Svarta vinbär – en gång ett signum för Norrbotten

Här i norr har vi stora möjligheter att producera bär med unika egenskaper. Vi har alla de förutsättningar som behövs med långa, svala och ljusa sommarnätter, som ger unik smak och arom. Det ger också nyttigare bär, vilket har konstaterats i flera nordiska undersökningar.

Svarta vinbär, som också är vildväxande i länet, är det nyttigaste av de odlade bären med hög halt av vitaminer, mineraler och nyttiga färgämnen (antocyaniner). Just flavonoiderna, dit antocyaniner hör, bildas med hjälp av solljuset och den större andelen infrarött ljus i solljuset i norr sägs vara en bidragande orsak till det högre innehållet. Trots detta har arealen minskat kraftigt både i Norrbotten och övriga Sverige. Idag importeras största delen av råvaran från länder som
inte alls tar den miljöhänsyn som svensk lag kräver. Kan vi på något sätt vända trenden så att vi återigen kan producera drycker av svarta vinbär baserad på lokalproducerade bär? En ny metod att
reglera några aggressiva skadegörare med hjälp av naturliga doftämnen, feromoner, kan vara en lösning.

I början av 1990-talet fanns mer än 30% av den totala svenska vinbärsarealen i Norrbotten, 230 hektar. Idag har arealen minskat till cirka 100 hektar och det går inte längre att få lönsamhet i produktionen. Ett mycket lyckat samarbete med Norrmejerier i början av 1990-talet, med lanseringen av bärdrycken Jokk baserad på norrbottniska svarta vinbär och närheten till musteriet i Hedenäset, skapade en trygg avsättning och en möjlighet för lönsam produktion. I mitten av 00-talet började samarbetet dock knaka i fogarna samtidigt som många av de växtskyddsmedel man använt för att kontrollera skadegörare i vinbär omregistrerades och inte längre blev godkända i Sverige. Efter denna knäck beslutade de flesta företagare att certifiera sina odlingar och övergå till ekologisk produktion för att kunna sälja bären där efterfrågan var som störst. Det ledde till nya utmaningar inom växtskydd, gödsling och ogräsreglering som de inte var beredda på. Ett hårt slag mot den lokala produktionen av svarta vinbär kom 2012 då den största kunden Norrmejerier beslutade att sälja bärdrycken Jokk och samtidigt lägga ner musteriet i Hedenäset. De ökande angreppen av skadegörarna vinbärsknoppmal (Lampronica capitella), och mindre vinbärsbrunmal (Euhyponomeutoides albithoracellus), samt avsaknad av effektiva bekämpningsmetoder har också
gjort att det är näst intill omöjligt att bedriva en lönsam produktion. Angreppen av skadegörare ger i dagsläget för stor variation i skördenivå mellan åren och skördarna har sjunkit kraftigt de senaste
15 åren från 2–4 ton per hektar och år ner till några hundra kilo.

Rädda den norrbottniska odlingen

Kan en ny metod med feromonkontroll av insekter rädda den norrbottniska odlingen av svarta vinbär? Vi får här en rapport från ett mycket intressant forskningsprojekt som pågår i Norrbotten. Lönsam vinbärsodling i Norden genom feromonbaserad kontroll av skadeinsekter är ett forskningsprojekt som startade 2021 och som har pågått i två år. Syftet med projektet är att undersöka om det med hjälp av feromoner går att minska angrepp av tre kända fjärilsarter som angriper svartvinbärsodling. Genom att använda arternas egna doftsignaler, så kallade sexualferomoner, kan man störa parningen så att antalet äggläggande honor och efterföljande skador minskas till acceptabla nivåer. Liknande metod används redan i äppelodling för att minska angrepp av olika skadeinsekter. Det främsta målet med projektet är att hitta hållbara metoder för att få ner populationerna och sedan hålla dem på en acceptabel nivå. Projektet drivs av Olle Anderbrant och Glenn Svensson, forskare vid Lunds universitet, med forskningsmedel från SLF (Stiftelsen Lantbruksforskning). I projektet ingår odlare och rådgivare från Sverige, Norge och Finland. Hushållningssällskapet Norrbotten - Västerbotten är med som genomförare i norra Sverige och Länsstyrelsen, genom Nära Mat, har med en representant i referensgruppen. Nio företag med vinbärsodlingar i Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten deltar. Från södra Sverige deltar en
odling utanför Jönköping.

Första året, på försommaren 2021, sattes feromonfällor ut i 10 odlingar i respektive land för att registrera förekomsten av de tre fjärilsarterna. De tre arterna är vinbärsknoppmal (Lampronia capitella), mindre vinbärsbrunmal (Euhyponomeutoides albithoracellus) och vinbärsglasvinge
(Synanthedon tipuliformis). Fällorna avlästes en gång per vecka samtidigt som klisterskivorna i fällorna byttes ut och fångsten räknades. När året summerades så kunde man se att i norra Sverige var det i första hand vinbärsknoppmalen och mindre vinbärsbrunmal som fanns i riklig mängd, medan det av glasvingen endast registrerats ett fåtal exemplar. I Norge och Finland så fångades främst vinbärsknoppmal och glasvinge i större mängd.

Sommaren 2022 provades parningsstörning där förvirringsavgivare sattes ut i fält. På varje hektar placerade små 300 påsar med feromoner ut. Samtidigt sattes det även ut fällor i odlingarna för
att kontrollera förekomsten av malarna, på samma sätt som året innan. Varje år, på våren när angreppen synts bäst, har även en skadebedömning gjorts ute i odlingarna. I Norrbotten testade man att behandla den mindre vinbärsbrunmalen med parningsstörning i två fält i Piteå och Överkalix. Där kunde man sedan se att fångsterna i fällorna sjönk betydligt i de behandlade fälten jämfört med de obehandlade, även jämfört med fjolårets fällfångster.

På samma sätt behandlades två fält mot vinbärsknoppmal i Piteå, men där kunde man inte se någon förändring i fällfångsterna som fortfarande var höga. Man behöver därför jobba vidare med att utveckla en annan och bättre avgivare för feromonet. I södra Sverige, Norge och Finland har parningsstörning mot glasvingen varit framgångsrik och lett till att fångsterna minskat. Projektet pågår fram till 2024, men i allt som rör natur, växter och djur kan det ta flera år innan man kan komma fram till resultat. För att kunna ge svartvinbärsodlingen i norra Sverige framtidshopp, och på ett hållbart sätt kunna ge odlingen nya förutsättningar, hoppas vi att arbetet kan fortsätta framöver, så att man inom några år kan få fram fungerande medel mot dessa skadeinsekter på marknaden.

Text: Elisabeth Öberg, Länsstyrelsen Norrbotten och Ann-Kristin Isaksson, Hushållningssällskapet Norrbotten – Västerbotten
Foto: Elisabeth Öberg och Olle Anderbrant

Fler artiklar - Norrbruk