Mål, strategi och prioritering för arbetet med förorenade områden

Länsstyrelsen samordnar det regionala arbetet med de nationella miljökvalitetsmålen och arbetar tillsammans med kommuner, näringsliv, frivilliga organisationer och andra aktörer för att de nationella miljökvalitetsmålen ska få genomslag i länet. Länsstyrelsen verkar även för att miljökvalitetsmålen ska få effekt i den lokala och regionala samhällsplaneringen samt bidrar till att de beaktas i det regionala tillväxtarbetet.

Länsstyrelsens verksamhet omfattar många områden som är centrala för Agenda 2030-arbetet och de globala hållbarhetsmålen. Länsstyrelsens vision är att arbeta för en hållbar utveckling i länet. Länsstyrelsen har startat upp projektet ”Tillsammans för Agenda 2030 i Norrbotten”

som fortsatt ska tydliggöra, omsätta och utveckla Agenda 2030 i Norrbotten och i vår verksamhet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län tog 2013 beslutet att det inte finns regionala särdrag som motiverar regionala anpassningar av miljökvalitetsmål, preciseringar och etappmål för Norrbottens län. Detta innebär att tidigare regionala miljömål (miljökvalitetsmål och delmål) för Norrbottens län stryks och att de nationella etappmål som beslutas av regeringen antas som regionala etappmål för Norrbottens län.

Länsstyrelsen i Norrbotten arbetar utifrån uppdraget i det årliga regleringsbrevet och Naturvårdsverkets övergripande nationella mål för Länsstyrelsens operativa tillsyn och tillsynsvägledning:

• Länsstyrelsen ska genom tillsynen bidra till att ansvaret för prioriterade föroreningsskador utreds och att föroreningsskador med ansvarig part avhjälps i enlighet med gällande delmål för giftfri miljö.
• Länsstyrelsen ska erbjuda tillsynsvägledning till kommunerna i den utsträckning och omfattning att dessa ges förutsättningar för att kunna bedriva tillsyn avseende föroreningsskador.

Tillsynen omfattar potentiella föroreningsskador enligt 10 kap. 1 § första stycket miljöbalken och omfattar både pågående och avslutade verksamheter. Tillsynsinsatser kan initieras bland annat genom förelägganden, frivilliga åtaganden eller exploateringsintressen. Länsstyrelsen har tillsynen över de föroreningsskador som orsakats av verksamheter som omfattas av tillståndsplikt enligt miljöprövningsförordningen och som är i drift eller har upphört efter den 30 juni 1969, om tillsynen vid tidpunkten för verksamhetens upphörande inte hade överlåtits till kommunen. Övriga föroreningsskador är den kommunala nämnden tillsynsmyndighet för. Länsstyrelsen har även tillsynsansvaret över miljöriskområden. Arbetet med tillsyn över förorenade områden finansieras via sakanslag från Naturvårdsverket. Anslaget för 2021 nationellt är 80 miljoner kronor som fördelas mellan länen enligt en fördelningsnyckel och ger Norrbottens län en tilldelning på cirka 2,5 miljoner kronor.

Tillsynsmål för Norrbottens län:

• Vid behov av komplettering av en anmälan enligt 28 § förordning (1998:899, FMH) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd ska en sådan begäran i 90 % av ärendena delgetts sökanden inom 14 dagar.
• Under 2021 ska kontakt tas med samtliga verksamhetsutövare inom förorenade områden där Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet.

Prioriteringsgrunder i länet

Det är framför allt objekt som vid inventeringen bedömts tillhöra riskklass 1 och 2 som prioriteras vidare till undersökningsfas. Under inventeringen av nedlagda verksamheter har Länsstyrelsen i Norrbottens län medvetet valt en restriktiv användning av riskklass 1 enligt MIFO. Syftet har varit att skapa ett effektivt prioriteringsverktyg som sållar ut de allvarligaste objekten. Genomgång av databasen som gjordes under 2014 visade att det finns både enskilda objekt och hela branscher där riskklassningen behöver ses över, framför allt för objekt som inventerats tidigt. För vissa föreningar, till exempel halogenerade lösningsmedel, har kunskapen i hela landet ökat under inventeringens gång och vissa av dessa objekt tycks generellt ha en låg riskklassning. Vissa tidiga MIFO fas 2-undersökningar behöver av samma skäl ses över.

För objekt där det finns en ansvarig kommer krav på undersökningar att drivas av tillsynsmyndigheten, oftast kommun eller länsstyrelse. Vid pågående verksamheter sker undersökningar och efterbehandlingar ofta på initiativ av verksamhetsutövaren när denne har behov av att till exempel bygga ut eller riva anläggningar. Länsstyrelsens tillsynsobjekt är i första hand basindustrin i länet, gruvor, stålverk och massa-pappersfabriker, där det geografiska verksamhetsområdet kan vara väldigt stort, till exempel är verksamhetsområdet för SSAB i Luleå cirka 13 hektar stort och Aitikgruvans verksamhetsområde större än Stockholms innerstad. Dessa områden är därför oftast uppdelade i flera delområden.

När inventering och riskklassning enlig MIFO 1 är klar för alla delområden utarbetar verksamhetsutövaren i samråd med Länsstyrelsen en handlingsplan för det kommande arbetet. Där ska en prioritering och en plan finnas av vilka områden som är aktuella att undersöka och eventuellt åtgärda, när och på vilket sätt detta ska ske.

För objekt där ansvarig saknas och som därigenom är aktuella för statliga bidrag finns ytterligare kriterier som ska vägas in vid prioriteringarna mellan olika objekt. Dels finns det kriterier i Naturvårds­verkets kvalitetsmanual och dels finns det en Nationell plan för efterbehandling med statliga medel som Naturvårdsverket tagit fram. Länsstyrelsen i Norrbotten använder dessa kriterier för urval av vilka objekt som ska prioriteras vidare. Objekt prio­riteras till exempel högt om de utgör ett allvarligt hot mot människors hälsa, skyddsvärd natur eller viktiga vatten­försörjningsintressen. En aspekt som också vägs in är kommunernas vilja och möjlighet att agera huvudman.

Exploatering innebär ofta att tillsynsmyndigheterna måste prioritera tillsynen till dessa objekt. Förorenade områden uppmärksammas redan i planprocessen vid Länsstyrelsens granskning av planer. Förutom påpekande i samband med planer kan tillsynsmyndigheten även ställa krav på ansvarig verksamhetsutövare eller på exploatören vid själva utförandet. I Norrbotten pågår två stora projekt med stadsomvandlingar i gruvstäderna Kiruna och Gällivare/Malmberget vilket gör detta särskilt aktuellt nu och under de kommande åren.

Registrering och prioriteringar

För att hantera alla de cirka 85 000 misstänkt eller konstaterat förorenade platser som länsstyrelserna tillsammans har pekat ut har Naturvårdsverket utvecklat en metod för att prioritera de mest angelägna objekten. Alla identifierade platser registreras i EBH-stödet. På de platser där det förekommit verksamheter som man av erfarenhet vet kan orsaka markföroreningar görs en platsspecifik riskklassning. Klassningen görs utifrån vilken risk området kan utgöra för människors hälsa och miljön. Riskklass 1 och 2 innebär mycket stor respektive stor risk och riskklass 3 och 4 innebär måttlig respektive liten risk. Områden med hög riskklass (1 och 2) bör undersökas mer noggrant genom markundersökningar och provtagningar. Platser där riskerna bedöms som måttliga eller låga (klass 3 och 4) prioriteras normalt inte för vidare undersökningar eller åtgärder. Om markanvändningen förändras på dessa objekt kan det dock bli aktuellt med undersökningar. Det kan också komma fram nya uppgifter som gör att riskklassningen kan ändras. Uppgifterna i länsstyrelsernas databas används även som underlag i andra typer av ärenden som fastighetsöverlåtelser, tillsyn, tillståndsprövning, fysisk planering, grävarbeten mm.

De områden som prioriterats efter riskklassningen undersöks mer noggrant genom markundersökningar och provtagningar. Därefter avgörs om området behöver undersökas vidare och om efterbehandlingsåtgärder behövs samt i vilken omfattning. Antingen kan en stor detaljerad undersökning genomföras direkt eller så utförs undersökningarna etappvis.

I samtliga fall bör kontakt tas med tillsynsmyndigheten som avgör i vilken omfattning undersökning eller utredning ska ske.

Oftast börjar arbetet med en mindre undersökning för att ta reda på om området överhuvudtaget är förorenat. Visar det sig att området är förorenat kan provtagningen sedan förtätas. Provtagning kan behöva ske i jord, grundvatten, ytvatten, sediment, inomhusluft, byggnadsmaterial mm.

Proverna skickas till godkända laboratorier där analyserna utförs. Resultatet från analyserna, tillsammans med annan information om området, används sedan för att bedöma föroreningssituationen på platsen. Allt sammanställs i en rapport, där man också redovisar vilka risker som är förknippade med föroreningarna på området.

Vid mer detaljerade undersökningar utreds också vilka åtgärder som bör vidtas för att komma tillrätta med problemet. I denna åtgärdsutredning görs ofta en kostnadsuppskattning och det kontrolleras vilka tillstånd som kan komma att krävas för de åtgärder som planeras.

Prioriteringslista efterbehandling av förorenade områden 2024 Pdf, 106.3 kB.

Observera att diagrammet med riskklassfördelning på sidan 14 inte är tillgänglighetsanpassat.