Restaurering av sjöar och vattendrag
Länsstyrelsen samarbetar med andra aktörer i arbetet med att restaurera sjöar och vattendrag, för att återställa vattenmiljöer som har påverkats negativt av mänskliga aktiviteter. Vi betalar bland annat ut bidrag till åtgärder och tar fram åtgärdsplaner.
Naturmiljön i en stor del av landets sjöar och vattendrag har påverkats negativt av mänskliga aktiviteter. Flottningsverksamheten, utbyggnad av dammar och vattenkraftverk, rensningar, utdikningar och sjösänkningar är exempel på storskaliga fysiska ingrepp i våra vattenmiljöer.
I mindre vattendrag är det vanligt att fellagda vägtrummor samt rester av gamla såg- och kvarndammar innebär vandringshinder. Påverkan innebär kraftigt försämrade förutsättningar för djur och växter som lever i och i anslutning till vattnet. Den fysiska påverkan bedöms idag vara den främsta orsaken till att vi inte når våra miljömål och miljökvalitetsnormer för landets sjöar och vattendrag. Påverkan har även försämrat fisket i många av landets vatten.
Samverkan för restaurering av sjöar och vattendrag
Länsstyrelsen arbetar med restaurering av sjöar och vattendrag tillsammans med mark- och fiskrättsägare, intresseorganisationer, kommuner, myndigheter och andra intressenter. Syftet är att med gemensamma krafter återställa vattenmiljöerna till ett mer naturligt tillstånd vilket skapar förutsättningar för det naturliga växt- och djurlivet att återhämta sig. Restaurering är även en viktig del av fiskevården.
Länsstyrelsen bedriver arbetet på många olika sätt, bland annat genom att betala ut bidrag till åtgärder, genomföra åtgärder, inventera och ta fram åtgärdsplaner, bedriva tillsyn och förelägga om återställning eller miljöanpassning.
Åtgärdsprojekt i Norrbotten
I Norrbotten pågår restaurering av vattendrag och våtmarker på olika platser i länet. Även kunskapsuppbyggnad är viktigt för att vi ska kunna göra rätt åtgärder. Kontakta Länsstyrelsen för mer information om projekten.
Här presenterar vi de projekt som pågår för närvarande.
Norrbotten har cirka 20 huvudavrinningsområden, från Torneälven ner till gränsen mot Västerbotten. Här finns tre nationalälvar, Torne-, Kalix- och Pite älvar som är skyddade från vattenkraftsutbyggnad. Många vattendrag och sjöar är skyddade enligt EU:s art- och habitatdirektiv och är Natura 2000-områden.
I jämförelse med övriga Sverige och Europa har Norrbottens vattendrag god kvalitet, men de är inte opåverkade av mänskliga aktiviteter. Många vattendrag är påverkade av forna tiders rensningar och dammbyggen för flottning. När flottningen avslutades byggdes vägnätet ut vilket även medförde många broar och vägtrummor. Dessa väg-vattenpassager kan skapa vandringshinder för vattenlevande djur.
Länsstyrelsen i Norrbotten har under mer än 15 års tid kartlagt vandringshinder i länet. Vi har identifierat mer än 1000 dammar varav cirka hälften är vandringshinder och vi har inventerat över 5000 väg-vattenpassager där en tredjedel är vandringshinder. Vi har valt ut drygt 60 prioriterade vandringshinder som ger mest ekologisk nytta att åtgärda. Det är till exempel vattendrag med flodpärlmusslor, Natura 2000-områden eller vattendrag där det gjorts andra åtgärder i närheten av hindren.
Projektets mål är att åtgärda dessa 60 vandringshinder och därmed möjligheten för vattenlevande organismer att förflytta sig. Hittills har vi åtgärdat ett 10-tal vandringshinder. Vi hoppas förbättra livsvillkoren för Natura 2000-arterna flodpärlmussla, utter, lax och stensimpa och gynna havsöring. Även andra djur och växter som lever i systemen kommer att gynnas av våra åtgärder.
Små kustmynnande vattendrag och grunda vikar är en viktig del av kustekosystemet. Kustfiskbestånden är beroende av dessa områden för sin fortlevnad.
I flera system har förbindelserna mellan vikarna och de kustnära vattendragen förstörts. Detta kan bero på hindrande trummor eller dammar. I andra system är sedimentation och läckage av näring ett problem.
Länsstyrelsen i Norrbotten har karterat grunda vikar och kustmynnande vattendrag för att identifiera vilka åtgärder som behöver genomföras för att förbättra förutsättningarna för kustfiskbestånden. Målsättningen är att stärka sambanden mellan små kustmynnande vattendrag och grunda vikar som är lekområden för kustfisk. Åtgärderna är inriktade mot att skapa fria vandringsvägar och att förbättra möjligheterna för kustfisk att leka.
Exempel på åtgärder som kan förbättra tillståndet i kustekosystemet är:
- att lägga igen diken som tillför näring och sediment
- att byta ut hindrande vägtrummor
- att ta bort dammar i de små vattendragen.
Arbetet med åtgärderna utförs i två projekt som omfattar:
- Norrbottens läns norra kustområde, från Rånefjärden upp till Finska gränsen
- Norrbottens läns södra kustområde, från Rånefjärden ned till gränsen mot Västerbotten.
Genom tiderna har utdikning av våtmarker gjorts för att få torrare mark för bland annat jordbruk och skogsbruk. 2018 startade Naturvårdsverket den så kallade Våtmarkssatsningen som innebar en finansiering av åtgärder för att återställa hydrologin, det vill säga vattnets naturliga väg, i våtmarker.
Sedan 2018 har Länsstyrelsen jobbat med restaurering av utdikade våtmarker främst inom naturreservat men även i anslutning till naturskyddade områden.
Målet med att restaurera våtmarker är att återställa hydrologin och därmed även våtmarkernas vattenhållande förmåga. Andra positiva effekter av våtmarksrestaurering är minskade utsläpp av klimatgaser, minskat läckage av näringsämnen och partiklar ut till sjöar och vattendrag samt även att de våtmarksberoende arterna återfår sin livsmiljö.
Våtmarker restaureras i första hand genom att diken fylls igen med den torv som en gång grävts upp och närliggande torv men även genom pluggar. Det finns ett stort behov av att restaurera våtmarker i stora delar av länet. För kommuner finns möjlighet att söka Våtmarks-LONA medel för restaurering av våtmarker.
Lokala naturvårdsinsatser LONA
Projektets mål är att göra cirka 5 000 lekbottnar i vattendrag i Norrbotten och därmed förbättra livsmiljöerna. Vi förväntar oss att åtgärderna i projektet även leder till att fiskpopulationerna ökar. De morfologiska kvalitetsfaktorerna ska uppnå minst god status.
Vi hoppas förbättra livsvillkoren för Natura 2000-arterna flodpärlmussla, utter och lax. Vi vill även gynna havsöring. Öringen är viktig för flodpärlmusslan i en del av dess livscykel. För att få reproducerande bestånd behövs ung öring eller lax som flodpärlmusslelarverna kan använda som värddjur. Även andra djur och växter som lever i systemen kommer att gynnas av våra åtgärder. Hittills har vi gjort nästan 2000 lekbottnar.
Flodpärlmusslan är en mycket viktig art i våra vattendrag. Vi vet att det är bra levnadsförutsättningar för många andra arter där flodpärlmusslan lever. Flodpärlmusslan är sedan 1994 fridlyst i hela Sverige och klassas som starkt hotad i den nationella rödlistan.
LIFE Revives är ett projekt som ska förbättra flodpärlmusslans livsmiljöer så att bestånden ges förutsättningar att växa och utvecklas. Arbetet handlar om att:
- åtgärda dammar och vägtrummor som är vandringshinder för fisk och andra organismer
- plugga igen diken
- återställa vattendrag från tidigare flottning
- infektera lax och öring med musslans larver.
I Norrbotten kommer vi att åtgärda totalt 40 dammar och vägtrummor samt även ungefär 80 diken. Dessutom ska miljön återställas efter flottningen i cirka 40 kilometer strömsträcka i åtta olika vattendrag. Arbetet kommer främst att ske inom Byske-, Pite-, Råne- och Åbyälvens Natura 2000-områden.
Totalt omfattas 14 avrinningsområden med 69 vattendrag. Av dessa finns 36 i norra Sverige, 32 i norra och västra Finland och ett i Estland.
Projektet finansieras med 15,9 miljoner euro under projektperioden (2021 – 2027) varav 9,5 miljoner euro är EU-bidrag. Havs- och Vattenmyndigheten är den största svenska medfinansiären.
Laguner är viktiga lek- och uppväxtområden för fisk som avgränsas av en grundare tröskel ut mot det omgivande havet. De är grunda, ofta vegetationsrika, väl skyddade områden som värms upp tidigare än omgivande havsområden. Lagunernas funktion som lek- och uppväxtområden för fisk påverkas negativt av muddringar som leder till ett större vattenutbyte med det kallare havet utanför.
Målet med restaurering av lagunerna är att återställa naturliga funktioner med stabilare vattennivåer, naturligare vattenutbyte och högre vattentemperaturer. Vi vill även minska påverkan kopplad till båttrafik som orsakar grumling och skador på bottnarna. För att åstadkomma detta behöver muddrade trösklar som avgränsar lagunerna återställas. Det finns ett flertal inventerade laguner som skulle behöva åtgärdas i länet, men vilka som kan bli aktuella att miljöåterställa är ännu inte klart.
Tallån är ett biflöde till Töreälven. Töreälven mynnar ut i Bottenviken vid Töre. Tallån är cirka 25 kilometer lång och den mynnar i Tjäruträsket i Kalix kommun.
Tallån har påverkats av flottningen. Länsstyrelsen i Norrbotten genomför en miljöåterställningen för att vattendraget ska återfå mer naturliga egenskaper. Miljöåterställningen syftar till att återskapa skadade eller förstörda livsmiljöer.
Under arbetet har vi hittills återställt cirka 4 kilometer strömsträcka och gjort ungefär 75 lekbottnar. Dessutom har vi öppnat upp 11 sidofåror. De sista åtgärderna kommer att utföras under 2024, men det mesta av arbetet har genomförts under 2022 och 2023.
Teurajoki är ett biflöde till Kalixälven som tidigare nyttjats för flottning. Teurajoki är cirka 6 kilometer lång och den sista sträckan av ett stort vattensystem. Teurajoki är delvis åtgärdad i ett tidigare projekt men hela vattendraget är inte återställt efter flottningen.
Länsstyrelsen bedömer att det är kvar ungefär 4 kilometer att åtgärda av Teurajoki. Denna sträcka ska återställas. Syftet är att återskapa skadade och förstörda livsmiljöer. Vattendraget ska återfå mer naturliga egenskaper med en flikigare strandkant, en tydlig djupfåra samt variationer i flöde, djup, strukturer och bottensubstrat. Det är även brist på lekbottnar i Teurajoki då de förstördes i samband med flottningen. Lekbottnar behöver därför återskapas.
I utloppet av sjön Teurajärvi finns en stor stentröskel. Stentröskeln är ett definitivt vandringshinder och boende i området har under många år försökt få den åtgärdad. För att undvika att vattennivån i sjön sänks bör stentröskeln byggas om till en längre forssträcka där fisk och andra vattenlevande djur kan passera.
Projektområdet är ett system med grunda innerfjärdar norr om Luleå som är uppdelat i tre delar, Mulöviken, Granöfjärden och Bergnäsfjärden. Dessa innerfjärdar har tillflöde från flera sjöar och ett begränsat vattenutbyte med utsjön. Samtidigt har de en hög påverkan från ett tätbebyggt område. I omgivningarna finns även en relativt stor andel jordbruksmark, hästverksamhet och enskilda avlopp.
Vattnet i de aktuella fjärdarna är starkt brunfärgat och det finns problem med övergödning. Då området är grunt och väl skyddat mot exponering, är förutsättningarna perfekta för en varierad och utbredd undervattensvegetation. I stället växer där en artfattig, gles vegetation.
Målet med återställningen är att minska näringstillförseln och förbättra siktdjupet. Tillsammans med kommun och invånare vill vi genom information och åtgärder minska tillförseln av näring från land. Lämpliga åtgärder är exempelvis att täppa igen diken, anlägga fosfordammar, skapa bättre kantzoner vid vattnet och se över enskilda avlopp. Även aluminiumfällning för att binda fosfor som läcker från sedimenten på botten av fjärdarna och reduceringsfiske av karpfiskar för att minska mängden näring i vattnet kan bli aktuellt.
ReArc är ett gränsöverskridande samarbetsprojekt som syftar till att återställa den hydrologiska miljön i flera vattendrag - från Nordland i Norge till Kolahalvön i Ryssland.
Här har timmerflottning, utdikning av mark, vägbyggen med mera påverkat vattendragen under årens lopp. Projektets åtgärder kommer att gynna den biologiska mångfalden av vattenlevande arter i projektområdet.
ReArcs mål är att:
- Förbättra kunskap om åtgärder i vattendrag som är påverkade av vattenkraft och flottledsrensningar.
- Öka den biologiska mångfalden i vattendragen och skapa bättre förutsättningar för friluftsliv, rekreation och sportfiske.
- Skapa nya och innovativa restaurerings- och återställningsmetoder.
- Skapa bättre förutsättningar för en hållbar förvaltning av fisk
Identifiera vandringshinder.
Sangisälvens mynning är uppgrundad på grund av avlagrade sediment från omgivande dikningar. I älvens nedre del och mynning växer det dessutom mycket vattenväxter vilket tyder på övergödning. Sangisälvens vattenråd har i samarbete med Länsstyrelsen tagit initiativ till ett flertal olika undersökningar för att få bättre kunskap om sedimentens ursprung och sammansättning.
Som ett första steg ska vi kartera diken längs Sangisälvens huvudfåra. Vi kommer även att utföra en analys av de avlagrade sedimenten för att kunna avgöra från var inom älvens avrinningsområde de kommer ifrån.
Vi arbetar också för att påbörja samarbeten med olika lärosäten för att få till en kontinuerlig provtagning av de sediment som transporteras med vattnet. Förhoppningen är även att få till ett eller flera examensarbeten som inkluderar studier av sedimenten i Sangisälven.
Torneälven förenar Sverige och Finland och utgör även gräns mellan de två länderna. Torneälven är en av Europas största älvar. Liksom andra älvar är den påverkad av mänsklig aktivitet. För att underlätta flottning av timmer rätades och rensades biflöden. Dessutom byggdes dammar. När flottningen upphörde och timret började fraktas på lastbilar byggdes vägnätet ut. Felaktigt utformade vägtrummor kan vara vandringshinder för fisk. Även våtmarker är påverkade av mänsklig aktivitet. Många myrar har dikats ut i syfte att få skogs- eller jordbruksmark.
TRIWA LIFE är ett sjuårigt projekt där Länsstyrelsen, tillsammans med åtta andra organisationer, ska göra naturvårdsåtgärder för att återställa miljön i Torneälvens avrinningsområde.
TRIWAs mål är att:
- Miljöåterställa 96 kilometer vattendrag, 71 kilometer på svenska sidan och 25 kilometer på finska sidan.
- Åtgärda 399 vandringshinder
- Restaurera 2 500 hektar våtmark
- Minska påverkan av växthusgaser genom att utveckla ”greener best practice”.
Länsstyrelsen har föreslagit ett flertal åtgärdsprojekt som förhoppningsvis kommer igång så småningom.
Det saknas idag kunskap om vilka miljöer som är viktiga för den kustlekande sikens och siklöjans reproduktion. Den kustlekande siken och siklöjan har sitt nationella kärnområde här och är mycket viktiga kommersiella arter för det kustnära småskaliga fisket. Delar av Norrbottens skärgård är hårt exploaterad. Kunskap om sikens och siklöjans behov är viktig för att kunna förvalta fisket långsiktigt och styra framtida exploatering till platser som tål exploatering utan att påverka fisket och naturen allt för negativt.
Kallvattenarter som sik och siklöja kan komma att påverkas negativt av klimateffekterna och det är därför angeläget att beskriva de faktorer som är viktiga för dem. Kunskap om miljökrav och vandringsmönster för lake kan med anledning av detta också bli aktuell att kartlägga.
Vi vill öka kunskapsläget genom att kartlägga och beskriva den kustlekande sikens och siklöjans reproduktionsområden i Bottenviken och göra informationen tillgänglig så att den kan användas som planeringsunderlag. Detta vill vi göra genom att:
- kartlägga lekområden och lekplatser för kustlekande sik och siklöja genom att lägga ut transekter.
- fånga och märka kustlekande sik med akustiska sändare i samband med lek och sedan följa dem under ett år för att kartlägga deras vandringsmönster.
Alterälven är ett kustmynnande vattendrag som mynnar i Åbäcksfjärden söder om Norrfjärden i Piteå kommun. Hela avrinningsområdet är utpekat som värdefullt med avseende på fiske. Alterälven är påverkad av flottledsrensning och det finns vandringshinder i form av vägtrummor, dammar och ett litet kraftverk i vattendraget.
Projektets mål är att miljöåterställa den nedre delen av Alterälven. Lekområden, uppväxtmiljöer och ståndplatser för fisk behöver åtgärdas. En större variation i livsmiljöer gynnar många vattenlevande arter. Vi förväntar oss att cirka 4 kilometer strömsträcka kommer att vara återställd och att 20 lekbottnar är gjorda vid projektets slut. Projektet ska även återskapa vattenhabitat som idag är avstängda på grund av kanaliseringen som gjordes under flottningen.
Bjurån och Forsträskåsystemet är biflöden till Råneälven. Vattendragen har tidigare nyttjats för flottning. Syftet med projektet är att återställa mer naturliga förhållanden med en större variation av livsmiljöer och fria vandringsvägar för alla organismer i vattendragen.
Projektet ska åtgärda hinder i form rester av dammar och vägtrummor. Strömsträckor, lekbottnar och avsnörda sidofåror ska återställas. Vi förväntar oss att cirka 13 kilometer strömsträcka kommer att vara återställd vid projektets slut och att 15 lekbottnar är gjorda. Detta kommer att gynna alla djur och växter, exempelvis öring och flodpärlmussla, som finns i vattensystemet.
Granån är ett biflöde till Töreälven. Töreälven mynnar ut i Bottenviken vid Töre. Granån är cirka 12 kilometer lång och den mynnar i Tjäruträsket i Kalix kommun.
Granån har påverkats av flottningen. Länsstyrelsen i Norrbotten ska genomföra en miljöåterställning för att vattendraget ska återfå mer naturliga egenskaper. Under arbetet kommer vi att återskapa skadade eller förstörda livsmiljöer.
Målet är att återställa cirka 4 kilometer strömsträcka och göra 30 lekbottnar. Även avstängda sidofåror ska öppnas upp. Arbetet påbörjas under sommaren 2025.
Projektområdet ligger i Koskärsviken i västra delen av naturreservatet och Natura 2000-området Vargön i Piteå skärgårds inre del. Koskärsviken bildas av den utskjutande udden Koskäret, som tillsammans med Vargön skyddar viken mot direkt exponering från öst, norr och nordväst. Närmast stranden finns grunda och flacka sandbottnar som skulle kunna vara ett bra lek- och uppväxtområde för sik och siklöja. Omkring 100 meter ut från land finns en brant, där vattendjupet ökar fort.
Under mitten av 70-talet byggdes en pir på Koskäret som är placerad i vikens västra sida. Sedan piren byggdes har uppgrundning skett, främst på den östra sidan av piren. Piren är placerad i buktens nedströmsände och fungerar som en förlängning av Koskärets södra sida. Den gör därmed bukten mer stängd. Botten- och strandmaterialet transporteras vanligen fram och tillbaka inom en vik, men piren stör denna jämnvikt.
Planen är att riva piren för att återskapa naturliga vattenströmmar. Detta leder till friare transport av botten- och strandmaterial, minskad påverkan av sedimentation och därmed minskad igenväxning i viken och strandområdet.
Här presenterar vi projekt som vi arbetat med tidigare.
Mörtträskbäcken är ett biflöde till Råneälven. Bäcken är cirka 15 kilometer lång och mynnar ut strax söder om sjön Grundträsket. Den ingår i Lule- och Råneälvens vattenrådsområde.
Strax innan utloppet av Mörtträskbäcken finns en gammal kvarndamm, skvaltkvarn. Byggåret är okänt. Den flyttades från sin gamla plats cirka en kilometer uppströms Mörtträskbäcken till sin nuvarande plats i slutet av 1800-talet. Kvarnen var i drift fram till 1920-talet.
Dammen var ett definitivt vandringshinder för fisk. Under hösten 2020 tog Länsstyrelsen bort dammen, men lämnade kvar stenkistorna på sidan av dammen. Dammgolvet sågades ur så att vandringshindret försvann. Det går att se att det tidigare funnits en damm på platsen men det som är kvar är inte längre vandringshinder för fisk.
Våra vattendrag är påverkade på många olika sätt. Vattendrag har rensats för timmerflottning, älvar har byggts ut för vattenkraft och när vägar har byggts har broar placerats på ett felaktigt sätt så att de utgör vandringshinder. Allt detta påverkar vattenlevande organismer negativt.
EMRA-projektet syftade till att förbättra livsmiljön i ett flertal vattendrag, både i Sverige och Finland. Projektet pågick 2019 till 2022.
Inom EMRA-projektet har vi:
- inventerat behovet av åtgärder i 12 biflöden till Kemi älv
- återställt miljön i nästan 20 kilometer vattendragssträckor i Pärlälven,
åtgärdat vandringshinder för lekvandrande fisk - återskapat lekbottnar
- genomfört småskaliga pilotrestaureringar och provat metoder för att förbättra lek- och yngelområden
- ökat kunskapen om harr och öring genom genetiska analyser. Prover har samlats in i både utbyggda såväl som outbyggda älvar i norra Sverige och norra Finland
- genomfört elfiske i djupare vattendrag (Kemi älv)
- ökat kunskapen om fiskars lekvandring i outbyggda biflöden i anslutningen till vattenkraftsmagasin
- samlat in kunskap om öringens betydelse för människor,
utbytt kunskap kring fiskodling och utsättning mellan Sverige och Finland.
Slutrapport EMRA Länk till annan webbplats.
Under flera hundra år har våra vattendrag använts för timmerflottning. För att underlätta för timrets framfart rätades och rensades vattendragen på block och sten. Sidofåror stängdes av och huvudfårorna smalnades av. I och med det försvann, i stor utsträckning, variationen i vattendragen och därmed livsmiljöerna för alla vattenlevande arter.
Nu när vi inte använder vattendragen till flottning är det dags att återställa dem. I ReBorN har vi återställt vattendrag i Kalixälven, Råneälven, Piteälven, Åbyälven och Byskeälven och i Västerbotten i Lögdeälven.
ReBorN har:
- Miljöåterställt 243 kilometer vattendrag.
- Återskapat nästan 15 000 lekbottnar i projektområdena.
- Ställt i ordning fyra demonstrationsområden där det finns exempel på miljöåterställning av vattendrag samt skogliga hänsynsåtgärder.
- Förbättrat livsmiljöerna för lax, flodpärlmussla och utter.
Där en väg och ett vattendrag korsas finns det en passage. I många fall är det en rund trumma. Dessa kan ställa till problem för vattenlevande djur när de ska vandra i vattendraget. För att möjliggöra fiskar och andra djurs vandring är lösningen att byta ut vägtrummorna till en passage med en naturlig botten, till exempel en valvbåge eller bro.
Under flottningsepoken byggdes många dammar för att kunna reglera vattnet när timret skulle fraktas. Dessa dammar används inte i dag men är fortfarande ett problem.
Remibar har under fem år åtgärdat drygt 260 vägvatten-passager, tagit bort cirka 30 dammar och skapat vandringsmöjligheter för utter och andra smådjur. Arbetet har utförts i fem vattensystem, Kalixälven, Råneälven, Piteälven, Sävarån och Lögdeälven.
Salmus var ett gränsöverskridande samarbetsprojekt som pågick 2019-2022. Syftet var att öka kunskapen om flodpärlmusslan och även att bidra till att förbättra dess livsmiljöer i de norra delarna av Norge, Sverige, Finland och Ryssland.
Salmus mål var att:
- Skapa en hållbar förvaltning av flodpärlmussla, öring och lax i vattendragen i Fennoskandiens "gröna bälte".
- Skapa ett gemensamt arbetssätt för forskare och förvaltande myndigheter i deltagarländerna.
- Förbättra livsmiljöerna för flodpärlmusslan i Fennoskandiens "gröna bälte".
Projektet EXPERT har tagit fram ett kursmaterial och filmer för utbildning av maskinförare som ska utföra miljöåtgärder i vattendrag och även i våtmarker.
Kursmaterial finns som kompendier och som filmer:
Åtgärda vandringshinder. Utbildning för grävmaskinister. Länk till annan webbplats.
Erosion. Utbildning för grävmaskinister. Länk till annan webbplats.
Miljöåterställning av flottleder
Vandringshinder
Sprid inte vattenpester
Planerar du att utföra åtgärder i vatten behöver du ta reda på om din åtgärd riskerar att sprida invasiva främmande arter. Smal vattenpest och vattenpest är de invasiva vattenarter som har störst spridning i Norrbotten.