Restaurering av sjöar och vattendrag

Länsstyrelsen samarbetar med andra aktörer i arbetet med att restaurera sjöar och vattendrag, för att återställa vattenmiljöer som har påverkats negativt av mänskliga aktiviteter. Vi betalar bland annat ut bidrag till åtgärder och tar fram åtgärdsplaner.

Naturmiljön i en stor del av landets sjöar och vattendrag har påverkats negativt av mänskliga aktiviteter. Flottningsverksamheten, utbyggnad av dammar och vattenkraftverk, rensningar, utdikningar och sjösänkningar är exempel på storskaliga fysiska ingrepp i våra vattenmiljöer.

I mindre vattendrag är det vanligt att fellagda vägtrummor samt rester av gamla såg- och kvarndammar innebär vandringshinder. Påverkan innebär kraftigt försämrade förutsättningar för djur och växter som lever i och i anslutning till vattnet. Den fysiska påverkan bedöms idag vara den främsta orsaken till att vi inte når våra miljömål och miljökvalitetsnormer för landets sjöar och vattendrag. Påverkan har även försämrat fisket i många av landets vatten.

Samverkan för restaurering av sjöar och vattendrag

Länsstyrelsen arbetar med restaurering av sjöar och vattendrag tillsammans med mark- och fiskrättsägare, intresseorganisationer, kommuner, myndigheter och andra intressenter. Syftet är att med gemensamma krafter återställa vattenmiljöerna till ett mer naturligt tillstånd vilket skapar förutsättningar för det naturliga växt- och djurlivet att återhämta sig. Restaurering är även en viktig del av fiskevården.

Länsstyrelsen bedriver arbetet på många olika sätt, bland annat genom att betala ut bidrag till åtgärder, genomföra åtgärder, inventera och ta fram åtgärdsplaner, bedriva tillsyn och förelägga om återställning eller miljöanpassning.

Åtgärdsprojekt i Norrbotten

I Norrbotten pågår restaurering av vattendrag och våtmarker på olika platser i länet. Även kunskapsuppbyggnad är viktigt för att vi ska kunna göra rätt åtgärder.

Under flera hundra år har våra vattendrag använts för timmerflottning. För att underlätta för timrets framfart rätades och rensades vattendragen på block och sten. Sidofåror stängdes av och huvudfårorna smalnades av. I och med det försvann, i stor utsträckning, variationen i vattendragen och därmed livsmiljöerna för alla vattenlevande arter.

Nu när vi inte använder vattendragen till flottning är det dags att återställa dem. I ReBorN återställer vi vattendrag i Kalixälven, Råneälven, Piteälven, Åbyälven och Byskeälven och i Västerbotten i Lögdeälven.

ReBorNs mål är att:

  • Miljöåterställa ca 200 kilometer vattendrag (100 kilometer i Norrbotten och 100 kilometer i Västerbotten).
  • Återskapa lekbottnar i projektområdena.
  • Ställa i ordning fyra demonstrationsområden där det ska finnas exempel på miljöåterställning av vattendrag samt skogliga hänsynsåtgärder.
  • Förbättra livsmiljöerna för lax, flodpärlmussla och utter.

ReBorn

ReArc är ett gränsöverskridande samarbetsprojekt som syftar till att återställa den hydrologiska miljön i flera vattendrag - från Nordland i Norge till Kolahalvön i Ryssland.

Här har timmerflottning, utdikning av mark, vägbyggen med mera påverkat vattendragen under årens lopp. Projektets åtgärder kommer att gynna den biologiska mångfalden av vattenlevande arter i projektområdet.

ReArcs mål är att:

  • Förbättra kunskap om åtgärder i vattendrag som är påverkade av vattenkraft och flottledsrensningar.
  • Öka den biologiska mångfalden i vattendragen och skapa bättre förutsättningar för friluftsliv, rekreation och sportfiske.
  • Skapa nya och innovativa restaurerings- och återställningsmetoder.
  • Skapa bättre förutsättningar för en hållbar förvaltning av fisk
    Identifiera vandringshinder.

ReArc

Salmus är ett gränsöverskridande samarbetsprojekt som ska öka kunskapen om flodpärlmusslan och bidra till att förbättra dess livsmiljö i de norra områdena av Norge, Sverige, Finland och Ryssland.

Salmus mål är att:

  • Skapa en hållbar förvaltning av flodpärlmussla, öring och lax i vattendragen i Fennoskandiens "gröna bälte".
  • Skapa ett gemensamt arbetssätt för forskare och förvaltande myndigheter i deltagarländerna.
  • Förbättra livsmiljöerna för flodpärlmusslan i Fennoskandiens "gröna bälte".

Salmus

EMRA är ett svensk-finskt samarbetsprojekt som syftar till att förbättra och återskapa naturmiljön i reglerade vattendrag. Projektet omfattar delar av Luleälven och Kemiälven. Projektet omfattar både utbyte av kunskaper och åtgärder.

EMRAs mål är att:

  • Förbättra kunskapen om åtgärder i vattendrag som är påverkade av vattenkraft och flottledsrensningar.
  • Öka den biologiska mångfalden i vattendragen och skapa bättre förutsättningar för friluftsliv, rekreation och sportfiske.
  • Skapa nya och innovativa restaurerings- och återställningsmetoder.
  • Skapa bättre förutsättningar för en hållbar förvaltning av fisk
    Identifiera vandringshinder.

EMRA

Genom tiderna har utdikning av våtmarker gjorts för att få torrare mark för bland annat jordbruk och skogsbruk. 2018 startade Naturvårdsverket den så kallade Våtmarkssatsningen som innebar en finansiering av åtgärder för att återställa hydrologin, det vill säga vattnets naturliga väg, i våtmarker.

Sedan 2018 har Länsstyrelsen jobbat med restaurering av utdikade våtmarker främst inom naturreservat men även i anslutning till naturskyddade områden.

Målet med att restaurera våtmarker är att återställa hydrologin och därmed även våtmarkernas vattenhållande förmåga. Andra positiva effekter av våtmarksrestaurering är minskade utsläpp av klimatgaser, minskat läckage av näringsämnen och partiklar ut till sjöar och vattendrag samt även att de våtmarksberoende arterna återfår sin livsmiljö.

Våtmarker restaureras i första hand genom att diken fylls igen med den torv som en gång grävts upp och närliggande torv men även genom pluggar. Det finns ett stort behov av att restaurera våtmarker i stora delar av länet. För kommuner finns möjlighet att söka Våtmarks-LONA medel för restaurering av våtmarker.

Lokala vattenvårdsprojekt (LOVA) | Länsstyrelsen Norrbotten Länk till annan webbplats.

 

Grävmaskin fyller igen diken torv.

Med hjälp av grävmaskin fylls dikena igen med torv.

Där en väg och ett vattendrag korsas finns det en passage. I många fall är det en rund trumma. Dessa kan ställa till problem för vattenlevande djur när de ska vandra i vattendraget. För att möjliggöra fiskar och andra djurs vandring är lösningen att byta ut vägtrummorna till en passage med en naturlig botten, till exempel en valvbåge eller bro.

Under flottningsepoken byggdes många dammar för att kunna reglera vattnet när timret skulle fraktas. Dessa dammar används inte i dag men är fortfarande ett problem.

Remibar har under fem år åtgärdat drygt 260 vägvatten-passager, tagit bort cirka 30 dammar och skapat vandringsmöjligheter för utter och andra smådjur. Arbetet har utförts i fem vattensystem, Kalixälven, Råneälven, Piteälven, Sävarån och Lögdeälven.

 

EXPERT är ett gränsöverskridande samarbetsprojekt mellan länderna inom Barentsregionen som syftar till att öka både utbytet av kunskap och kunskapsnivån när det gäller arbete med miljöåtgärder i vatten och på våtmarker.

Miljöåtgärder i vatten och på våtmarker har pågått i flera år. När dessa åtgärder utförs används i de flesta fall grävmaskiner. Ett problem är att kunskapsnivån hos maskinförarna har varierat vilket har gjort att kvaliteten på arbetet har varit ojämn.

EXPERTs mål är att:

  • Ta fram en kurs med bland annat kursmaterial och filmer för utbildning av maskinförare som ska utföra miljöåtgärder.
  • Bygga upp ett samarbete mellan länder i Barentsregionen så vi har ett utbyte av erfarenheter om miljöåtgärder.

Länsstyrelsen har föreslagit ett flertal åtgärdsprojekt. Ett av projekten nedan pågår, resten är under planering men kommer förhoppningsvis igång så småningom. Kontakta Länsstyrelsen för mer information om varje projekt.

Tallån är ett biflöde till Töreälven. Töreälven mynnar ut i Bottenviken vid Töre. Tallån är cirka 25 kilometer lång och den mynnar i Tjäruträsket i Kalix kommun.

Tallån har påverkats av flottningen. Miljöåterställningen syftar till att vattendraget ska återfå mer naturliga egenskaper genom att vi återskapar skadade eller förstörda livsmiljöer.

Vid projektets slut förväntar vi oss att cirka 5 kilometer strömsträcka kommer att vara återställd och att 65 lekbottnar är gjorda. Avstängda sidofåror ska öppnas upp. Vi kommer även att åtgärda en stentröskeln i Tallån genom att möjliggöra upp- och nedströmspassage för vattenlevande djur. Arbetet har påbörjats under sommaren 2022.

Bjurån och Forsträskåsystemet är biflöden till Råneälven. Vattendragen har tidigare nyttjats för flottning. Syftet med projektet är att återställa mer naturliga förhållanden med en större variation av livsmiljöer och fria vandringsvägar för alla organismer i vattendragen.

Projektet ska åtgärda hinder i form rester av dammar och vägtrummor. Strömsträckor, lekbottnar och avsnörda sidofåror ska återställas. Vi förväntar oss att cirka 13 kilometer strömsträcka kommer att vara återställd vid projektets slut och att 15 lekbottnar är gjorda. Detta kommer att gynna alla djur och växter, exempelvis öring och flodpärlmussla, som finns i vattensystemet.

Alterälven är ett kustmynnande vattendrag som mynnar i Åbäcksfjärden söder om Norrfjärden i Piteå kommun. Hela avrinningsområdet är utpekat som värdefullt med avseende på fiske. Alterälven är påverkad av flottledsrensning och det finns vandringshinder i form av vägtrummor, dammar och ett litet kraftverk i vattendraget.

Projektets mål är att miljöåterställa den nedre delen av Alterälven. Lekområden, uppväxtmiljöer och ståndplatser för fisk behöver åtgärdas. En större variation i livsmiljöer gynnar många vattenlevande arter. Vi förväntar oss att cirka 4 kilometer strömsträcka kommer att vara återställd och att 20 lekbottnar är gjorda vid projektets slut. Projektet ska även återskapa vattenhabitat som idag är avstängda på grund av kanaliseringen som gjordes under flottningen.

Laguner är viktiga lek- och uppväxtområden för fisk som avgränsas av en grundare tröskel ut mot det omgivande havet. De är grunda, ofta vegetationsrika, väl skyddade områden som värms upp tidigare än omgivande havsområden. Lagunernas funktion som lek- och uppväxtområden för fisk påverkas negativt av muddringar som leder till ett större vattenutbyte med det kallare havet utanför.

Målet med restaurering av lagunerna är att återställa naturliga funktioner med stabilare vattennivåer, naturligare vattenutbyte och högre vattentemperaturer. Vi vill även minska påverkan kopplad till båttrafik som orsakar grumling och skador på bottnarna. För att åstadkomma detta behöver muddrade trösklar som avgränsar lagunerna återställas. Det finns ett flertal inventerade laguner som skulle behöva åtgärdas i länet, men vilka som kan bli aktuella att miljöåterställa är ännu inte klart.

Projektområdet är ett system med grunda innerfjärdar norr om Luleå som är uppdelat i tre delar, Mulöviken, Granöfjärden och Bergnäsfjärden. Dessa innerfjärdar har tillflöde från flera sjöar och ett begränsat vattenutbyte med utsjön. Samtidigt har de en hög påverkan från ett tätbebyggt område. I omgivningarna finns även en relativt stor andel jordbruksmark, hästverksamhet och enskilda avlopp.

Vattnet i de aktuella fjärdarna är starkt brunfärgat och det finns problem med övergödning. Då området är grunt och väl skyddat mot exponering, är förutsättningarna perfekta för en varierad och utbredd undervattensvegetation. I stället växer där en artfattig, gles vegetation.

Målet med återställningen är att minska näringstillförseln och förbättra siktdjupet. Tillsammans med kommun och invånare vill vi genom information och åtgärder minska tillförseln av näring från land. Lämpliga åtgärder är exempelvis att täppa igen diken, anlägga fosfordammar, skapa bättre kantzoner vid vattnet och se över enskilda avlopp. Även aluminiumfällning för att binda fosfor som läcker från sedimenten på botten av fjärdarna och reduceringsfiske av karpfiskar för att minska mängden näring i vattnet kan bli aktuellt.

Projektområdet ligger i Koskärsviken i västra delen av naturreservatet och Natura 2000-området Vargön i Piteå skärgårds inre del. Koskärsviken bildas av den utskjutande udden Koskäret, som tillsammans med Vargön skyddar viken mot direkt exponering från öst, norr och nordväst. Närmast stranden finns grunda och flacka sandbottnar som skulle kunna vara ett bra lek- och uppväxtområde för sik och siklöja. Omkring 100 meter ut från land finns en brant, där vattendjupet ökar fort.

Under mitten av 70-talet byggdes en pir på Koskäret som är placerad i vikens västra sida. Sedan piren byggdes har uppgrundning skett, främst på den östra sidan av piren. Piren är placerad i buktens nedströmsände och fungerar som en förlängning av Koskärets södra sida. Den gör därmed bukten mer stängd. Botten- och strandmaterialet transporteras vanligen fram och tillbaka inom en vik, men piren stör denna jämnvikt.

Planen är att riva piren för att återskapa naturliga vattenströmmar. Detta leder till friare transport av botten- och strandmaterial, minskad påverkan av sedimentation och därmed minskad igenväxning i viken och strandområdet.

Det saknas idag kunskap om vilka miljöer som är viktiga för den kustlekande sikens och siklöjans reproduktion. Den kustlekande siken och siklöjan har sitt nationella kärnområde här och är mycket viktiga kommersiella arter för det kustnära småskaliga fisket. Delar av Norrbottens skärgård är hårt exploaterad. Kunskap om sikens och siklöjans behov är viktig för att kunna förvalta fisket långsiktigt och styra framtida exploatering till platser som tål exploatering utan att påverka fisket och naturen allt för negativt.

Kallvattenarter som sik och siklöja kan komma att påverkas negativt av klimateffekterna och det är därför angeläget att beskriva de faktorer som är viktiga för dem. Kunskap om miljökrav och vandringsmönster för lake kan med anledning av detta också bli aktuell att kartlägga.

Vi vill öka kunskapsläget genom att kartlägga och beskriva den kustlekande sikens och siklöjans reproduktionsområden i Bottenviken och göra informationen tillgänglig så att den kan användas som planeringsunderlag. Detta vill vi göra genom att:

  • kartlägga lekområden och lekplatser för kustlekande sik och siklöja genom att lägga ut transekter.
  • fånga och märka kustlekande sik med akustiska sändare i samband med lek och sedan följa dem under ett år för att kartlägga deras vandringsmönster.

Teurajoki är ett biflöde till Kalixälven som tidigare nyttjats för flottning. Teurajoki är cirka 6 kilometer lång och den sista sträckan av ett stort vattensystem. Teurajoki är delvis åtgärdad i ett tidigare projekt men hela vattendraget är inte återställt efter flottningen.

Länsstyrelsen bedömer att det är kvar ungefär 4 kilometer att åtgärda av Teurajoki. Denna sträcka ska återställas. Syftet är att återskapa skadade och förstörda livsmiljöer. Vattendraget ska återfå mer naturliga egenskaper med en flikigare strandkant, en tydlig djupfåra samt variationer i flöde, djup, strukturer och bottensubstrat. Det är även brist på lekbottnar i Teurajoki då de förstördes i samband med flottningen. Lekbottnar behöver därför återskapas.

I utloppet av sjön Teurajärvi finns en stor stentröskel. Stentröskeln är ett definitivt vandringshinder och boende i området har under många år försökt få den åtgärdad. För att undvika att vattennivån i sjön sänks bör stentröskeln byggas om till en längre forssträcka där fisk och andra vattenlevande djur kan passera.

Norrbotten har cirka 20 huvudavrinningsområden, från Torneälven ner till gränsen mot Västerbotten. Här finns tre nationalälvar, Torne-, Kalix- och Pite älvar som är skyddade från vattenkraftsutbyggnad. Många vattendrag och sjöar är skyddade enligt EU:s art- och habitatdirektiv och är Natura 2000-områden.

I jämförelse med övriga Sverige och Europa har Norrbottens vattendrag god kvalitet, men de är inte opåverkade av mänskliga aktiviteter. Många vattendrag är påverkade av forna tiders rensningar och dammbyggen för flottning. När flottningen avslutades byggdes vägnätet ut vilket även medförde många broar och vägtrummor. Dessa väg-vattenpassager kan skapa vandringshinder för vattenlevande djur.

Länsstyrelsen i Norrbotten har under mer än 15 års tid kartlagt vandringshinder i länet. Vi har identifierat mer än 1000 dammar varav cirka hälften är vandringshinder och vi har inventerat över 5000 väg-vattenpassager där en tredjedel är vandringshinder. Vi har valt ut drygt 60 prioriterade vandringshinder som ger mest ekologisk nytta att åtgärda. Det är till exempel vattendrag med flodpärlmusslor, Natura 2000-områden eller vattendrag där det gjorts andra åtgärder i närheten av hindren.

Projektets mål är att åtgärda dessa 60 vandringshinder och därmed möjligheten för vattenlevande organismer att förflytta sig. Vi hoppas förbättra livsvillkoren för Natura 2000-arterna flodpärlmussla, utter, lax och stensimpa och gynna havsöring. Även andra djur och växter som lever i systemen kommer att gynnas av våra åtgärder.

Projektets mål är att göra cirka 5 000 lekbottnar i vattendrag i Norrbotten och därmed förbättra livsmiljöerna. Vi förväntar oss att åtgärderna i projektet även leder till att att fiskpopulationerna ökar. De morfologiska kvalitetsfaktorerna ska uppnå minst god status. 

Vi hoppas förbättra livsvillkoren för Natura 2000-arterna flodpärlmussla, utter och lax. Vi vill även gynna havsöring. Öringen är viktig för flodpärlmusslan i en del av dess livscykel. För att få reproducerande bestånd behövs ung öring eller lax som flodpärlmusslelarverna kan använda som värddjur. Även andra djur och växter som lever i systemen kommer att gynnas av våra åtgärder.

Mörtträskbäcken är ett biflöde till Råneälven. Bäcken är cirka 15 kilometer lång och mynnar ut strax söder om sjön Grundträsket. Den ingår i Lule- och Råneälvens vattenrådsområde.

Strax innan utloppet av Mörtträskbäcken finns en gammal kvarndamm, skvaltkvarn. Byggåret är okänt. Den flyttades från sin gamla plats cirka en kilometer uppströms Mörtträskbäcken till sin nuvarande plats i slutet av 1800-talet. Kvarnen var i drift fram till 1920-talet.

Dammen var ett definitivt vandringshinder för fisk. Under hösten 2020 tog Länsstyrelsen bort dammen, men lämnade kvar stenkistorna på sidan av dammen. Dammgolvet sågades ur så att vandringshindret försvann.
Det går att se att det tidigare funnits en damm på platsen men det som är kvar är inte längre vandringshinder för fisk.

Sangisälvens mynning är uppgrundad på grund av avlagrade sediment från omgivande dikningar. I älvens nedre del och mynning växer det dessutom mycket vattenväxter vilket tyder på övergödning. Sangisälvens vattenråd har i samarbete med Länsstyrelsen tagit initiativ till ett flertal olika undersökningar för att få bättre kunskap om sedimentens ursprung och sammansättning.

Som ett första steg ska vi kartera diken längs Sangisälvens huvudfåra. Vi kommer även att utföra en analys av de avlagrade sedimenten för att kunna avgöra från var inom älvens avrinningsområde de kommer ifrån.

Vi arbetar också för att påbörja samarbeten med olika lärosäten för att få till en kontinuerlig provtagning av de sediment som transporteras med vattnet. Förhoppningen är även att få till ett eller flera examensarbeten som inkluderar studier av sedimenten i Sangisälven.

Kontakt