Markavvattning och diken

Ska du ta bort oönskat vatten genom dränering eller dikning, eller göra en invallning? Det kan räknas som markavvattning, vilket är förbjudet i stora delar av Sverige. För att få utföra markavvattning behöver du alltid söka tillstånd, och om det är förbud måste du även söka dispens.

Markavvattning är dels åtgärder som görs för att ta bort oönskat vatten genom dränering eller dikning, och dels åtgärder som innebär skydd mot vatten, exempelvis invallning.

Om åtgärderna är tänkta att bli beständiga och bidra till förändringar i markens vattenförhållanden måste du kontakta oss. Syftet med åtgärderna är avgörande om det är markavvattning eller inte. Om åtgärderna ökar markens lämplighet för ett visst ändamål och effekten kommer att vara varaktig är det en form av markavvattning. Exempel på markavvattning är dikning, bortledning av vatten och invallning.

Skyddsdikning av skogsmark i samband med avverkning eller dikesrensning räknas inte som markavvattning.

Länsstyrelsen gör tillsyn av markavvattning.

Dispens och tillstånd för markavvattning

Markavvattning kräver tillstånd enligt 11 kap. 13 § miljöbalken. I stora delar av Sverige är det förbjudet att avvattna mark. Då behövs dispens från det generella markavvattningsförbudet.

Ett beslut om dispens innebär inte att det är tillåtet att markavvattna. Dispens från förbudet är en förutsättning för att tillstånd ska kunna ges, vilket innebär två prövningar.

Det krävs alltid tillstånd för att dika eller på annat sätt genomföra markavvattning. Länsstyrelsen eller Mark- och miljödomstolen prövar ärendet.

E-tjänst för markavvattnings- och fornlämningsärenden i skog

Via e-tjänster hos Skogsstyrelsen kan du skicka in ärenden som hanteras av olika myndigheter och som har koppling till skog. E-tjänsten är gemensam mellan Skogsstyrelsen och länsstyrelserna.

E-tjänsten hanterar följande ärenden med koppling till Länsstyrelsens ansvarsområden:

  • Fornlämningar som berörs av avverkning eller anläggning av väg
  • Markavvattning i skogsmark

Ansöka om tillstånd för markavvattning

I Norrbotten gäller inte det generella markavvattningsförbudet, här behöver du ansöka om tillstånd för att avvattna mark. Ansökan gör du på Länsstyrelsen blankett. Om det gäller markavvattning i skogsmark kan du istället använda e-tjänsten ovan.

Länsstyrelsen bedömer din ansökan huvudsakligen utifrån den påverkan som åtgärden får på naturvärden i omgivande landområden och vattendrag. Det är viktigt att utföra skyddsåtgärder så att vattenmiljöer nedströms inte påverkas.

Länsstyrelsen är restriktiv till att ge tillstånd i våtmarker och sumpskogar samt i tidigare odikade områden. 

 

En ansökan om markavvattning ska innehålla uppgifter om:

  • Dimensioner på de planerade dikena: bredd, djup samt total dikeslängd.
  • Troliga konsekvenser för miljön, exempelvis grumling av anslutande vattendrag
  • Förslag till skyddsåtgärder och försiktighetsmått som behövs för att förebygga eller förhindra skador från verksamheten, exempelvis anläggande av slamgropar eller gaffeldiken för att minska slamtransporter.

Du behöver även skicka med dessa bilagor tillsammans med ansökan:

  • Översiktskarta.
  • En detaljerad karta, exempelvis en kopia på den gula/ekonomiska kartan, med aktuella och befintliga diken inritade samt annan relevant information. Vattendrag inom det aktuella området och i omgivningar ska också finnas angivna.
  • Finns det andra som berörs av markavvattningen, exempelvis markägare eller fiskevårdsföreningar, ska diskussion/samråd med dessa ske och framförda synpunkter bifogas ansökan.

 

För att din ansökan ska prövas behöver du betala en prövningsavgift. Beloppet på avgiften är beroende av den planerade dikeslängden.

Dikeslängd

Avgift

Kortare än 100 meter

1 350 kr

100 - 1 000 meter

2 300 kr

1 000 - 10 000 meter

5 700 kr

10 000 meter eller mer

8 500 kr

 

Gör din ansökan så här

  1. Fyll i blanketten
    Ansökan om tillstånd för markavvattningPDF
  2. Skicka till norrbotten@lansstyrelsen.se

    eller till

    Länsstyrelsen i Norrbottens län
    971 86 LULEÅ

Vad är rensning av diken?

Ett dike eller ledning betraktas som en vattenanläggning och du som ägare är skyldig att underhålla den.

Ett underhåll (rensning) ska syfta till att upprätthålla dikets djup och läge. Befintliga diken får alltså rensas ner till dikets ursprungliga djup och läge. Underhållsansvar gäller för diken, oavsett om tillstånd har meddelats till anläggningen eller inte. För naturliga vattendrag finns dock ingen underhållsplikt.

Inom dikningsföretag får man inte rensa djupare/bredare än vad som fastställts i tillståndet (förrättningen). För övriga diken, de som inte har en fastställd profil i ett tillstånd, gäller att du inte får rensa djupare än att du rensar bort tillfört material såsom slam och/eller vegetation. Hårdbottnar får inte rensas bort.

Om man gräver djupare eller bredare i diket än ursprunglig dimension betraktas åtgärden som markavvattning och detta kräver tillstånd. I vissa län är markavvattning också förbjudet och kräver därför också dispens.

Rensning kan kräva anmälan

Om fisket kan skadas eller påverkas negativt så behöver du göra en anmälan till länsstyrelsen innan du utför rensningen. Detta regleras i 11 kap 15 § miljöbalken. Med fisket avses allmänt och enskilt fiske och såväl yrkes- som fritidsfiske.

När ett dike ska rensas behöver hänsyn tas för att begränsa skadan på andra intressen. Innan rensningen bör du därför t.ex. kontrollera:

  • Finns det en fiskevårdsförening (även nedströms)? Kontakta i så fall dem!
  • Är diket biotopskyddat område? I så fall kan dispens krävas.
  • Finns det hotade djur eller växter i diket? I så fall kan dispens eller särskild hänsyn behövas.
  • Omfattas platsen av Natura-2000-bestämmelser, naturreservat eller annat naturskydd? I så fall kan andra dispenser eller tillstånd behöva sökas.

Vissa län har en särskild blankett för anmälan om rensning som du ska fylla i och skicka in. Annars så kan du använda den vanliga blanketten för anmälan om vattenverksamhet i ditt län.

Rensning som är markavvattning

Om rensningen utgör markavvattning råder tillståndsplikt och ibland förbud. Vill man rensa mer än till dikets ursprungliga djup och läge så betraktas åtgärden vanligtvis som markavvattning, vilket kräver tillstånd från länsstyrelsen. I vissa län råder också ett generellt förbud mot markavvattning, och då behövs också en dispens från förbudet vilket länsstyrelsen prövar.

I de fall då underhåll av diket inte gjorts under en mycket lång tidsperiod och det på grund av detta uppstått ett nytt naturtillstånd, betraktas åtgärden som markavvattning och kräver då tillstånd från länsstyrelsen. I tveksamma fall är det alltid bäst att samråda med Länsstyrelsen. Naturliga vattendrag rensas normalt inte.

Kontakt

Länsstyrelsen i Norrbottens län