Vind i kombination med snöfall på kalfjället i Norrbottens länLäs mer på SMHI:s webbplats om aktuell vädervarning.

Jielkká-Rijmagåbbå

Större bäck som rinner genom västra delen av naturreservatet med berget Åkåsu i bakgrunden.

Jelka-Rimakåbbå är ett stort urskogslandskap med mycket höga natur- och landskapsvärden. Vy från västra kanten av området över Kittajåkkå mot sydost, med berget Åkåsu i bakgrunden. Foto:Länsstyrelsen Norrbotten/Frédéric Forsmark

Vill du få en glimt av vildmarken? Packa väskan och gör dig redo för ett äventyr i Jielkká-Rijmagåbbå. Reservatet är lika svindlande stort som det är vackert och det passar dig som söker storslagna upplevelser i vidsträckt fjällskogsnatur. Här kan du vandra i djupaste urskog och ta en skidtur på myrarnas vidder. Upplev tystnaden, det rika djurlivet och den sällsynta ringlaven!

Där skog och fjäll möts

Där fjällkedjan möter skogslandet ligger ett för Europa unikt område med opåverkade skogliga ekosystem. Jielkká-Rijmagåbbå är en av pärlorna i det pärlband av skyddade områden som kantar fjällkedjan. Tillsammans utgör de några av de sista vildmarksområdena i Europa. Jielkká‑Rijmagåbbå är ett mycket stort, närapå väglöst landskap där gamla barrskogar och vidsträckta myrmarker bildar en mosaik av vacker natur tillsammans med glittrande sjöar och porlande bäckar. I reservatets sydliga och centrala delar färdas du som besökare genom skogklädda berg med vidsträckta myrar i dalgångarna.

Dalgång med myrar i förgrunden och bakgrundet syns berget Ågås.

Gárddevárjåhkås dalgång mot väster och berget Ågås. Foto: Länsstyrelsen Norrbotten/Frédéric Forsmark

Den unika urskogen

I norra reservatet är landskapet flackare med karga granskogar och den ständiga närvaron av myrmarker. I Jielkká‑Rijmagåbbå kan man uppleva riktig urskog, något som nästan är unikt i dag. Här får du finna din egen väg fram bland månghundraåriga tallar, gammelgranar och knotiga sälgar. På 1800-talet härjade skogsbränder i området och de lämnade ett utrymme åt lövträden att ta plats i barrträdens rike.

Tallskog med brandskador på trädstammar som har överlevt tidigare bränder.

Gamla tallar med så kallade "brandljud", skador på stammen som är orsakade av värmen från skogsbranden. Tallen i förgrunden har dubbla brandljud vilket innebär att den har överlevt två skogsbränder. Foto: Länsstyrelsen Norrbotten/Frédéric Forsmark

Arternas utpost

Det är inte konstigt att några av våra mest kräsna arter har bosatt sig här. Reservatet erbjuder en palett av livsmiljöer som genom sin variation och höga kvalitet lockar arter som liten sotlav. Den hittar du bara på granar som är äldre än 300 år. I nordöstra delen av reservatet, längs bäcken Jielkkájåhkå finns Sveriges troligen största förekomst av den sällsynta ringlaven. Den växer i orörda granskogar invid bäckar.

Bild på gren klädd av ringlav.

Ringlav är en hänglav med ljust gulgrå till gröngrå färg. Under rätta omständigheter kan den bli flera decimeter lång och finnas i så stora mängder att den helt draperar träden. Foto: Länsstyrelsen Norrbotten

Utmed myrkanter och bäckar finns en annan raritet, den nära släktingen grenlav. Reservatet är på många sätt den sista utposten för flera av våra sällsynta arter. Unga träd är inget för dessa specialister. De behöver gammal skog med gamla, döende och döda träd. Granurskogens typiska vedsvampar ostticka och taigaskinn finns i hela området. I tallurskogen lever istället de vedsvampar som specialiserat sig på tall. Är det någonstans du ska leta efter kritporing och urskogsticka så är det här. Vi behöver väl inte nämna att de är mycket sällsynta.

Vedsvampen ostticka växer på undersidan av gamla träd som ligger på marken.

Unga osttickor luktar starkt av ost men lukten försvinner med åldern. Foto: Länsstyrelsen Norrbotten

Livat i vildmarken

Vi kallar det vildmark för att inga människor bor här. Ordet för tankarna till ödsliga och otillgängliga marker. Men det är mer livat än vad man kan tro. I Jielkká-Rijmagåbbås vidsträckta skogar lever både de som jagar och de som jagas. Här vandrar nämligen de stora rovdjuren björn, järv och lo. Deras närvaro gör att renarna ständigt är på sin vakt och älgen får lyfta sin krona emellanåt för att lyssna och speja. I reservatet lever också uttern, vattnets akrobat. Stannar du för att fylla på vattenflaskan kan du mycket väl få se en tumla runt i vattnet – lika lekande lätt som det ser ut.

Illustration av älg som betar

Älg. Illustration: Jonas Lundin

Fågellivet i reservatet är något att skryta med. Listan kan göras lång över de arter som väljer att rasta och bilda familj här. Om vårarna kan du bli åskådare till tjädertupparnas spel och under en vandring i urskogarna är det inte omöjligt att du stöter upp en järpe som ligger och trycker. De stora myrmarkerna är med sina gölar och tjärnar, bäckar, frodiga myrar och sumpskogar en rik och varierande miljö där många fåglar trivs. Du vill inte glömma kikaren hemma, för här finns alltid något att spana efter. Vi kan inte nämna alla vid namn men blå kärrhök, bivråk, videsparv och sävsparv är några av reservatets fåglar. I norr, invid Stora Lulevatten, ligger Luspejávrásj och Luspeforsen som är en av Norrbottens mest värdefulla flyttfågellokaler under våren. Hit vallfärdar en och annan fågelskådare för att beskåda naturens skådespel.

Vildmark och kulturlandskap

Jielkká-Rijmagåbbå ger med sina stora sammanhängande urskogar och myrvidder ett intryck av vildmark - och är på samma gång ett urgammalt kulturlandskap. På många platser i området har arkeologerna bland annat funnit fångstgropsystem, kåtalämningar och härdar. Gammelskogarna och myrlanden i Jielkká-Rijmagåbbå har varit och är än idag viktiga marker för renskötsel, jakt och fiske.

Förr var många av myrarna viktiga slåttermarker som gav vinterfoder till djuren. Rester av hässjor, spänger och lador som påminner om äldre generationers slitsamma arbete på myrarna.

Myr

Liejbáhpe är en av myrarna där slåtter förekom i äldre tider. Foto: Länsstyrelsen Norrbotten/Frédéric Forsmark

Vraket efter det brittiska bombflygplanet

Ett populärt utflyktsmål är flygplansvraket Easy Elsie. Det brittiska bombflygplanet nödlandade på myren Gejnutjiegge 1944. Från väg 819, drygt 7 kilometer norr om Porjus, finns en spångad stig på cirka 2 km som leder fram till flygplansvraket där det också finns en rastplats.

För vem passar reservatet?

Naturreservatet är stort och till största del väglöst. Längre turer i området kräver därför att du har vana av att färdas i väglöst land och kan använda karta, kompass eller GPS. Däremot kan både stora och små, vana och ovana besökare göra kortare turer från några av vägarna som går in i reservatet.

Aktuellt för detta besöksmål

Just nu har vi inga nyheter. Men håll utkik här efter kommande nyheter.

Föreskrifter

Alla föreskrifter finns i reservatsbeslutet. Det är tillåtet att:

  • tälta
  • göra upp eld
  • plocka bär och matsvamp
  • köra snöskoter på väl snötäckt mark
  • fiska och jaga i enlighet med gällande lagar.

    Det är bland annat inte tillåtet att skada växt- och djurliv. Tänk på allemansrätten och var rädd om naturen.

Allemansrätten – det här får du göra i naturen

I Sverige har vi allemansrätt, det innebär att du får utöva friluftsliv och röra dig fritt i naturen så länge du inte stör eller förstör.

Friluftsliv och allemansrätt
Träd och moln. Illustration

Fakta

Kommun: Jokkmokk

Bildat år: 2019

Storlek: 377 kvadratkilometer

Förvaltare: Länsstyrelsen

Skyddsform: Naturreservat, Natura 2000

Hitta hit

Området ligger strax väster om Porjus i Jokkmokks kommun på vattendelaren mellan Stora och Lilla Lule älv, och ansluter i väster till naturreservatet Ultevis fjällurskog. Vägen till Oalloluokta passerar igenom Jielkká‑Rijmagåbbås nordligaste delar. Det går även att nå naturreservatet via Kvikkjokksvägen.

Kontakt

Landshövding

Lotta Finstorp

Besöksadress

Stationsgatan 5, Luleå eller Industrivägen 10, Jokkmokk

Postadress

971 86 Luleå eller Box 105, 962 23 Jokkmokk

Organisationsnummer

202100-2478

Följ oss