Degerberget-Hötjärnshällan

Degerberget-Hötjärnshällans naturreservat erbjuder kalkrika barrskogar med en mångfald av ovanliga växter, svampar och fåglar. Besökare kan njuta av fantastisk utsikt över Piteå skärgård och upptäcka historiska strandlinjer som skapades av landhöjningen efter istiden.

En populär plats för den som gillar kalk

I Degerberget-Hötjärnshällans kalkrika barrskogar finns många ovanliga arter med höga krav på sin livsmiljö. När snön försvunnit är tibasten en av de som är snabbast med att börja blomma, redan innan dess blad har slagit ut. På försommaren blommar norna och andra orkidéer i skuggan av granarna, ibland tillsammans med den lilla diskreta ögonpyrolan. Under sommaren häckar fåglar i skogarna och på myrarna.

Har du tur får du se den tretåiga hackspetten, eller kanske i alla fall de runda ringarna som den lämnar efter sig när den hackar efter mat. När hösten närmar sig tittar svamparna fram. De är fruktkroppar från det nätverk av svampmycel som finns under ytan.

I reservatet finns många olika svamparter som är beroende av både kalkrik mark och skogar som aldrig har kalavverkats. Tillsammans med trädens rötter bildar svamparnas myceltrådar något som kallas mykorrhiza. Mykorrhizan gör att träden blir bättre på att suga upp mineralämnen och vatten från marken samtidigt som svamparna får kolhydrater från träden. Andra svampar växer på död ved. De behöver skogar där träden fått stå kvar när de dött och får ligga kvar på marken när de faller.

Så om du gör upp eld i någon av eldstäderna – elda inte upp den döda veden utan ta med den ved du behöver.

Fin utsikt och gamla stränder

Från utsiktsplatserna på Degerberget ser du ut över skärgårdens många öar och skär. Västerut ligger bland annat Kallfjärdens och Vargöns naturreservat. En gång i tiden var även Degerberget och Hötjärnhällan öar i havet. Landhöjningen efter istiden har lyft upp bergen.

Idag kan du se de gamla strandlinjerna som klapperstensfält runt om på bergssidorna. Människor har ofta valt att bo nära vatten. I reservatet finns spår av de som bodde här när strandlinjen låg långt upp på berget, i form av boplatsgropar i klapperstensfälten. Groparna är fornlämningar som inte får skadas.

För den som är intresserad av geologi kan vi rekommendera att titta lite närmare på de öppna hällarna och klipporna. Här finns Piteåkonglomerat, en sorts bergart med finkornigt material som omger bollar av andra bergarter. Bollarna i Piteåkonglomerat består oftast av kvarsit eller olika kalkhaltiga bergarter. Kanske är det därifrån marken i reservatet har fått den kalkhalten. Eller finns det kanske skalgrusbankar kvar från tiden då havet nådde ända upp hit?