Aspbergen

Som namnet antyder finns det gott om asp och andra lövträd i skogarna här. De är dessutom gott om grova och högresta träd. Gammal orörd granskog, sumpskog och frodiga bäckmiljöer är andra skyddsvärda miljöer inom reservatet. Artrikedomen är stor. Hela 70 arter som hittats här finns med på den nationella rödlistan.

Gamla sälgar klädda med den vackert gröna bladlaven lunglav är ett vanligt inslag på bergssluttningarna och många av sälgarna hyser även den gräddfärgade dofttickan som är omisskännlig med sin starka doft av anis. Grova asplågor hyser en värdefull vedsvampflora med arter som finporing, kandelabersvamp och den mycket sällsynta honungstickan. I urskogsartade bäckskogar i området kan man hitta blackticka, laxticka, gräddticka och isabellporing på rötade granlågor, och längs bäcken växer även hänglavarna trådbrosklav och ringlav, som båda är mycket ovanliga och knutna till riktigt gamla fuktiga granskogar.

Djurliv

Djurlivet i området är endast översiktligt undersökt men reservatet har visat sig hysa en intressant insektsfauna med många riktiga rariteter. Bland annat tiofläckad vedsvampbagge, suturfläckad mycelbagge samt perssons glattbagge, varav den sistnämnda hittills bara är funnen i Norrbottens län och endast på ett fåtal asprika lokaler. Bland de fåglar som håller till i reservatet ska självklart gammelskogens orädda lavskrika nämnas. I självgallrande bestånd med rik tillgång på döende träd söker den tretåiga hackspetten föda, vår mest utpräglade gammelskogsart bland spettarna. Den stora rikedomen av lövträd bidrar till att göra området intressant även för andra hackspettarter; här trivs spillkråkan och den som har tur kan även träffa på den mer ovanliga gråspetten.

Brand

Området har härjats av flera bränder under de senaste århundradena. I brandskadade tallar inom området har man kunna datera en brand så långt tillbaka som 1583. Området har sedan berörts av bränder i olika delar år 1650, 1750, 1822, 1832, 1853 och senast 1861. De korta intervallen mellan de senaste bränderna antyder att vissa kan ha anlagts för att skapa bättre betesmarker.