Västra Stårbatjvare

Västra Stårbatjvare är ett förhållandevis litet naturreservat med vacker granurskog som hyser många av gammelskogens arter.           

Här finns gott om gammal, urskogsartad granskog. I stora delar av området syns i princip inga spår alls efter tidigare avverkningar. Medelåldern på skogen är 200 år.

Den senaste branden drog fram genom skogarna troligen under tidigt 1800-tal. Spåren efter den syns i form av skador på många äldre träds stammar, så kallade brandljud. Branden banade väg för sälgen och fortfarande ståtar gamla, knotiga sälgar här och där i skogen. Sälgen är mycket värdefull för många arter. Inget annat svenskt trädslag ger föda åt så många fjärilsarter och insektsarter.

Arter i reservatet

Produktionsskogens bristvara men urskogens ovärderliga tillgång är döda träd. I reservatet finns det allmänt med död ved i form av torrgranar och rötade lågor. Speciellt i anslutning till frodiga dråg i områdets östra del förekommer stora mängder torrträd och grova lågor av både löv- och barrträd. Många lågor har fällts av harticka. Det är en viktig nyckelart som infekterar och dödar ålderstigna granar i gamla naturskogar. De lågor som förrötats av harticka blir också lämpliga substrat för en mängd andra vedsvampar och insekter som följer i hartickans spår.

Den uppmärksamme kan här finna rosenticka, gränsticka, ullticka, rynkskinn och taigaskinn. På de gamla granarna växer ofta rikligt med garnlav, tillsammans med mindre iögonfallande men inte desto mindre intressanta arter som knottrig blåslav, liten sotlav och den lilla oansenliga skålsvampen gammelgransskål.

På många av de gamla granarna finns det ”ringar” som består av täta hack in i cirklar kring stammarna. Det tyder på att tretåig hackspett häckar i området. Hålen tros fåglarna hacka för att kunna dricka sav tidigt på våren.