Vilhatten

Den som hade velat vara först på plats och besöka Vilhatten efter att inlandsisen drog sig tillbaka, hade definitivt behövt en båt. Då var det här bergsområdet nämligen bara några små skär, nästan två mil ut från kusten. Årtusenden av landhöjning har därefter medfört att kustlinjen flyttats österut och bergstopparna når nu drygt 200 meter över havsnivån. För besökare i området märks spåren efter havets omilda behandling bland annat i form av vackra, hårt svallade hällmarker och klapperstensfält.

Vilhatten är ett naturskönt område att vandra i. Här finns många olika sorters skogar, från gammeltallskogar till yngre lövskogar och frodiga granskogar. Här och där finns det spår efter de skogsbränder som dragit genom området. Du kan till exempel se kolade stubbar som står kvar. En del gamla träd har invallade brandskador i barken, även kallade brandljud. I tallskogarna finns gott om träd som är 250-300 år gamla och några är till och med 400 år eller äldre. Det är mycket ovanligt att det finns kvar så gamla tallar i kustnära skogar, de flesta har redan huggits ner i skogsbruk.

Arter

De gamla skogarna i reservatet är en fristad för mängder av arter som behöver gamla urskogsliknande miljöer för att överleva. På de solbelysta gamla tallarna i sluttningarna kan man ibland se de typiska kläckhålen från den sällsynta skalbaggen reliktbock och på stående döda granar kan man se spåren efter den tretåiga hackspettens sökande efter föda. På de garnlavsdraperade gamla granarna kan man finna sällsynta gammelskogsarter som violettgrå tagellav, gammelgransskål och grenlav. På liggande döda granar trivs rynkskinn, sprickporing, lappticka, gräddticka och rosenticka.

Många bestånd är högproduktiva och i dessa finns ofta ett stort inslag av sälg, asp och björk. På de gamla sälgarna växer det ofta rikligt av den vackra gröna lunglaven, ibland i sällskap med den väldoftande dofttickan. På asparna förekommer bland annat stiftgelélav tillsammans med den mycket sällsynta kärnsvampen Caliciopsis calicioides. I dessa produktiva miljöer är också fältskiktet rikt med stora blommor som tolta och olika ormbunkar som ståtligt höjer sig över en matta av liljekonvalj, harsyra och skogsnäva.