Gallejaur by

Kulturreservatet Gallejaur by är ett välbevarat kulturpräglat landskap med mycket höga kulturhistoriska värden. Som helhet är området både unikt och representativt för Norrbottens nybyggarepok under 1800-talet och dess utveckling fram till 1900-talets jordbruksmiljö. I området finns även höga biologiska värden och en vandringsled som leder vidare upp till en toppstuga i Gallejaur naturreservat.

Historik

Välbevarade helhetsmiljöer av den här typen är mycket sällsynta i Norrbotten idag. I byn kan man se hur mark och bebyggelse har utvecklats från äldre bondekultur till vattenkraftsutbyggnadens påverkan under 1950-1960-talen. Den värdefulla skogen har nyttjats i byn till både bete, ved- och virkesuttag för husbehov.

Från nybyggarepok till skogsbruk

Den förste nybyggaren i Gallejaur hette Pehr Svensson och började uppföra sin gård 1801. Fler gjorde som han och 1800-talet blev en nybyggenas tid i Gallejaur. I inlandets bistra klimat var den soliga sydsidan av Gallejaursjön en bra plats att slå sig ner på. Små kornåkrar och potatisland togs upp på sluttningen. I skogen fanns virke och vilt att jaga och fisk från sjön bidrog till försörjningen.

Människorna i Gallejaur levde av jordbruk, jakt, fiske och så småningom skogsbruk. Att kunna hålla djur var ännu viktigare än odlingen och tillgången till hö från goda slåttermarker, som den intilliggande Bergmyran, var avgörande för överlevnaden.

I hävdade marker som denna bevaras också ett viktigt biologiskt kulturarv. Familjerna i området ägde också ofta renar som sköttes av samerna i området. Den köksträdgård, som anlades på 1920-talet av systrarna Karlssons föräldrar kan idag belysa trädgårdsodlingens historia i Norrbotten på ett levande sätt.

Bebyggelsen speglar byns utveckling

Idag finns nio gårdar i Gallejaur, med omgivande betes- och slåttermarker. De många olika byggnaderna vittnar om olika skeden i byns utveckling och gör Gallejaur till en spännande plats. Allt efter behov har hus tillkommit eller flyttats.

Här finns 1800-talets omålade timmerbyggnader med spåntak, timmerbyggnader från 1900-talets början, liksom hus med träpanel och plåttak uppförda under 1960-talet. De timrade byggnaderna dominerar och kan vittna om den långa hantverkstradition som idag är en kunskapsbank för dagens hantverkare, som efterhand varsamt restaurerar byggnaderna för eftervärlden.

Kraftstationen byggs

Under 1950-talet odlades mer mark än tidigare. Men Gallejaursjöns uppdämning inför bygget av Gallejaur kraftstation 1964 medförde stora förändringar. Vattnet steg med hela 13 meter och sjön slukade många av de bästa odlingsmarkerna, betesmarkerna och slåtterängarna. Flera hus fick flyttas. Utan tillräckligt bete och möjlighet till slåtter blev det allt svårare att driva jordbruk. Samtidigt ökade möjligheten till lönearbete, en ny tid tog vid och många av de unga valde att lämna byn.

Ett arv till eftervärlden

In i vår tid har byn Gallejaur har bebotts av släktingar till de första nybyggarna. Systrarna Greta, Lisa och Ebba Karlsson växte upp, levde och bedrev jordbruk här på ungefär samma sätt som sina föräldrar fram till 1989, och i samma byggnader. På ett unikt sätt kan Gallejaur därför vittna om de livsvillkor som rådde här från 1800-talets början ända fram till 1960-talet.

Systrarna Greta, Lisa och Ebba Karlsson föds under 1900-talets början i den då nybyggda så kallade Karlssons- gården. I den stora Anders Larsa-gården bor deras farmor och farfar. Systrarna hjälper sina föräldrar och släktingar i jordbruket och kommer att leva större delen av sina liv i Gallejaur. Tillsammans fortsätter de driva sitt eget jordbruk, sin grönsaksodling och sina djur ungefär på samma sätt som föräldrarna. De bor i var sitt hus, tar hjälp av grannarna i byn och välkomnar vissa nymodigheter som gör arbetet enklare. Men systrarna behåller allt som inte behöver förnyas och är nöjda med sitt liv som idag kan verka ålderdomligt. Samtidigt är de öppna för samhällets förändringar och följer med i tidens skeenden.

Kulturreservatet skyddas

Systrarna avvecklar jordbruket 1989. På 1990-talet flyttar de ihop i den så kallade Forslundsgården, det nyaste huset med flest bekvämligheter. Greta och Lisa avlider 1996. Ebba är ensam kvar och välkomnar tidigt Länsstyrelsens engagemang i byns bevarande. Enligt hennes önskan blir byn skyddad som kulturreservat 2008. Ebba Karlsson avlider bara några månader innan invigningen, 86 år gammal.

Informationsfilmer om Gallejaur