Stöd i miljömålsarbetet

För att vi ska lyckas nå miljömålen måste kraftfulla åtgärder genomföras av många olika aktörer. Här har vi samlat verktyg som kan hjälpa dig i arbetet för en bättre miljö.

Vare sig du arbetar på en kommun, ett företag eller annan sektor med frågor inom miljöområdet så finns det uppdrag i arbetet för en hållbar utveckling. Varje län har ett åtgärdsprogram som syftar till att nå miljömålen.

Miljöfakta Kronoberg

Länsstyrelsen har tagit fram underlag för utvecklingen i länet, dels om odlingslandskapet och lantbruksnäringen i länet och dels om miljögifter. Underlaget är en omarbetning av publikationen Vår Miljö i Kronobergs länlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster som trycktes år 2005.

Det var en omfattande sammanställning av data och underlag och ett första steg på vägen mot "en kunskapskälla på webben där den intresserade kan förflytta sig mellan olika nivåer av fördjupning, med texter, diagram och data".

Miljöfakta Kronobergs län är omarbetad för publicering på hemsidan med diagram och beskrivande text. Efterhand är det meningen att områdena ska utökas. I första steget har vi sammanställt data om odlingslandskapet och miljögifter.

En beskrivning av jordbruket och dess förändring

Kronobergs län upptar 2,1 procent av Sveriges yta och 2,2 procent av landets jordbruksareal. Ungefär 7 procent av länets totala areal består av jordbruksmark.

Sammanhängande områden med åkermark finns i de centrala delarna av länet i anslutning till sjöarna Åsnen, Salen och Helgasjön samt i Lagans och Prästebodaåns dalgångar. I övrigt är jordbruksmarken spridd i länets skogsdominerade delar. Dominerande jordarter är sandiga och moiga, ofta stenbundna moräner. Inom de egentliga jordbruksområdena i länet är moränen ofta överlagrad av sedimentära jordarter som sand, mo eller mjäla. Särskilt i söder
och väster finns också betydande inslag av organogena jordar.

Det öppna landskapets struktur, där gården med sina inägor av åker och äng omges av betad utägomark, har under 1900-talet förändrats kraftigt. En del tidigare ogödslade ängar och naturbetesmarker har gödslats, ängar har blivit betesmark, vissa småbiotoper har rationaliserats bort och en del jordbruksmark har överförts till skogsmark. Förändringarna utgör ett hot mot de många växt- och djurarter som är anpassade till dessa miljöer. Samtidigt
är strukturrationalisering nödvändig för att jordbruket ska kunna fortsätta utvecklas.

Mjölk- och nötköttsproduktion är den helt dominerande driftsinriktningen. Växtodlingen är inriktad på grovfoderproduktion med en omfattande odling av slåtter- och betesvallar. Slåtter-och betesvallarna tenderar att uppta en allt större andel av åkerarealen. Antalet heltidsföretag, som ofta har mjölkproduktion, minskar.

Planeringsunderlag för odlingslandskapet

På följande sidor presenteras fakta om odlingslandskapet i länet. Till vänster finns flikar med allmänna fakta om utvecklingen för näringen, om biologisk mångfald, kulturmiljöer och senare även information om ekologisk odling. Vi hoppas kunna bidra med fakta som behövs för att vi alla ska nå miljömålen och tydliggöra hur det faktiskt ser ut, med senast tillgängliga
data.

Data har hämtats från "Jordbruket i siffror åren 1866–2007", Sveriges officiella statistik, Jordbruksverket och Statistiska centralbyrån, de jordbruksstatistiska årsböckerna, samt Jordbruksstatistisk sammanställning. Dessutom har vissa data hämtats från miljömålsportalen, www.miljomal.selänk till annan webbplats

Har du synpunkter på innehållet eller önskar att ytterligare någon aspekt belyses, tar vi gärna emot det. Vi blir glada för respons!

Lantbruksnäringen

Jordbruksföretagen

Antalet jordbruksföretag har minskat med 57 procent mellan 1985 och 2015. I ett historiskt perspektiv kan det jämföras med att det år 1886 fanns 11 177 brukningsenheter över två hektar åker. Antalet företag minskade mest under 1960-talet när antalet reducerades med ungefär 35 procent. Medelstorleken på den brukade arealen hos varje företag var år 1927 cirka 5,4 hektar. År 2015 hade denna siffra stigit till 20 hektar.

Utvecklingen har gått mot färre men större jordbruksföretag.

 

Areal åker per företag

Äga eller arrendera

Andelen arrenderad åkermark har ökat hos lantbruksföretagen över tid. Det är viktigt att jordbruksföretagen har långsiktiga arrenden. Arrendeförhållanden kan i annat fall leda till att det blir svårare att göra kostsamma och omfattande åtgärder. Åtgärder som många gånger är nödvändiga för att bibehålla åker och betesmarkerna som jordbruksmark på lång sikt.

 

Andel arrenderad åkermark

Jordbruksföretagens driftsinriktning

Antalet företag med husdjursskötsel har minskat med mer än hälften sedan början av 1980-talet, medan antalet företag med växtodling har ökat något.

 

Antal företag med växtodling, husdjursskötsel, blandat jordbruk och småbruk mellan 1984 och 2013 i Kronobergs län.

Växtodling

Spannmålsodling dominerade i länet fram till början av 1940-talet. Därefter blev vallodlingen dominerande. År 2015 utgjorde vall 79 procent av åkermarken och spannmål endast 18 procent. År 1866 fanns det 50 900 hektar åker i Kronobergs län och den ökade fram till slutet av 1910-talet då den var som högst med cirka 101 900 hektar. Arealen har sjunkit sedan dess. År 2015 fanns det 47 026 hektar. I Kronobergs och Blekinge län minskar arealen snabbast i landet.

Kronobergs län utmärker sig för sitt småskaliga jordbruk med landets minsta skiften.

Åkerarealens användning 1866, 1910-talet, 1985, 1990, 1995, 2000, 2005, 2010 och 2015.

Djurhållning och betande djur

År 1866 fanns det 53 748 kor, 995 tjurar och 20 689 oxar i Kronobergs län, det vill säga sammanlagt 75 612 vuxna nötdjur.

Under 1930-talet fanns det som flest kor, ungefär 71 000 stycken.

Kor för uppfödning av kalvar ökade kraftigt i antal från mitten av 1980-talet fram till mitten av 1990-talet. Därefter har inte förändringarna varit så stora. Den långsiktiga minskningen av antalet mjölkkor har i viss mån kompenserats genom att antalet kor för uppfödning av kalvar ökat.

Antalet djur minskar i skogsbygderna medan det ökar i mellanbygderna. Djuren koncentreras till platser med stora lantbruk och bättre förutsättningar för ett rationellt jordbruk.

Antalet får i länet har minskat från cirka 73 000 år 1866 till drygt 10 000 år 2015.

Hästar

Flest hästar fanns det år 1937 då det fanns 18 522 hästar. År 2010 hade de minskat till 10 000 hästar i länet.

Service på landsbygden

Hösten 2016 hade 7 000 personer i länet mer än tio kilometer till närmaste dagligvarubutik vilket är färre än 2010. Nedläggningstakten när det gäller dagligvarubutiker och drivmedelsanläggningar på landsbygden har avstannat och strukturen har varit i stort sett oförändrad under den senaste femårsperioden.

Tillgängligheten till drivmedelsanläggning är oförändrad sedan 2010.

Bredband

Utbyggnaden av snabbt bredband fortsätter och 2016 hade 58,5 procent av hushållen i länet tillgång till minst 100 Mbit/s, i första hand via fiberteknik.

Motsvarande andel för riket var drygt 73 procent. Kronobergs län ligger alltså något efter totalt sett men har förhållandevis god täckning i glesbebyggda områden, 33,5 procent mot drygt 21 procent för riket. Endast två län hade bättre täckning 2016.

Biologisk mångfald och kulturmiljöer

Åker, ängs- och betesmarksareal

År 2014 var den totala omfattningen av jordbruksmark i länet 66 017 hektar, vilket är en minskning från 66 700 ha år 2013.

Regionalt miljömål: Länets åker-, ängs- och betesmarksareal ska år 2020 omfatta minst 68 000 ha.

Betesmarkerna och slåtterängarna uppgick år 2014 till 18 749 ha. Mellan åren 2000 till 2014 har arealen betesmark i länet minskat med 12,3 procent, vilket är högt, jämfört med arealen i landet som istället har ökat med i genomsnitt 4,2 procent. Ökningen nationellt beror främst på att åker förts över till betesmark. I ett historiskt perspektiv har betesmark och slåtteräng i Kronobergs län minskat från 114 213 ha år 1891.

Åkermarken i länet år 2015 var 47 026 hektar vilket är en minskning med minus 16,9 procent sedan år 1995, vilket är bland de största i landet. Minskningen i hela landet är i genomsnitt minus 7,9 procent. Data om arealen åker- och betesmark hämtas i huvudsak från data om EU-ansökningar.

Det är stor skillnad mellan kommunerna i hur stor areal betesmark som uppbär miljöersättning. Arealmässigt har Växjö kommun tappat mest betesmarksareal med 660 ha mellan år 2000 och 2014. Därefter är det Tingsryd med - 550 ha, Uppvidinge - 344 ha, Ljungby och Alvesta - 230 ha vardera, Älmhult -105 ha, Markaryd -60 ha och Lessebo - 90 ha.

 

Total areal betesmark med miljöersättning per kommun.

Minskningen av arealen åkermark i Kronobergs län är i nivå med norrlandslänen. Bilden är hämtad från www.miljömål.se

Gynnsam bevarandestatus, hotade arter, kulturmiljöer och biologiska värden

Igenväxning är det största hotet mot odlingslandskapets biologiska mångfald. Antalet betande djur är för litet för att klara betestrycket på den stora areal betesmarker som tidigare hävdats. De betande djur som finns tillgängliga går dessutom ofta på betesvallar istället för på biologiskt mer värdefulla marker.

Under år 2015 genomfördes ett omfattande fältarbete i länet för bedömning av natur och kulturvärden i betesmarker och slåtterängar. Bedömningen är att det sker en negativ trend generellt men särskilt i skogsbygden. Det handlar om dålig hävd och igenväxning men också att de botaniska kvalitéerna försämras och därmed också faunan.

De av odlingslandskapets vanligaste fågelarter som är knutna till småbiotoper i Östra Götaland har en negativ trend.

Slåtterängar

Slåtterängarna var viktiga för hushållningen i äldre tider eftersom de gav vinterfoder åt kreaturen. Fram till dess att vallodlingen infördes under 1800-talet upptog slåtterängarna mycket större areal än åkern i Sverige. Ängarna är alltså inte bara betydelsefulla för sin skönhet och flora, de är också kulturminnen av finaste slag.

Tabell

Regionalt miljömål: Länets slåtterängsareal som sköts och omfattas av miljöersättning för marker med höga natur- och kulturhistoriska värden (ersättning för särskilda värden) eller motsvarande ska öka så att den år 2020 uppgår till minst 600 ha.

Skogsbeten

Ett skogsbete är luckigt som en effekt av betesdjurens påverkan. Skogen är olikåldrig och vanligen finns inslag av gamla solbelysta träd (s.k. ljusträd). Fältskiktet är oftast rikare på gräs och örter än en vanlig produktionsskog och en rik svampflora brukar förekomma. Skogsbeten finns på äldre utmark och kräver kontinuerlig hävd.

Det finns ingen statistik för år 2015 men resultatet förväntas vara en fortsatt minskning av arealen godkända skogsbeten. Erfarenheten efter fältarbetet 2015 då många befintliga skogsbeten besöktes var att många hade dålig kvalité och inte skötts aktivt på det sätt de skulle ha behövt för att bevara eller förbättra de hävdberoende värdena. Många har också påverkats negativt av stormar.

 

Regionalt miljömål: Länets skogsbetesareal ska bibehållas så att den år 2020 uppgår till åtminstone 100 ha.

Kulturmiljöer - Ängsfruktodling

Ängsfruktodlingarna i området kring södra Åsnen är riksintresse för kulturmiljö sedan 2013. De utgör ett unikt uttryck för allmogens mångsidiga jordbruk, i länet och nationellt. Trots att ängsfruktodlingarnas omfång minskat betydligt sedan mitten av 1900-talet finns det en vilja att bevara de kvarvarande odlingarna.

Länsstyrelsen avsätter sedan 1994 särskilda medel för att stimulera till fortsatt skötsel av ängsfruktodlingarna. År 2004 deltog 14 urshultsodlare i projektet och bedrev markskötsel av knappt 30 hektar ängsfruktodling och beskärning av cirka 3 000 äppelträd.

Nya fruktträd och ersättning av döda och sjuka träd med nya traditionellt ympade vildaplar premieras genom att kulturmiljöbidraget beräknas utifrån antalet skötta träd i ängsfruktodlingen. På så vis uppmuntras ett bevarande av traditionen och hantverket med ängsfruktodlingen. Under 2015 fanns avtal med 14 ängsfruktodlare med odlingar är av varierande storlek. Totalt sköttes 4 310 fruktträd.

Regionalt miljömål: Länets idag (år 2013) skötta ängsfruktodlingar ska bevaras så att de omfattar minst 30 ha och 3 000 beskurna träd. Foto Louise Ellman Kareld, Ellenäsa udde.

Ekologisk produktion och konsumtion i Kronobergs län

Ett syfte med att öka den ekologiska produktionen är att detta ska bidra till att uppfylla flera av de svenska miljömålen. Att kemiska bekämpningsmedel inte används inom ekologisk odling bidrar till att nå målen Giftfri miljö och Grundvatten av god kvalitet.

Den ekologiska produktionens varierade växtföljder med större inslag av vall bidrar till att nå miljömålen Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv. Hur stora effekterna blir beror på hur det omgivande landskapet ser ut. Att det inom ekologisk odling inte heller används lättlösliga mineralgödsel kan påverka målet Ingen övergödning.

Hur stor urlakningen av växtnäring från en gård blir beror dock på fler
faktorer, och det kan vara stora skillnader mellan gårdar. Att man inte
använder mineralgödsel bidrar till att nå målet Begränsad klimatpåverkan eftersom tillverkningen är en stor källa till utsläpp av växthusgaser. Å andra sidan är avkastningen per hektar lägre i den ekologiska produktionen vilket gör att utsläppen av växthusgaser fördelas på en mindre mängd varor.

Ekologisk produktion strävar efter att nyttja naturresurser som energi,
mark och vatten på ett långsiktigt hållbart sätt. Biologisk mångfald och hög ambition när det gäller djurens välfärd är andra ledstjärnor.

Ekologisk produktion i Kronobergs län

Ett mått på den ekologiska produktionen är den areal och de djur som är anslutna till ett certifieringsföretag. Med certifiering kan produkterna märkas och säljas som ekologiska. Att certifiera enligt EU-reglerna är grundnivån. Sedan kan man välja att certifiera enligt KRAV:s eller Demeterförbundets regler också om man vill.

De regionala målen för ekologisk produktion är att år 2020 ska det finnas minst 20 procent certifierad ekologisk odlad åkermark i Kronobergs län. År 2014 utgjorde den certifierade ekologiskt odlade åkermarken 12 procent. Ändringar i utformningen av stödet för ekologisk produktion inför 2015 som innebär att man inte får ersättning för vall har inneburit en minskning istället för ökning av den certifierade ekologiskt odlade åkermarken i länet.

 

Regionalt miljömål: Den certifierade ekologiskt odlade jordbruksmarken ska vid utgången av 2020 utgöra minst 20 procent av länets jordbruksmark.

Ekologisk köttproduktion

De regionala målen för ekologisk produktion är att år 2020 ska det finnas minst 20 procent certifierad ekologisk produktion av nötkött respektive lammkött i Kronobergs län. År 2015 omfattade länets certifierade ekologiskt producerade nötkött knappt 14 procent och för lammkött knappt 15 procent.

 

Ekologisk animalieproduktion i Kronobergs län och i Sverige. Utveckling mellan 2009 och 2014.

Ekologisk mjölkproduktion

Målet för andelen certifierad ekologiskt producerad mjölk är 5,1 procent och år 2015 var andelen 8,6 procent.

 

Andelen ekologisk invägd mjölk har stabiliserats på omkring 8 procent de senaste åren.

Ekologisk äggproduktion

Den ekologiska produktionen av ägg ska bibehållas eller öka jämfört med 2010 års nivå (34 procent).

 

Andelen ekologiska ägg ligger stabilt på 34 procent sedan år 2008.

Anledningen till ökningen sedan 2012, då andelen var 28 procent, är att några av de konventionella producenterna har minskat sin produktion samtidigt som de ekologiska producenterna har utökat.

Beräkningen har gjorts med hjälp av producenternas redovisade antal höns via salmonellaprovtagning samt antal slutbesiktigade platser av Länsstyrelsen. Jordbruksverket för inte längre någon länsvis statistik.

Inköp av ekologiska livsmedel i offentlig sektor

Kronobergs läns andel inköp av ekologiska livsmedel i den offentliga sektorn uppgick år 2015 till 35 procent. 2014 och 2013 var andelen 31 procent och år 2011 18 procent. Regionen köpte in den högsta andelen ekologiskt bland landsting och regioner år 2015.

Ekomatsligan är en sammanställning av kommuner, landsting och regioner i Sverige som redovisat andelen inköpta ekologiskt producerade livsmedel. Andelen ekologiska livsmedelsinköp baseras på uppgifter hämtade från Ekomatsligan 2016 "Ekologiskt i offentliga storhushåll 2015".

Alla länets åtta kommuner finns med på listan för inköp år 2015: Växjö kommun kom på 15:e plats med 40 procent. Alvesta och Älmhults kommuner redovisade 37 procent och Tingsryds kommun 34 procent ekologiska inköp. Markaryd redovisade 21 procent, Ljungby kommun 20 procent medan Lessebo och Uppvidinge kommun redovisade 18 procent på samma lista.

 

Regionalt mål: Andelen certifierade ekologiska livsmedel ska utgöra 75 procent av den offentliga konsumtionen av livsmedel år 2020. Figuren visar utvecklingen av ekologiska inköp i offentlig sektor från de bästa länen i Sverige. Inköpen omfattar alla länets kommuner och landsting/region. Sammanställning från Ekomatsligan 2016.

Det tidigare regionala målet till 2010 var att 25 procent av den offentliga konsumtionen skulle vara ekologisk. År 2012 var 28,8 procent av inköpen ekologiska i länet.

Både landsting och kommuner arbetar aktivt med att öka inköpen av ekologiska livsmedel vilket innebär att siffran bör stiga. Trenden är positiv och målet är högt. Om den ökningstakt som varit mellan 2008 och 2015 håller i sig kan målet nås under år 2024.

Kunskaper om miljögifter syftar till att på ett övergripande sätt följa upp användning och flöden av kemiska ämnen i miljön.

I länet mäts halten av kvicksilver i abborre, samt olika miljögifter i till exempel slam från reningsverk, fisk eller sjösediment, så kallad screening. Dessutom insamlas biologiskt material som fryses för framtida analyser (”bankas”). Abborre och gädda samlas in regelbundet i Hjärtsjön i Uppvidinge kommun samt i sjön Bolmen i länets nordvästra del.

Resultaten används till att bedöma om det går att nå de tre miljömålen "Giftfri miljö", "Levande sjöar och vattendrag" och "Grundvatten av god kvalitet".

 

Småabborre för kvicksilveranalys.

Sedan 1997 görs mätningar av kvicksilver i ettårig abborre vart tredje år i våra 14 referenssjöar. Referenssjöar är sjöar som inte är utsatta för negativ påverkan från punktkällor eller olika former av markanvändning. Däremot är ungefär hälften av sjöarna försurade. Försurning innebär att sjöns vatten har lågt pH-värde. Värden under pH 6 gör att känsliga fiskar som mört har svårt att föröka sig.

Tio års mätningar av kvicksilver i abborre visar att det inte finns någon tydlig trend i länet. I ungefär hälften av sjöarna har halterna kvicksilver i abborre minskat eller
förblivit oförändrade. I övriga sjöar ökar halterna svagt. I Klintsjön, som är en sur, klar sjö belägen i norra delen av Mörrumsån, är trenden att halter av kvicksilver i abborre minskar.

Avtagande trend för kvicksilver i småabborre från Klintsjön, Mörrumsån.

Människor och djur som får i sig höga halter av kvicksilver får störningar i centrala nervsystemet. Hos människan är fosterstadiet det mest känsliga, eftersom kvicksilver kan försena fostrets normala utveckling. Om man är orolig för att den fisk man äter innehåller kvicksilver finns det information hos Livsmedelsverket.

Screening av miljögifter

Screening innebär mätningar vid ett eller ett par tillfällen för att se om ett ämne finns i miljön och om människa och miljö riskerar att påverkas av detta.

Syftet med screening av miljögifter är:

  • att få en uppfattning om den totala föroreningssituationen i området och vilka ämnen som kan behöva studeras ytterligare,
  • att identifiera kemiska ämnen som kan medföra hälso- och miljöproblem,
  • att ge underlag för om ett ämne ska inkluderas i löpande miljöövervakning,
  • att få kunskap som kan leda till åtgärder för att begränsa riskerna med ämnet.

Länsstyrelsen har tillsammans med länets kommuner och landstinget genomfört
screeningundersökningar sedan 2005. Länets första undersökning var en screening
av läkemedelsrester i avloppsslam, som länsstyrelsen gjorde med hjälp av
kommunerna.

2009 utfördes en studie av privat användning av växtskyddsmedel, genom mätningar i dagvatten från bostadsområden i kommunernas största tätorter. Resultatet visar användningen av olika typer av växtskyddsmedel i bostadsområden och trädgårdar etcetera.

Det vanligast förekommande ämnet är DMST, som är en nedbrytningsprodukt av tolylfluanid. Detta ämne ingår i flera preparat som används mot svampangrepp på trädgårds- och jordbruksgrödor, men finns också i träoljor mot blånad, mögel och röta på trä utomhus. Tolylfluanid och DMST är mycket giftiga för fisk och andra vattenlevande organismer. Om dessa ämnen läcker ut till vattendrag och sjöar i tillräcklig omfattning, dör fiskar och andra vattenlevande djur genom att deras enzymsystem slås ut.

 

Förekomst av växtskyddsmedel i dagvatten från länets större tätorter. DMST förekom i mer än hälften av proverna.

Övriga mätprogram

Naturhistoriska riksmuseet genomför insamling av bland annat fisk för analys och infrysning för framtida forskning, så kallad provbankning. Ett exempel på en sådan mätserie är DDT i gädda från sjön Bolmen. DDT hör till gruppen miljögifter som är persistenta och bioackumulerbara. Det innebär att nedbrytningen i naturen sker mycket långsamt och ämnet kan ansamlas i levande djur där de kan bli giftiga. I Bolmen har man analyserat miljögifter i gädda sedan 1960-talet.

DDT har använts som universalmedel mot oönskade insekter sedan andra världskriget. DDT kan även lagras i rovfåglarnas bytesdjur och sedan koncentreras i fåglarnas fett. Detta leder till att äggskalen förtunnas så att dessa spricker innan fostret är utvecklat. Ämnet förbjöds i Sverige 1970 men skogsbruket fick dispens fram till 1975, då all användning av DDT totalförbjöds. Figuren nedan visar hur halterna av DDT har minskat kraftigt sedan ämnet förbjöds.

 

Halterna av DDT i bolmengädda har minskat kraftigt sedan ämnet förbjöds i början av 1970-talet.

Kommunalt arbete

Kommunerna har det samlade ansvaret för en god lokal livsmiljö och har därför en nyckelroll när det gäller miljömålsarbetet och arbetet för att nå en hållbar utveckling. Kommunerna ansvarar för lokala anpassningar av riksdagens miljömål och kan också besluta om lokala miljömål. Det lokala miljömålsarbetet kan till exempel integreras i den fysiska planeringen, kommunens ordinarie miljöarbete, byggnadsvården, trafikplaneringen och folkhälsoarbetet.

Länsstyrelserna har gemensamt tagit fram en guide för kommunernas arbete med miljömålen. Guiden riktar sig till dig som jobbar inom kommunen med miljöstrategiska frågor eller liknande. Här finns en beskrivning av arbetet med att ta fram lokala miljömål och vilka verktyg som behövs för att nå målen.

Guide till lokalt arbete med miljömålPDF

Var finns pengarna?

För att underlätta arbetet har RUS (Regional Utveckling och Samverkan) gjort en sammanställning av de stöd och bidrag som finns att söka.

Sammanställningen ”Var finns pengarna?” vänder sig till kommuner, föreningar, organisationer och företag. Den är också till för alla andra aktörer som aktivt vill arbeta med olika miljöförbättrande åtgärder.

Ekonomiska stöd i arbetet för att nå miljömålen kan vara en god hjälp på vägen. Vi hoppas du hittar något som kan stötta dig i arbetet!

Sammanställningen "Var finns pengarna?"PDF

Kontakt