Vägmärken restaurerades till originalskick

För fjärde året i rad har arbetet med att restaurera, skydda och vårda vägmärken i länet fortsatt. I år var det fokus på ett mindre urval av vägmärken som finns utmed de allmänna vägarna. Arbetet sker i samarbete mellan Länsstyrelsen Kronoberg och Trafikverket.

Restaureringen innebar åtgärder som lagning av fundament, upprätning och tvättning, rensning av vegetation och målning av stolpar. Ett av vägmärkena flyttades för att förebygga framtida skador.

– Vi är mycket glada över att vi kan vårda vägmärken i vårt län tillsammans med Trafikverket, säger Ida Stern, arkeolog på Länsstyrelsen Kronoberg. Vi synliggör länets historiska vägnät samtidigt som dessa fina monument blir restaurerade till sitt originalskick och texter och inskriptioner blir läsbara igen.

I år restaurerades ett postament till en milstolpe*, två vägvisningsstenar samt ett flertal väghållningsstenar.

Vägmärken – en länk mellan nu och då

Vägmärken är ett paraplybegrepp, som inkluderar milstenar, vägvisningsstenar och väghållningsstenar. De är förhållandevis lättillgängliga i landskapet och genom att göra dem mer synliga lyfter vi fram länets historia och hur människor i Kronoberg rörde sig förr i tiden. Vägmärken kan vara ”aktuella” än idag eftersom de oftast står kvar på samma plats och informationen stämmer, även om måttenheter förändrats.

Vägvisningsstenar berättar i vilket väderstreck de olika orterna låg och stod i korsningar för att leda människor rätt.

Väghållningsstenar är ofta en enklare konstruktion, med en sten placerad direkt i marken. På stenen står namnen på en gård och ett avstånd. Detta var inte avståndet till gården utan längden på den vägsträcka som just denna gård ansvarade för att underhålla. Idag underhåller Trafikverket de statliga vägarna, men förr hade man ett eget ansvar för vägunderhållet.

Restaureringen av vägmärkena utförs av företaget Masverk Stenkonservering som har en gedigen erfarenhet av denna typ av arbete och stor antikvarisk kompetens.

*Inför lagningen av postamentet kontaktades markägarna. En av dessa kunde då berätta att själva milstenen fanns bevarad på ett säkert ställe. Det visade sig att hans far hade tagit om hand om postementet när det hade skadats och börjat rasa. Han var rädd att det skulle stjälas eller slängas som skrot. När sonen tog över gården lyckades de leta fram milstenen och har sedan dess förvarat den säkert fram tills idag då den är tillbaka på sin plats i postamentet, som också nu är lagat.