Invasiva arter

Invasiva arter sprids med människans hjälp till nya områden som de inte kan förflytta sig till av egen kraft. I de nya miljöerna kan de antingen bli harmlösa eller orsaka stor skada.

När en invasiv art etablerar sig i en ny miljö är det svårt att veta vilka följderna kommer att bli. Det finns dock kända risker. De invasiva arterna kan exempelvis skada den biologiska mångfalden, människors hälsa eller ekonomi. Därför är det viktigt att motverka att de invasiva arterna får fäste och sprider sig i nya miljöer. Invasiva arter som hotar den biologiska mångfalden kallas för ”invasiva främmande arter”.

Avsiktlig och oavsiktlig spridning

Människan har sedan länge medvetet flyttat arter för att gynna jakt, fiske och odlingar. Arter som exempelvis regnbåge, sjögull, signalkräfta, kanadagås och mink har avsiktligt införts i Sverige.

Även om arter avsiktligt planterats ut kan de oavsiktligt sprida sig vidare till och påverka miljöer negativt. Trädgårdsväxter som till exempel jätteloka, blomsterlupin och jättebalsamin har introducerats avsiktligt men sedan själva spridit sig vidare i naturen.

Arter kan av misstag flyttas till ett nytt område genom att följa med som fripassagerare, rymma från odlingar eller på andra sätt sprida sig okontrollerat. Vandrarmussla och spansk skogssnigel är exempel på arter som oavsiktligt introducerats i Sverige.

Främmande arter i Kronobergs län

Den gula skunkkallan är en främmande art som härstammar från västra Nordamerika. I Sverige används den som prydnadsväxt i trädgårdsdammar och har utplanterats och spridit sig därifrån på flera platser i landet och finns nu också i Kronobergs län.

 

Gul skunkkalla

 

Den växer på blöta ställen, kärr, sumpskogar, samt utmed vattendrag och sjöar.  Där den gula skunkkallan växer konkurrerar den ut all annan växtlighet och påverkar därmed mosaiken av livsmiljöer i den viktiga strandzonen som många växter och djur är beroende av i någon del av sin livscykel.

En planta kan bli 80 år gammal och bladrosetten på äldre plantor är stor och kraftig, ett blad kan bli närmare 1,5 m högt. Blomningstiden är i maj innan bladrosetten kommit upp, det gula hölsterbladet omger då en grönaktig blomkolv.

Senare på säsongen mognar mellan 300-700 frön på denna blomkolv. Fröna kan spridas med vattnet utmed sjöar och vattendrag. Spridningen kan även ske vegetativt, vilket innebär att delar av rötterna som lossnar kan bilda nya plantor vid rätt förhållanden.

Där den gula skunkkallan växer konkurrerar den ut all annan växtlighet och påverkar därmed mosaiken av habitat i den viktiga strandzonen som många djur är beroende av i någon del av sin livscykel. Täta bestånd har även täppt igen diken med översvämningar och därav kommande skador som följd.

EU:s lista för främmande arter

Den 3 augusti 2016 trädde EU-förordning 1143/2014 i kraft, förordningen listar 37 invasiva arter inom EU, sex av arterna finns i Sverige, däribland gula skunkkalla.

Gemensamt för de listade arterna är att de ställer till stor skada på EU:s inhemska fauna och flora, medlemsländerna måste därför samarbeta för att komma till rätta med problemen.        

Totalt väntas omkring 100 olika invasiva arter finnas med på denna lista när den blivit komplett.

Förordningen innebär att det är förbjudet att hålla, odla, transportera, utbyta, sälja eller sprida gul skunkkalla inom hela EU.

Rapportera förekomster till Länsstyrelsen

Kontakta Länsstyrelsen om du uppmärksammar växten på annan, ny plats. Telefon 010-223 70 00, e-post kronoberg@lansstyrelsen.se

Gul skunkkalla - ett nytt hot i länet PDF

Sjögull (Nymphoides peltata) är en främmande flytbladsväxt, som invaderat våra vatten. Växten kommer från Centraleuropa och Asien. Den introducerades avsiktligt som prydnadsväxt i svenska dammar under slutet av 1800-talet.

 

Sjögull på sjö

Samverkan mot Sjögull

Bekämpning av sjögull pågår på flera platser i Åsnen och Mörrumsån. Länsstyrelsen samverkar med berörda kommuner, Tingsryd, Alvesta och Växjö i ett gemensamt 3-års projekt 2017–2019 för att vända den negativa trenden med fortsatt spridning. Projektet medfinansieras av Havs- och vattenmyndigheten.

Negativ påverkan

Sjögull konkurrerar ut naturligt förekommande växter och djurlivet påverkas negativt. Vattenkemin förändras genom att sjögull ger en ökad mängd organiskt material och tar upp näring från bottensedimenten som sedan frigörs i vattnet. Täta mattor av sjögull kan förhindra bad, fiske och båttrafik. Växtdelar som slits av när båtar och kanoter passerar flyter iväg och kan ge upphov till nya förekomster nedströms. Sjögull har stor anpassningsförmåga vilket innebär att stora delar av en sjö helt kan växa igen.

Vi måste alla hjälpas åt!

​En allmän uppmaning är att vara försiktig och undvika områden med sjögull vid vistelse på sjön eller i dess strandzoner. 

  • Kör inte båt eller paddla kanot genom eller i nära anslutning till kolonier med sjögull.  Lösryckta växtdelar kan flyta iväg och bilda nya kolonier nedströms.
  • Fiska inte i eller nära sjögullsbestånd. Simma inte i bestånden det kan vara farligt eftersom växtligheten är mycket tät. 
  • Växten får inte spridas till andra sjöar eller vattendrag. Flytta inte växten och var försiktig när du flyttar båtar, kanoter, fiskeredskap med mera från ett vatten med sjögull till andra vattenområden. Rengör noga så att inga växtdelar från sjögull flyttas med.
  • Om du har sjögull i din damm får den inte flyttas till andra vattenområden. Hör av dig till Länsstyrelsen i Kronoberg om du vill ha råd och hjälp med att bekämpa växten. 
  • Håll utkik och rapportera nya förekomster till Länsstyrelsen.

Vattenpest har införts som prydnadsväxt till trädgårdsdammar och akvarier och har sedan spridit sig till våra vatten. Den växer helt under vattnet och kan bilda stora och täta bestånd. Vattenpest kommer ursprungligen från Amerika och fördes till Europa under 1800-talet.

 

Vattenpest


Växten kan sprida sig vegetativt vilket innebär att små delar kan sprids och skapa nya bestånd. Till exempel kan motorbåtar som kör genom ett bestånd föra med sig delar och bidra till den snabba spridningen. De täta bestånden konkurrerar ut våra inhemska växtarter och kan ödelägga livsmiljön för många djurarter.

Vattenpest trivs bäst i övergödda vatten och när den fått fäste ökar övergödningen eftersom de näringsämnen den tagit upp från bottensedimenten åter frigörs när den bryts ned inför vintern. Nedbrytningen kan även leda till syrebrist eftersom mängden växtmaterial som bryts ned kan vara så stort.

Vattenpest kan endast förväxlas med Smal vattenpest som även den är en invasiv främmande art. Vattenpesten har en bredare form på bladen och de är inte kloböjda som bladen är hos Smal vattenpest, utan är istället brett tunglika.
I Kronobergs län förekommer vattenpest bland annat i Mörrumsåns vattensystem.

Kontakt