Invasiva främmande arter

Invasiva främmande arter räknas som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald. De kan också orsaka stora negativa effekter på jord- och skogsbruk samt människors och djurs hälsa.

Främmande arter är djur, växter eller svampar som tagit sig till Sverige med hjälp av människan. Några av dessa främmande arter trivs för bra i sin nya miljö. De kan öka kraftigt och på så sätt påverka den biologiska mångfalden. Sådana arter brukar kallas invasiva främmande arter eller invasiva arter. De kan skada arter och ekosystemet och ha negativa effekter på jord- och skogsbruk. Invasiva främmande arter kan även orsaka ekonomisk skada eller påverka hälsan hos djur och människor negativt.

Spridning av främmande arter och stammar kan innebära en stor risk för att inhemska arter och deras livsmiljö påverkas negativt. De nya arterna kan vara konkurrenter eller predatorer till våra inhemska arter och introduktion innebär en risk för spridning av smittsamma sjukdomar. Av denna anledning krävs tillstånd från länsstyrelsen vid all utplantering av fisk, musslor och kräftor. 
Trots tillståndsplikten hittas främmande arter allt oftare i naturvatten runt om i landet.

Invasiva främmande arter i Sverige

Problemen med invasiva främmande arter i Sverige ökar i takt med att vi blir fler människor, och att vi reser mer. Vi har också en ökad världshandel där vi både medvetet och omedvetet flyttar arter mellan ekosystem. I Sveriges natur finns idag över 2000 främmande arter och drygt 400 av dessa räknas som invasiva. Många av dessa, till exempel spansk skogssnigel, jätteloka, parkslide och vresros orsakar redan nu stora skador och kostnader i form av årlig bekämpning.

Problemen kring invasiva främmande arter har uppmärksammats av Europeiska unionen (EU). För att skydda miljön och samhället mot utbredning och skador av invasiva främmande arter finns en EU-förordning. Som ett tillägg till EU-förordningen finns svenska regler i miljöbalken. I november 2018 beslutade regeringen även om en svensk förordning om invasiva främmande arter.

EU:s förordning om invasiva främmande arter

Enligt EU-förordningen är det förbjudet att importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta, släppa ut i naturen eller hålla levande exemplar av de arter som finns upptagna på den så kallade unionsförteckningen över invasiva främmande arter.

Svensk lagstiftning

Reglerna i miljöbalken innebär bland annat att:

  • Regeringen eller den myndighet som Regeringen utser har tillåtelse att meddela hur enskilda invasiva främmande arter ska hanteras utifrån EU-förordningen.
  • Det som är förbjudet enligt EU-förordningen är också är straffbart.
  • Ansvariga myndigheter har tillträde till fastigheter och liknande, för att där kunna utföra utrotningsåtgärder eller andra åtgärder som behövs för att förhindra att invasiva främmande arter sprids.

I den svenska förordningen står det vilka skyldigheter olika myndigheter har och hur arbetet med invasiva främmande arter ska bedrivas i Sverige.

Vägledning om regler och bestämmelser i EU-förordningen om invasiva främmande arter på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats

Exempel på främmande arter i Kalmar län

Signalkräfta

Denna art kan konkurrera ut den inhemska flodkräftan och/eller sprida kräftpest så att de svaga flodkräftbestånden minskar eller slås ut.

Jättebalsamin

Den ståtliga blomman kommer ursprungligen från Himalaya och trivs bäst på fuktiga och näringsrika marker. En enda planta av jättebalsamin kan producera 8 000 frön. Den bildar täta bestånd som konkurrerar ut allt annat.

Jätteloka

En flockblommig växt som kanske är den mest kända av de invasiva främmande arterna. Den kan bli upp till fem meter hög och producera 100 000 frön på en enda planta. Jätteloka är fototoxisk. Det betyder att man kan få svårläkta eksem om man kommer i kontakt med den i kombination med solljus.

Parkslide och jätteslide

Dessa två arter finns inte med på EU:s lista över invasiva främmande arter och omfattas inte av lagstiftningen ännu. De är lokalt ett stort problem och är nästan omöjliga att utrota. De sprider sig med utlöpare och växer mycket snabbt. Att gräva bort dem är särskilt riskabelt eftersom en liten rotbit på 0,7 gram räcker för att bilda en ny planta.

Kontakt