Kan predatorkontroll vara ett verktyg för naturvården på öländska sjömarker?

Under de senaste 30-40 åren har stora förändringar ägt rum i den öländska faunan. Grågås och korp är exempel på fågelarter som expanderat och ökat markant i antal. Grävling är ett exempel på en däggdjursart med liknande beståndsutveckling. Vadare är däremot en fågelgrupp som minskat i antal. Detta gäller inte bara små bestånd av hotade arter som rödspov och sydlig kärrsnäppa, utan också karaktärsarten strandskata vars bestånd reducerats med 70% sedan 1988. Situationen är lika prekär för vadare i hela Östersjöområdet, och trots omfattande restaureringar och skötselåtgärder riktade för att vända vadarnas negativa trend har utfallet ofta varit nedslående.