Dispens och tillstånd övriga naturskydd

Här finns information om dispenser och tillstånd för ändringar i nationalparker, naturreservat, naturminnen, biotopskyddsområden, djur- och växtskyddsområden, vattenskyddsområden och landskapsbildskyddsområden.

Natur som är skyddad enligt miljöbalken omfattas av regler som bestämmer vad du får och inte får göra i området. Om du ändå vill göra något som är förbjudet i ett skyddat naturområde behöver du söka dispens eller tillstånd.

På den här sidan finns information om dispens och tillstånd för:

  • Nationalparker
  • Naturreservat
  • Naturminnen
  • Biotopskyddsområden
  • Djur- och växtskyddsområden
  • Vattenskyddsområden
  • Landskapsbildskyddsområden

Avgift

Det finns två olika avgifter för att ansöka dispens. Ansökan om tillstånd är gratis.

Ansökan om dispens för vattenskyddsområde: 3700 kr

Ansökan om dispens för nationalpark, naturreservat, naturminne, biotopskyddsområde, djur- och växtskyddsområde: 2300 kr

Ansökan om dispens är gratis om du äger marken i ett naturreservat eller nationalpark, eller om du har ett naturminne på din mark.

Tips för en komplett ansökan:

  • Skicka med en tydlig och detaljerad inritning på en karta för det du ska göra, till exempel hela sträckan för en ny ledning.
  • Ange tydligt vilken hänsyn som du kommer ta till djur och natur.
  • Ange vilka skäl du har till att du vill göra din åtgärd. Till exempel att åtgärden kan göras utan att skada naturens värden och om det inte finns någon annan möjlig lösning.

Nationalparker

I nationalparker gäller föreskrifter, det vill säga särskilda regler som beskriver vad som är förbjudet att göra i området. Vill du göra en åtgärd i som är förbjuden enligt föreskrifterna måste du ansöka om dispens. I vissa fall kan du behöva ansöka om tillstånd istället för dispens. Föreskrifterna är olika i alla nationalparker. Läs beslutet för respektive nationalpark för att få reda på vad som gäller just där.

Exempel på åtgärder som kan vara förbjudna:

  • Köra motordrivet fordon
  • Olika former av jakt
  • Organiserat friluftsliv till exempelvis guidade turer och tävlingar
Röda kala stenhällar på Blå Jungfrun som möter ett mörkblått hav.

Blå Jungfrun. Fotograf Anna Lindberg

Nationalparker kan även vara Natura 2000-områden. Det innebär att du även kan behöva ansöka om Natura 2000-tillstånd för den åtgärd du vill göra.

Naturreservat

I naturreservat gäller föreskrifter, det vill säga särskilda regler som beskriver vad som är förbjudet att göra i området. Vill du göra en åtgärd som är förbjuden enligt föreskrifterna behöver du ansöka om dispens. I vissa fall kan du behöva ansöka om tillstånd istället för dispens. Föreskrifterna är olika i alla naturreservat. Läs beslutet för respektive naturreservat för att få reda på vad som gäller just där.

Exempel på åtgärder och verksamheter som kan vara förbjudna:

  • Uppföra byggnader och anläggningar, till exempel jakttorn och avloppsanläggningar.
  • Ändra och bygga ut byggnader och anläggningar.
  • Samla in växter och djur.
  • Fälla eller ta bort träd eller buskar.
  • Gräva, schakta, fylla ut.
  • Organisera tävlingar eller aktiviteter som till exempel orientering.

För att få dispens inom ett naturreservat måste skadan på naturvärdena ersättas i rimlig omfattning. Kompensationen kan vara att ett annat motsvarande område skyddas. Kompensationen kan också vara åtgärder som ökar naturvärdet i ett annat skyddat område.

Vacker solbeslyst trädbeklädd betesmark tidigt på våren när löven precis har spruckigt ut och vitsipporna blommar.

Lindö. Fotograf Charlotta Larsson

Naturreservat kan också vara Natura 2000-områden. Det innebär att du även kan behöva ansöka om Natura 2000-tillstånd för den åtgärd du vill göra.

Naturminnen

Vill du göra en åtgärd som kan skada ett naturminne måste du ansöka om dispens.

Exempel på åtgärder som kan skada ett naturminne:

  • Fälla eller beskära ett träd.
  • Skada ett träds rötter genom grävning, körning eller tramp av djur.
  • Ta bort eller täcka över en geologisk formation med grus, ris, jord.
Ett stort stenröse med stora mossbeklädda stenar.

Antamåla rör. Fotograf Anna Lindberg

Biotopskyddsområden

Om du vill göra en åtgärd som kan skada naturmiljön i ett biotopskyddsområde måste du ansöka om dispens. Det gäller både enskilt skyddade biotopskyddsområden och de generellt skyddade biotopskyddsområdena.

Om biotopskyddsområden på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats

Diken och naturliga bäckfåror

Lägga igen, täckdika, kulvertera diken. Att skapa överfarter räknas också som att lägga igen diken. Att anlägga en damm eller ändra miljön på något annat sätt i ett dike eller mindre vattendrag.

Alléer

Skada träden genom att fälla dem eller beskära dem på ett felaktigt sätt. Rötterna får inte heller skadas genom grävning, körning eller trampande djur.

Våtmarker och småvatten

Dränera, fylla igen eller förändra på annat sätt.

Stenmurar

Ta bort eller flytta stenar. Täcka över stenmuren med sten, grus, ris eller jord.

Odlingsrösen

Ta bort eller flytta stenar. Täcka över odlingsröset med sten, grus, ris eller jord.

Åkerholmar

Ta bort värdefulla träd som växer på åkerholmen. Schakta och gräva. Täcka över med sten, grus, ris eller jord.

Länsstyrelsen har i vissa fall möjlighet att ge dispens från det generella biotopskyddet. Det gäller om den tänkta åtgärden behövs för att utveckla eller bibehålla ett aktivt brukande av jordbruksmark, samtidigt som biotopskyddets syfte fortfarande uppfylls. Det finns ett beräkningsverktyg för att underlätta bedömningen.

Exempel på faktorer som är särskilt viktiga vid avgörandet:

  • hur många biotopelement, till exempel öppna diken, som finns kvar
  • total åkerareal på jordbruksenheten
  • genomsnittlig åkerstorlek
  • den aktuella åkerns avstånd till gårdscentrum, om jordbruksverksamheten utgör den huvudsakliga försörjningen.

Du kan själv använda beräkningsverktyget för att göra en preliminär bedömning av den åtgärd du vill göra.

Beräkningsverktyget på Jordbruksverkets webbplatslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Stenmur intill en smal grusväg. Mellan vägen och stenmuren blommar rikligt med blålockor.

Biotopskyddad stenmur. Fotograf Kicki Ringdahl

Mer information om de generellt skyddade biotoperna

En holme av natur- eller kulturmark som har en areal av högst 0,5 hektar. Åkerholmen ska vara omgiven av åkermark eller odlad betesmark.

Åkerholmar består ofta av moränmark, berghällar eller annan mark som varit för stenig eller haft för tunt jordlager för att kunna odla upp till åker. Åkerholmar kan vara mycket artrika och är livsmiljö för flera av jordbrukslandskapets växt- och djurarter. En vanlig åkerholme har i medel 50 blomväxter vilket också gör att många nyttiga insekter finner föda där. Fåglar som hämpling och gulsparv trivs på åkerholmar och en del fåglar som tex ormvråk bygger sina bon där. Åkerholmar har ofta ett gynnsamt klimat med varma, skyddade och solexponerade sydsidor vilket många värmekrävande arter drar nytta av.

Ett småvatten eller en våtmark med en areal av högst ett hektar i jordbruksmark som ständigt eller under en stor del av året håller ytvatten eller en fuktig markyta. Exempel på småvatten är kärr, gölar, vätar, översilningsmarker, kallkällor, märgelgravar, öppna diken, dammar och högst två meter breda naturliga bäckfåror. Arealbegränsningen avser inte linjeformiga biotoper som öppna diken eller högst två meter breda naturliga bäckfåror. Dammar anlagda för bevattningsändamål räknar man inte till denna biotop.

Småvatten gynnar groddjur, fåglar, insekter och annat småvilt på grund av det skydd och den tillgång på föda som biotopen ger. Skötta småvatten är oftast rikare på arter än andra.

Hamlade pilar som står i en rad med antingen minst fem träd med ett inbördes avstånd av högst 100 meter i en öppen jordbruksmark eller invid en väg där marken mellan pilträden är plan eller upphöjd till en vall. Biotopen kan också bestå av minst tre träd om vallen är mer än 0,5 meter hög och två meter bred. Biotopen omfattar trädradens längd med den bredd den vidaste trädkronan har. För det fall vallen är bredare än den bredaste  trädkronan omfattar biotopen hela vallen.

Stenar som är lagda på varandra som har en tydlig långsträckt form i naturen. Stenmuren ska användas eller ha använts som hägn eller fungerat som avgränsning mellan jordbruksskiften eller någon annan funktion.

Miljön kring stenmurar är ofta torr, ljus och varm vilket ger goda möjligheter för värmegynnade djur och växter. Stenarna lagrar värme vilket gör att växelvarma djur som ormar, ödlor och insekter uppskattar dessa biotoper. Det varma klimatet gynnar också växter som kan blomma tidigare på dessa platser. Många arter som humlor och nyckelpigor använder dessa biotoper som skydd, övervintringsplats och födosöksområde. I och med att biotoperna är rika på insekter drar de till sig insektsätande fåglar och fladdermöss. Man bör hålla biotoperna fria från lövsly och träddungar så att de inte blir skuggade eller skadade av stammar eller rotsystem.

Samlingar av stenar som man har lagt upp på eller nära jordbruksmark. Stenarna ska ha kommit fram vid brukande av jordbruksmarken.

Mark som man har använt för odling av spannmål har man i alla tider röjt från sten för att underlätta harvning, sådd och skörd. Stenar i åkerns kanter placerade man utanför åkern medan man samlade stenarna längre in i åkern i rösen. Stenarna i ett odlingsröse är av olika storlek, men sällan större än en mansbörda. Det är först på senare tid som man kunde lägga betydligt större stenar  på odlingsrösena.

Områden i mark där grundvatten samlat strömmar ut och den våtmark som vildas på grund av det utströmmande vattnet är högst ett hektar.

Vatten från källor är ofta kallt och mineralrikt. Här växer mest mycket specialiserade växter som tex bäckbräsma och gullpudra. Bland djuren är det inte många arter som trivs i det iskalla vattnet men den relikta taggmärlan är en av dem. Våtmarker har ofta skötts genom slåtter eller bete. Det är viktigt att förhindra spridning av sly och träd , därför kan man behöva röja med några års mellanrum.

Minst fem lövträd som är planterade i en enkel eller dubbel rad. Träden ska stå längs en väg eller det som tidigare utgjort en väg eller i ett i övrigt öppet landskap. Träden ska till övervägande del utgöras av vuxna träd.

Alléer är viktiga biotoper i landskapet och äldre träd i alléer har ofta höga naturvärden. Träden i en allé är ofta livsmiljö för flera hotade arter framför allt lavar, mossor  och svampar. I Sverige växer ca 70 lavarter och ca 50 mossarter på alléträd. Alléer är även viktiga miljöer för många insekter. De är också bra miljö för häckning och födosökning för fåglar och fladdermöss. Allmänt kan man säga att ju äldre ett träd är desto fler olika arter lever i det. Alléer är också ofta viktiga ur kulturmiljösynpunkt eftersom de visar hur människan har påverkat landskapet genom tiderna.

I ett beslut om dispens får länsstyrelsen skriva villkor om att du ska utföra särskilda åtgärder för att ersätta det ingrepp som åtgärden medför. Kompensationsåtgärderna ska ersätta skadan i eller förlusten av en biotop. Möjlighet eller erbjudande om att utföra kompensationsåtgärder är inte ett särskilt skäl för att få dispens.

Kompensationen bör leda till skapande av nya naturvärden i samma naturtyp som den som skadas. Kompensationen bör vara i minst samma omfattning och i det område som där man utför åtgärden. Om inte det är möjligt bör kompensationen ske i liknande närliggande områden. Kompensation kan också vara att skapa en liknande naturtyp till exempel kan man kompensera ett dike med en våtmark. Om inget av dessa alternativ är möjliga kan man titta på vilken typ av biotop som är brist på i området och kompensera med den biotopen. Det är dock viktigt att man inte gör kompensationsåtgärden på ställen där man riskerar att skada befintliga naturvärden.

Djur- och växtskyddsområden

I djur- och växtskyddsområden gäller föreskrifter, det vill säga särskilda regler som beskriver vad som är förbjudet att göra i området. Vill du vistas i ett område under tiden när det är tillträdesförbud, eller göra en förbjuden åtgärd i ett djur- och växtskyddsområde måste du ansöka om dispens.

Träd och buskbärande strandäng med hav och himmel i bakgrunden. I förgrunden en gul förbudsskylt.

Greda vik. Fotograf Johan Thorsén

Vattenskyddsområden

I vattenskyddsområden gäller föreskrifter, det vill säga särskilda regler om vad som är förbjudet i området. Vill du göra en åtgärd som är förbjuden enligt föreskrifterna måste du ansöka om dispens.

Exempel på åtgärder som kan vara förbjudna:

  • Att gräva och schakta
  • Att anlägga bergvärme eller jordvärme
  • Att hantera kemikalier

Dispens

Länsstyrelsen får ge dispens från om det finns särskilda skäl och om det stämmer överens med områdets syfte. Vissa åtgärder får du utföra efter länsstyrelsens tillstånd eller samråd med länsstyrelsen. Inom områden som kommunen har bildats är det respektive kommun som ger dispens och tillstånd.

Berörd lagstiftning

  • 7 kap. 1-2 §§ miljöbalken (nationalpark)
  • 7 kap- 4-8 §§ miljöbalken (naturreservat)
  • 7 kap. 10 § miljöbalken (naturminne)
  • 7 kap. 11 och 11a-b §§ miljöbalken (biotopskydd)
  • 7 kap. 12 § miljöbalken (djur- och växtskyddsområde)
  • 7 kap. 21-22 §§ miljöbalken (vattenskyddsområde)
  • 7 kap. 26 § miljöbalken (skyddets syfte)
  • Förordning om områdesskydd enligt miljöbalken m.m
  • Nationalparksförordning

Har du fler frågor kan du skicka dem till länsstyrelsen




Du hittar information om hur länsstyrelsen behandlar personuppgifter på www.lansstyrelsen.se/dataskydd

Kontakt

Naturvårdshandläggning Länsstyrelsen Kalmar län

Telefon 010 223 80 00 (växeln)