Skyddad natur

Länsstyrelsen ansvarar vanligtvis för att sköta skyddad natur som till exempel naturreservat och nationalparker. Här kan du läsa om olika typer av skyddad natur.

Det finns flera sätt att skydda värdefull natur. Under varje skyddstyp får du mer information om var de finns, vad de innebär och hur de förvaltas. Det är vanligtvis Länsstyrelsen som ansvarar för att sköta skyddad natur.

Kartor över skyddad natur

I Naturvårdsverkets kartverktyg Skyddad natur finns kartor över områden med skyddad natur. Där hittar du även beslut, skötselplaner och bevarandeplaner för skyddade områden.

Skyddad natur, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Hjälp med att använda kartverktyget Skyddad natur, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Betande kor i Kvills naturreservat

Fotograf: Anna Lindberg

Naturreservat

Naturreservat bildas för att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller för att tillgodose behovet av friluftsområden.

Nationalparker

Nationalpark är det starkaste skydd ett område kan få. Det ges bara till de finaste och mest värdefulla områdena i det svenska landskapet. Skyddet behövs både för naturens egen skull och för människans. Genom att skydda värdefulla områden från att förstöras eller försvinna kan vi bevara vårt gemensamma natur- och kulturarv.

Webbplatsen Sveriges nationalparker Länk till annan webbplats.

Nationalparker, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Natura 2000

Natura 2000 är ett nätverk av EU:s mest skyddsvärda naturområden. Naturvårdsverket samordnar arbetet med Natura 2000 i Sverige. Länsstyrelserna utför stora delar av arbetet, men viktiga aktörer är också Skogsstyrelsen, kommuner, markägare och jordbrukare.

För de områden som omfattas av Natura 2000 har Länsstyrelsen tagit fram bevarandeplaner som bland annat beskriver områdets värden, vad som kan utgöra ett hot samt vilka bevarandemål som finns för de olika arterna och livsmiljöerna. Bevarandeplanen revideras när ny kunskap tillkommer eller när förutsättningar för området ändras. Du kan också se förslag till förändringar och nya Natura 2000-områden och aktuella remisser.

Mer information om de enskilda Natura 2000-områdena, som exempelvis deras avgränsning och fastställda bevarandeplaner nås via karttjänsten:

Skyddad natur Länk till annan webbplats.

Nya Natura 2000-områden för fåglar

Länsstyrelserna har fått i uppdrag att föreslå nya marina fågelområden till Natura 2000-nätverket. I Kalmar län handlar det om områden i Kalmarsund och på östra Öland.

Nya Natura 2000-områden för fåglar

Vad innebär Natura 2000 för mig som markägare och brukare?

Natura 2000 innebär inte något generellt stopp för pågående markanvändning eller utveckling av samhället. Du behöver tillstånd för intrång som "på ett betydande sätt påverkar miljön" i ett Natura 2000-område.

Exempel på intrång som kan kräva tillstånd:

  • skogsbruksåtgärder i eller i anslutning till ett Natura 2000-område
  • väsentlig ändring av skötsel i en utpekad ängsmark
  • åtgärder som kan påverka vattenmiljön inom ett område.

Det kan vara svårt att bedöma när ett tillstånd krävs. Samråd därför med din länsstyrelse om du är osäker.

Vissa områden behöver skötsel - andra inte

Alla Natura 2000-områden bevaras inte på samma sätt. En del behöver aktiv skötsel eller restaurering. Andra områden behöver mindre förändringar eller lämnas helt orörda. Varje Natura 2000-område har därför en unik bevarandeplan som beskriver hur området ska skötas och vad det är som ska skyddas. Behovet av åtgärder bestäms av:

  • vad som ska skyddas
  • hur känsligt området är
  • vilket skydd som redan finns.

Vem ansvarar för vad?

Naturvårdsverket samordnar arbetet med Natura 2000. Länsstyrelserna ansvarar för skötsel, skydd och tillsyn. Länsstyrelserna tar även fram förslag på nya områden. Det ska vara de områden som har de högsta naturvärdena och som på bästa sätt bidrar till nätverket. Under processen har länsstyrelsen samråd med markägare och berörda myndigheter. Därefter granskar Naturvårdsverket urvalet och föreslår områden till regeringen. Tillsyn gällande skogliga åtgärder svarar Skogsstyrelsen för medan kommunerna ansvarar för sina reservat och Försvarsinspektören för hälsa och miljö (FIHM) för åtgärder som berör försvaret.

Biotopskydd

Biotopskyddsområden är mindre mark- och vattenområden som utgör livsmiljöer för:

  • hotade djur- och växtarter
  • särskilt skyddsvärda djur- och växtarter.

Inom ett biotopskyddsområde får det inte förekomma verksamheter eller åtgärder som kan skada naturmiljön.

Många småbiotoper i odlingslandskapet har höga natur- och kulturvärden. De utgör livsmiljöer för många arter och underlättar spridningen av växter och djur mellan större naturområden. Många av dessa arter var förr vanliga, men har genom jordbrukets rationalisering allt svårare att klara sig ute i odlingslandskapet. Det finns två olika former av biotopskydd:

  • generellt biotopskydd 
  • biotopskydd beslutat i det enskilda fallet.

Generellt biotopskydd

Regeringen har beslutat att vissa typer av biotoper är så värdefulla att de ska ha ett generellt biotopskydd. Det betyder att de har ett skydd per automatik och får inte skadas.

Exempel på biotoper som skyddas av det generella biotopskyddet:

  • alléer
  • källor med omgivande våtmark i jordbruksmark
  • odlingsrösen i jordbruksmark
  • pilevallar
  • småvatten och våtmarker i jordbruksmark
  • stenmurar i jordbruksmark
  • åkerholmar.

Med jordbruksmark menas här mark som används som åker, äng eller betesmark. Länsstyrelsen får medge dispens om det finns särskilda skäl.

Särskilt biotopskydd

Förutom de biotoper som är generellt skyddade kan Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen eller kommunen fatta beslut om biotopskydd i det enskilda fallet. Exempel på naturmiljöer som kan få skydd genom ett enskilt beslut är små skogsmarksområden, rikkärr, naturbetesmarker eller naturliga bäckfåror. Biotopskyddsområden bildade på detta sätt är alltid markerade i terrängen.

Tillträdesförbud för skydd av djur och växter

Tillträdesförbud används för att skydda djur- eller växtarter i ett avgränsat område under en viss tid på året. Detta innebär oftast att allmänheten inte får gå in i området under den här perioden. Det är framförallt häckningsplatser för störningskänsliga fågelarter som vi försöker skydda med tillträdesförbud.

Sälkolonier, koncentrationer av häckande sjöfåglar och boplatser för sällsynta arter är skyddade under känsliga tider. Det innebär att det under vissa perioder under året råder tillträdesförbud inom vissa områden.

Inom fågelskyddsområdena längs fastlandskusten är det inte tillåtet att komma närmare land än 100 meter. Här gäller tillträdesförbudet oftast 1 april till 10 juli, men kan vara förlängt på grund av senhäckande arter som tordmule, tobisgrissla och labb.

Tiden varierar från område till område, i vissa fall i inlandet gäller förbudet året runt. På Öland är de vanligaste tiderna för tillträdesförbud 1 april till 15 juli alt. 31 juli. På några platser är det också här förlängt till 15 augusti.

Inom länets fyra sälskyddsområden råder följande tillträdesförbud:

  • Värnanäs 1 april - 15 september
  • Eckelsudde 1 januari - 31 augusti
  • Bottorp 1 januari - 31 augusti
  • Örö sankor 1 januari - 15 september

Djurskyddsområden finns utmärkta på båtsportkorten. Informationsskyltar finns väl synliga på öar med fågelskydd. Skyltarna är gula och skylten med förlängd skyddstid har ett rött fält som är lätt att se på långt håll.

Viktigt att veta

Det finns övergripande fridlysningsregler som säger att det är förbjudet att avsiktligt störa vilda fåglar och vissa andra djurarter, särskilt under deras parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder. Detta är regler som gäller överallt i naturen oavsett plats. Inom många fågel- och sälskyddsområden finns tillsyningsmän, anlitade av Länsstyrelsen. Dessutom bevakar kustbevakningen och sjöpolisen att inga överträdelser sker.

Lite om de fåglar och sälar vi skyddar

Fågelskyddsområden finns längs med hela kuststräckan och på några platser längre in i länet. Många fåglar är jämnt spridda utmed länets kuster. Dit hör bland annat vigg, silvertärna och strandskata.

Längs med fastlandskusten är det främst skär och mindre öar i skärgården som är skyddade. Tordmulor och grisslor hör också hemma där liksom den storvuxna skräntärnan. Havsörn och berguv är också några av de fåglar som anses vara mest skyddsvärda. Havsörnen har börjat återhämta sig från bottennivåerna under 1960-70-talen. Det är ett resultat av aktiva naturvårdsåtgärder, som till exempel utfodring, samt sjunkande halter av miljögifter i Östersjön. Numera finns havsörnen som häckfågel längs i stort sett hela kuststräckan Kalmar–Umeå.

Småtärna och kentsk tärna trivs bättre i de grundare vattnen i södra delen av länet. På Öland är det främst våtmarker och strandängar som är avsatta som fågelskyddsområden. På strandängarna häckar och rastar många fågelarter som kräver öppna och betade marker för att hitta föda och lyckas med häckningar. Bland häckfåglarna märks kärrsnäppa, skärfläcka, storspov, rödbena och brushane. Under höst och vår flyttar stora mängder arktiska vadare och gäss genom området och dessa födosöker, ofta i stora antal, på sjömarkerna.

I början av förra århundradet fanns det mer än 100 000 gråsälar i Östersjön, men under 1900-talet minskade populationen dramatiskt för alla Östersjöns sälarter.

Gråsälarna i Östersjön har dock börjat hämta sig efter att ha drabbats hårt av miljögifter under 1960- och 70-talen. Man uppskattar 2007 den totala populationen av gråsälar till knappt 25 000 för hela Östersjön, till största delen i svenska, finska och estniska vatten. Gråsälen är vanligare i nordligare vatten och population av gråsälar norr om den 59:e breddgraden (från Stockholms län och norrut) beräknas uppgå till runt 7 000 och ökar, medan population av gråsälar söder om den 59:e breddgraden är omkring 640 och bara ökar svagt. Av dessa finns bara en mindre del i länet.

Knubbsälen förekommer i Kattegatt och de södra delarna av Egentliga Östersjön, huvudsakligen längs de danska och svenska kusterna. Mycket tyder på att Östersjöpopulationen har varit isolerad från övriga knubbsälbestånd under minst 6 000 år. Antalet knubbsälar har ökat sedan bottennoteringarna på 1970-talet. Det finns omkring 4 000 sälar i Kattegatt, men den genetiskt sett skilda populationen i Egentliga Östersjön uppgår bara till omkring 800.

Eftersom antalet reproducerande djur i Östersjön fortfarande är relativt lågt betecknas detta bestånd fortfarande som starkt hotat. För ett århundrade sedan kan det ha funnits omkring 5 000 knubbsälar i Egentliga Östersjön. I södra Kalmarsund finns tre kolonier; Värnanäs (Småland), Eckelsudde (Öland) och Abrahamnsäng (Blekinge), som utgör mer än två tredjedelar av Östersjöns nuvarande bestånd. Knubbsälpopulationen i södra Kalmarsund ligger numera alltså på drygt 500 djur. Fördelningen av beståndet mellan dessa lokaler har varierat under senare år, men det är tydligt att andelen av beståndet minskar i Värnanäs, medan Eckelsudde under det senaste decenniet fått en allt viktigare roll som reproduktionslokal.

Landskapsbildsskydd

Landskapsbildsskydd finns till för att skydda värdet av framförallt den visuella upplevelsen av ett landskap. Skyddet reglerar till exempel bebyggelse och vägar. Det krävs tillstånd från Länsstyrelsen för att utföra åtgärder som kan ha negativ effekt på landskapsbilden i dessa områden.

Landskapsbildsskydd är en äldre skyddsform som inte finns i miljöbalken. Den håller successivt på att ersättas med andra skyddsformer.

I Kalmar län finns landskapsbildsskydd endast på södra Öland i Mörbylånga kommun. Inom det område som framgår av karttjänsten "Skyddad natur på södra Öland" kräver ny byggnad eller ändring av befintlig byggnad tillstånd.

Skyddad natur södra Öland Länk till annan webbplats.

Naturminne

Särpräglade naturföremål såsom träd, flyttblock och liknande kan skyddas som naturminne. Naturminnen är antingen punktobjekt eller har en yta mindre än ett hektar. Men det finns även större områden, vissa på tiotals hektar, som berörs av äldre beslut före 1965.

Naturvårdsavtal

Naturvårdsavtal är frivilliga avtal som kan tecknas mellan Länsstyrelse och markägare. Ambitionen ska vara att områdets naturvärden ska bevaras och utvecklas på lång sikt. Markägaren kan själv bestämma hur lång avtalstiden ska vara. Den får vara som mest 50 år. Även Skogsstyrelsen kan teckna naturvårdsavtal med markägare.

Naturvårdsavtal kan tecknas för olika miljöer, som till exempel skog, limniska och marina miljöer, odlingslandskap och våtmarker. Dessutom kan naturvårdsavtal användas för att bevara hotade arter.

Naturvårdsavtal är ett flexibelt skyddsinstrument som syftar till ökad delaktighet och engagemang. Den huvudsakliga inriktningen och prioriteringen för naturvårdsavtal ska syfta till att bevara biologisk mångfald. Kulturmiljövärden och värden för rekreation är också av vikt.

Grunderna till naturvårdsavtalet finns främst i jordabalken. Ett avtal innebär att fastighetsägaren avstår från viss användning av ett område för att bevara de naturvärden som finns.

Det finns en stor möjlighet till flexibilitet i användandet av naturvårdsavtal vad gäller bland annat syfte och tid. Både kortare och längre avtal kan förekomma beroende på fastighetsägarens och myndighetens önskemål, men som längst kan ett avtal tecknas för 50 år. Avtalet kan ses som ett komplement till övriga befintliga skyddsinstrument.

Naturvårdsavtal ska användas så att myndigheten tillsammans med fastighetsägaren verkar för att ett områdes naturvärden utvecklas och bevaras långsiktigt.

Ersättningen för naturvårdsavtal i skogsmark beräknas på områdets virkesvärde, minus avverkningskostnader (det så kallade rotnettot) och tiden som avtalet tecknas för (1,2 procent av rotnettot per år).

Det innebär till exempel att för ett 50-årigt avtal får du som markägare ungefär 60 procent av rotnettot i ersättning. Dessutom tillkommer en engångsersättning på 8000 kr vid tecknandet av avtalet. Det finns också möjlighet att ingå skötselavtal för åtgärder som ska utföras för att nå syftet med skyddet.

Ramsarområde

Skydd av värdefulla våtmarker enligt Ramsarkonventionen (The Ramsar Convention on Wetlands). Målet är att bevara de speciella biologiska värden som finns i grunda vegetationsrika områden.

Konventionen omfattar hållbart nyttjande och bevarande av våtmarker, sjöar, vattendrag och grunda havsområden, Världens naturliga våtmarker och vattenmiljöer är mycket värdefulla och har även många funktioner till nytta för människan.

Våtmarkskonventionen (Ramsarområden), Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Riksintresse för naturvård

Riksintressen är ett verktyg i samhällsplaneringen för hur olika områden ska bevaras eller användas. Ett område av riksintresse för naturvård, friluftsliv och kulturmiljö har ett skydd mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön.

Strandskydd

Strandskydd gäller vid havet, vid insjöar och vattendrag i hela landet. Strandskyddet finns till för att allmänheten ska ha tillgång till strandområden och för att bevara goda livsvillkor för djur och växter.

Det skyddade området är i vanliga fall 100 meter från strandkanten, både in på land och ut i vattnet. Länsstyrelsen kan ändra gränsen för strandskyddet, både genom att utöka eller minska det.

Om du vill bygga eller ändra något inom strandskyddat område, behöver du söka dispens. I de flesta fall gör du det hos kommunen.

Inom ett strandskyddsområde får du inte:

  1. uppföra nya byggnader
  2. ändra byggnader eller ändra byggnaders användning eller utföra anläggningar och anordningar om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt
  3. utföra grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten för byggnader, anläggningar eller anordningar som avses i första och andra punkten
  4. vidta åtgärder som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter.

Exempel på förbjudna åtgärder är att:

  • uppföra nya byggnader eller tillbyggnader
  • ändra byggnaders användning från till exempel förråd till gäststuga
  • sätta ut trädgårdsmöbler, anordna grillplatser eller uteplatser utanför tomtplats/hemfridszon
  • anlägga bryggor eller trädäck
  • anlägga till exempel gräsmatta och plantera trädgårdsväxter utanför tomtplats/hemfridszon
  • schakta eller fylla ut inför byggande.

Tomtplats och hemfridszon

Tomtplats eller hemfridszon är det område där markägaren kan hävda en privat zon/trädgård, där allmänheten inte har rätt att vistas. Vanligtvis utgörs den av området närmast bostadshuset. Utanför tomtplatsen eller hemfridszonen gäller allemansrätten, även om området ingår i fastigheten.

På platser med höga värden är strandskyddet utvidgat till maximalt 300 meter. På andra platser är strandskyddet borttaget, till exempel inom planlagda områden i tätorter eller vid små sjöar och vattendrag.

Beslut om utökat strandskydd

Det finns beslut om utökat strandskydd för samtliga kommuner utom Hultsfred. Kontakta Länsstyrelsen eller din kommun för mer information.

Ansökan om upphävande av strandskydd

Länsstyrelsen kan i vissa enskilda fall upphäva strandskyddet. Då krävs att specifika förutsättningar är uppfyllda. Exempelvis kan strandskyddet upphävas vid en liten sjö eller ett litet vattendrag. Då krävs att sjöns storlek uppgår till omkring en hektar eller mindre eller att vattendragets bredd är omkring två meter eller smalare. Det krävs också att områdets betydelse för att tillgodose strandskyddets syften är liten.

Fyll i formuläret nedan för att ansöka om upphävande av strandskydd.

Sökande * (obligatorisk)
Sökande







Uppgifter om ombud
Uppgifter om ombud









Är markägare samma som sökande? * (obligatorisk)
Är markägare samma som sökande?




Storlek, bredd, djup, bottens beskaffenhet (stenigt, grusigt, dyigt), markanvändning (bete, skog, bostadstomt med mera)

Strandskyddet syftar till att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten.

Beskriv varför du/ni vill upphäva strandskyddet på platsen. Exempelvis om du sökt bygglov eller förhandsbesked, om du vill genomföra en fastighetsreglering med mera. Kan man nå området med bil/till fots? Vill du bli kontaktad innan platsbesök?
Bifoga bilagor
Observera att de bifogade filernas storlek max får vara 10 mb.



Alla fält som är markerade med "*" är obligatoriska att fylla i.

De bifogade filernas storlek får max vara 10 mb. Om bilagorna är större än så kan du skicka in dem separat via e-post till kalmar@lansstyrelsen.se.

Avsaknad av uppgifter kan leda till att ärendet behöver kompletteras vilket förlänger handläggningstiden.

För ytterligare information se Naturvårdsverkets hemsida www.naturvardsverket.se Länk till annan webbplats.

Så hanterar vi dina personuppgifter

Vattenskyddsområde

Vattenskyddsområden finns till för att skydda vårt dricksvatten mot föroreningar. De kan skydda både ytvatten och grundvatten och är ett viktigt verktyg för att bevara dricksvatten med bra kvalitet till framtiden.

Varje vattenskyddsområde har sina egna skyddsföreskrifter som reglerar vad du får och inte får göra inom områdets gränser. Alla Sveriges vattenskyddsområden och deras föreskrifter finns i Naturvårdsverkets kartverktyg Skyddad natur.

Kartverktyget Skyddad natur, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Så inrättas ett vattenskyddsområde

Vattenskyddsområden bildas oftast genom att en ansökan skickas in till Länsstyrelsen eller kommunen som efter handläggning fattar beslut om att bilda vattenskyddsområdet. Det är möjligt att inrätta ett vattenskyddsområde för en vattentillgång som kan komma att nyttjas som vattentäkt i framtiden.

Ett mark- eller vattenområde kan både av länsstyrelsen och kommunen förklaras som ett vattenskyddsområde till skydd för en grund- eller ytvattentillgång enligt 7 kap. 21 § miljöbalken. Genom att förklara ett område som vattenskyddsområde samt besluta om skyddsföreskrifter enligt 7 kap. 22 § miljöbalken stärks skyddet för dricksvattenförekomsten och vattentäktens betydelse tydliggörs.

Vattenskyddsområden delas ofta in i olika skyddszoner: vattentäktszon, primär skyddszon (motsvarar tidigare inre skyddszon), sekundär skyddszon (motsvarar tidigare yttre skyddszon) och tertiär skyddszon. Skyddsföreskrifterna reglerar olika åtgärder och verksamheter genom förbud eller krav på tillstånd/anmälan.

Att inrätta ett vattenskyddsområde är ett långsiktigt arbete som sker via dialog och samråd med myndigheter, markägare och intresseföreningar. Länsstyrelsen har både en stödjande och granskande funktion under processen för bildandet av ett vattenskyddsområde. Den stödjande funktionen är framförallt av juridisk art. Den granskande funktionen består huvudsakligen i att beakta att skyddsområdet med dess zoner är tillräckligt omfattande för att skydda vattentäkten från föroreningar samt att skyddsföreskrifterna är ändamålsenliga för vattentäkten. Sammanfattningsvis ska Länsstyrelsen verka för att skyddsområdet med tillhörande skyddsföreskrifter ska ge ett gott skydd både kvalitets- och kvantitetsmässigt.

I Kalmar län finns det 84 vattenskyddsområden och av dessa är 19 grund- och ytvattentäkter viktiga regionala dricksvattenresurser på grund av att täkten kan försörja 20 000 personer eller fler.

Plan för marint skydd i Egentliga Österjön

I Egentliga Östersjön och Bottniska viken finns unika brackvattensmiljöer som inte finns någon annanstans. Samtidigt är tillståndet för flera miljöer och arter kritiskt. En omfattande påverkan på havets ekosystem fortsätter, och det är därför idag ännu viktigare att analysera och formulera vad som behöver skyddas, varför och hur.

Planen för marint områdesskydd i Egentliga Östersjön har tagits fram gemensamt av kustlänsstyrelserna i Stockholm, Södermanland, Östergötland, Kalmar, Gotland, Blekinge och Skåne. Arbetet har genomförts under 2017–2021, som en del av implementering av det nationella ramverket för marint områdesskydd inom satsningen på Rent Hav.

Vi har gjort analyser av det befintliga nätverket av skyddade områden utifrån bästa tillgängliga kunskap. Länsstyrelserna har tillsammans tagit fram prioriteringar för hur Sverige ska kunna nå de uppsatta målen om att skapa ett representativt, sammanhängande och funktionellt nätverk. Planen är en gemensam vägledning för hur vi, olika aktörer, tillsammans behöver jobba vidare för att stärka skyddet av den marina miljön.

Regional plan för marint områdesskydd i Egentliga Östersjön Länk till annan webbplats.

Det nationella ramverket för marint områdesskydd, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.

Kontakt

Naturskötselenheten

Länsstyrelsen Kalmar län

Telefon till växeln: 010-223 80 00

Dela sidan:

Landshövding

Allan Widman

Besöksadress

Regeringsgatan 1, Kalmar

Postadress

391 86 Kalmar

Organisationsnummer

202100-2304

Följ oss