Skyddad natur

Länsstyrelsen ansvarar vanligtvis för att sköta skyddad natur som till exempel naturreservat och nationalparker. Här kan du läsa om olika typer av skyddad natur.

Det finns flera sätt att skydda värdefull natur. Under varje skyddstyp får du mer information om var de finns, vad de innebär och hur de förvaltas. Det är vanligtvis Länsstyrelsen som ansvarar för att sköta skyddad natur.

Hitta kartor över skyddad natur

I Naturvårdsverkets kartverktyg Skyddad Natur finns kartor över områden med skyddad natur.

Kartverktyget Skyddad Natur på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats

Betande kor i Kvills naturreservat

Fotograf: Anna Lindberg

Naturreservat

Naturreservat bildas för att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller för att tillgodose behovet av friluftsområden.

Nationalparker

Nationalpark är det starkaste skydd ett område kan få. Det ges bara till de finaste och mest värdefulla områdena i det svenska landskapet. Skyddet behövs både för naturens egen skull och för människans. Genom att skydda värdefulla områden från att förstöras eller försvinna kan vi bevara vårt gemensamma natur- och kulturarv.

Presentation av alla nationalparker på Sveriges nationalparkers webbplatslänk till annan webbplats

Nationalparker på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats

Natura 2000

Natura 2000 är ett nätverk av EU:s mest skyddsvärda naturområden. Naturvårdsverket samordnar arbetet med Natura 2000 i Sverige. Länsstyrelserna utför stora delar av arbetet, men viktiga aktörer är också Skogsstyrelsen, kommuner, markägare och jordbrukare.

För de områden som omfattas av Natura 2000 har Länsstyrelsen tagit fram bevarandeplaner som bland annat beskriver områdets värden, vad som kan utgöra ett hot samt vilka bevarandemål som finns för de olika arterna och livsmiljöerna. Bevarandeplanen revideras när ny kunskap tillkommer eller när förutsättningar för området ändras. Du kan också se förslag till förändringar och nya Natura 2000-områden och aktuella remisser.

Mer information om de enskilda Natura 2000-områdena, som exempelvis deras avgränsning och fastställda bevarandeplaner nås via karttjänsten:

Skyddad naturlänk till annan webbplats

Vad innebär Natura 2000 för mig som markägare och brukare?

Natura 2000 innebär inte något generellt stopp för pågående markanvändning eller utveckling av samhället. Du behöver tillstånd för intrång som "på ett betydande sätt påverkar miljön" i ett Natura 2000-område.

Exempel på intrång som kan kräva tillstånd:

  • skogsbruksåtgärder i eller i anslutning till ett Natura 2000-område
  • väsentlig ändring av skötsel i en utpekad ängsmark
  • åtgärder som kan påverka vattenmiljön inom ett område.

Det kan vara svårt att bedöma när ett tillstånd krävs. Samråd därför med din länsstyrelse om du är osäker.

Vissa områden behöver skötsel - andra inte

Alla Natura 2000-områden bevaras inte på samma sätt. En del behöver aktiv skötsel eller restaurering. Andra områden behöver mindre förändringar eller lämnas helt orörda. Varje Natura 2000-område har därför en unik bevarandeplan som beskriver hur området ska skötas och vad det är som ska skyddas. Behovet av åtgärder bestäms av:

  • vad som ska skyddas
  • hur känsligt området är
  • vilket skydd som redan finns.

Vem ansvarar för vad?

Naturvårdsverket samordnar arbetet med Natura 2000. Länsstyrelserna ansvarar för skötsel, skydd och tillsyn. Länsstyrelserna tar även fram förslag på nya områden. Det ska vara de områden som har de högsta naturvärdena och som på bästa sätt bidrar till nätverket. Under processen har länsstyrelsen samråd med markägare och berörda myndigheter. Därefter granskar Naturvårdsverket urvalet och föreslår områden till regeringen. Tillsyn gällande skogliga åtgärder svarar Skogsstyrelsen för medan kommunerna ansvarar för sina reservat och Försvarsinspektören för hälsa och miljö (FIHM) för åtgärder som berör försvaret.

Biotopskydd

Ett biotopskyddsområde är mindre mark- och vattenområden som utgör livsmiljöer för hotade djur- och växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda. Inom ett biotopskyddsområde får det inte bedrivas någon verksamhet eller vidtas några åtgärder som kan skada naturmiljön.

Många småbiotoper i odlingslandskapet har höga natur- och kulturvärden. De utgör livsmiljöer för många arter och underlättar spridningen av växter och djur mellan större naturområden. Många av dessa arter var förr vanliga, men har genom jordbrukets rationalisering allt svårare att klara sig ute i odlingslandskapet. Det finns två olika former av biotopskydd:

  • generellt biotopskydd 
  • biotopskydd beslutat i det enskilda fallet.

Generellt biotopskydd

Regeringen har beslutat att vissa typer av biotoper är så värdefulla att de ska ha ett generellt biotopskydd. Det betyder att de har ett skydd per automatik och får inte skadas.

Exempel på biotoper som skyddas av det generella biotopskyddet:

  • alléer
  • källor med omgivande våtmark i jordbruksmark
  • odlingsrösen i jordbruksmark
  • pilevallar
  • småvatten och våtmarker i jordbruksmark
  • stenmurar i jordbruksmark
  • åkerholmar.

Med jordbruksmark menas här mark som används som åker, äng eller betesmark. Länsstyrelsen får medge dispens om det finns särskilda skäl.

Särskilt biotopskydd

Förutom de biotoper som är generellt skyddade kan länsstyrelsen, skogsstyrelsen eller kommunen fatta beslut om biotopskydd i det enskilda fallet. Exempel på naturmiljöer som kan få skydd genom ett enskilt beslut är små skogsmarksområden, rikkärr, naturbetesmarker eller naturliga bäckfåror. Biotopskyddsområden bildade på detta sätt är alltid markerade i terrängen.

Djur- och växtskyddsområden

Djur- och växtskyddsområden används när syftet med skyddet är begränsat i tid och rum, till exempel för att skydda enstaka djur- eller växtarter under en viss tid på året. Detta kan till exempel innebära att ingen får gå in i området under den här perioden.

Det är framförallt häckningsplatser för störningskänsliga fågelarter som vi försöker skydda med ett djurskyddsområde.

Sälkolonier, koncentrationer av häckande sjöfåglar och boplatser för sällsynta arter är skyddade under känsliga tider. Det innebär att det under vissa perioder under året råder tillträdesförbud inom vissa områden.

Inom fågelskyddsområdena längs fastlandskusten är det inte tillåtet att komma närmare land än 100 meter. Här gäller tillträdesförbudet oftast 1 april till 10 juli, men kan vara förlängt på grund av senhäckande arter som tordmule, tobisgrissla och labb.
Tiden varierar från område till område, i vissa fall i inlandet gäller förbudet året runt.
På Öland är de vanligaste tiderna för tillträdesförbud 1 april till 15 juli alt. 31 juli. På några platser är det också här förlängt till 15 augusti.

Inom länets 4 sälskyddsområdena råder följande tillträdesförbud:
Värnanäs 1/4 - 15/9
Eckelsudde 1/1 - 31/8
Bottorp 1/1 - 31/8
Örö sankor 1/1 - 15/9

Djurskyddsområden finns utmärkta på båtsportkorten. Informationsskyltar finns väl synliga på öar med fågelskydd. Skyltarna är gula och skylten med förlängd skyddstid har ett rött fält som är lätt att se på långt håll.
OBS! Dessutom finns övergripande fridlysningsregler som säger att det är förbjudet att avsiktligt störa vilda fåglar och vissa andra djurarter, särskilt under deras parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder. Detta är regler som gäller överallt i naturen oavsett plats. Inom många fågel- och sälskyddsområden finns tillsyningsmän, anlitade av Länsstyrelsen. Dessutom bevakar kustbevakningen och sjöpolisen att inga överträdelser sker.

Lite om de fåglar och sälar vi skyddar

Fågelskyddsområden finns längs med hela kuststräckan och på några platser längre in i länet.
Många fåglar är jämnt spridda utmed länets kuster. Dit hör bland annat vigg, silvertärna och strandskata.
Längs med fastlandskusten är det främst skär och mindre öar i skärgården som är skyddade. Tordmulor och grisslor hör också hemma där liksom den storvuxna skräntärnan. Havsörn och berguv är också några av de fåglar som anses vara mest skyddsvärda. Havsörnen har börjat återhämta sig från bottennivåerna under 1960-70-talen. Det är ett resultat av aktiva naturvårdsåtgärder, som till exempel utfodring, samt sjunkande halter av miljögifter i Östersjön. Numera finns havsörnen som häckfågel längs i stort sett hela kuststräckan Kalmar - Umeå.

Småtärna och kentsk tärna trivs bättre i de grundare vattnen i södra delen av länet. På Öland är det främst våtmarker och strandängar som är avsatta som fågelskyddsområden. På strandängarna häckar och rastar många fågelarter som kräver öppna och betade marker för att hitta föda och lyckas med häckningar. Bland häckfåglarna märks kärrsnäppa, skärsfläcka, storspov, rödbena och brushane. Under höst och vår flyttar stora mängder arktiska vadare och gäss genom området och dessa födosöker, ofta i stora antal, på sjömarkerna.

I början av förra århundradet fanns det mer än 100 000 gråsälar i Östersjön, men under 1900-talet minskade populationen dramatiskt för alla Östersjöns sälarter.
Gråsälarna i Östersjön har dock börjat hämta sig efter att ha drabbats hårt av miljögifter under 1960- och 70-talen. Man uppskattar 2007 den totala populationen av gråsälar till knappt 25 000 för hela Östersjön, till största delen i svenska, finska och estniska vatten. Gråsälen är vanligare i nordligare vatten och population av gråsälar norr om den 59:e breddgraden (från Stockholms län och norrut) beräknas uppgå till runt 7 000 och ökar, medan population av gråsälar söder om den 59:e breddgraden är omkring 640 och bara ökar svagt. Av dessa finns bara en mindre del i länet.

Knubbsälen förekommer i Kattegatt och de södra delarna av Egentliga Östersjön, huvudsakligen längs de danska och svenska kusterna. Mycket tyder på att Östersjöpopulationen har varit isolerad från övriga knubbsälbestånd under minst 6 000 år. Antalet knubbsälar har ökat sedan bottennoteringarna på 1970-talet. Det finns omkring 4 000 sälar i Kattegatt, men den genetiskt sett skilda populationen i Egentliga Östersjön uppgår bara till omkring 800.

Eftersom antalet reproducerande djur i Östersjön fortfarande är relativt lågt betecknas detta bestånd fortfarande som starkt hotat. För ett århundrade sedan kan det ha funnits omkring 5 000 knubbsälar i Egentliga Östersjön. I södra Kalmarsund finns tre kolonier; Värnanäs (Småland), Eckelsudde (Öland) och Abrahamnsäng (Blekinge), som utgör mer än två tredjedelar av Östersjöns nuvarande bestånd. Knubbsälpopulationen i södra Kalmarsund ligger numera alltså på drygt 500 djur. Fördelningen av beståndet mellan dessa lokaler har varierat under senare år, men det är tydligt att andelen av beståndet minskar i Värnanäs, medan Eckelsudde under det senaste decenniet fått en allt viktigare roll som reproduktionslokal.




Landskapsbildsskydd

Landskapsbildsskydd finns till för att skydda värdet av framförallt den visuella upplevelsen av ett landskap. Skyddet reglerar till exempel bebyggelse och vägar. Det krävs tillstånd från Länsstyrelsen för att utföra åtgärder som kan ha negativ effekt på landskapsbilden i dessa områden.

Landskapsbildsskydd är en äldre skyddsform som inte finns i miljöbalken. Den håller successivt på att ersättas med andra skyddsformer.

I Kalmar län finns landskapsbildsskydd endast på södra Öland i Mörbylånga kommun. Inom det område som framgår av karttjänsten Skyddad naturlänk till annan webbplats kräver ny byggnad eller ändring av befintlig byggnad tillstånd.

Naturminne

Särpräglade naturföremål såsom träd, flyttblock och liknande kan skyddas som naturminne. Naturminnen är antingen punktobjekt eller har en yta mindre än ett hektar. Men det finns även större områden, vissa på tiotals hektar, som berörs av äldre beslut före 1965.

Naturvårdsavtal

Naturvårdsavtal är frivilliga avtal som kan tecknas mellan Länsstyrelse och markägare. Ambitionen ska vara att områdets naturvärden ska bevaras och utvecklas på lång sikt. Markägaren kan själv bestämma hur lång avtalstiden ska vara. Den får vara som mest 50 år. Även Skogsstyrelsen kan teckna naturvårdsavtal med markägare.

Naturvårdsavtal kan tecknas för olika miljöer, som till exempel skog, limniska och marina miljöer, odlingslandskap och våtmarker. Dessutom kan naturvårdsavtal användas för att bevara hotade arter.

Naturvårdsavtal är ett flexibelt skyddsinstrument som syftar till ökad delaktighet och engagemang. Den huvudsakliga inriktningen och prioriteringen för naturvårdsavtal ska syfta till att bevara biologisk mångfald. Kulturmiljövärden och värden för rekreation är också av vikt.

Grunderna till naturvårdsavtalet finns främst i Jordabalken (7 kap. 3 §). Ett avtal innebär att fastighetsägaren avstår från viss användning av ett område för att bevara de naturvärden som finns.

Det finns en stor möjlighet till flexibilitet i användandet av naturvårdsavtal vad gäller bland annat syfte och tid. Både kortare och längre avtal kan förekomma beroende på fastighetsägarens och myndighetens önskemål, men som längst kan ett avtal tecknas för 50 år. Avtalet kan ses som ett komplement till övriga befintliga skyddsinstrument.

Naturvårdsavtal ska användas så att myndigheten tillsammans med fastighetsägaren verkar för att ett områdes naturvärden utvecklas och bevaras långsiktigt.

Ersättningen för naturvårdsavtal i skogsmark beräknas på områdets virkesvärde, minus avverkningskostnader (det så kallade rotnettot) och tiden som avtalet tecknas för (1,2 procent av rotnettot per år).

Det innebär till exempel att för ett 50-årigt avtal får du som markägare ungefär 60 procent av rotnettot i ersättning. Dessutom tillkommer en engångsersättning på 8000 kr vid tecknandet av avtalet. Det finns också möjlighet att ingå skötselavtal för åtgärder som ska utföras för att nå syftet med skyddet.

Ramsarområde

Skydd av värdefulla våtmarker enligt Ramsarkonventionen (The Ramsar Convention on Wetlands). Målet är att bevara de speciella biologiska värden som finns i grunda vegetationsrika områden.

Konventionen omfattar hållbart nyttjande och bevarande av våtmarker, sjöar, vattendrag och grunda havsområden, Världens naturliga våtmarker och vattenmiljöer är mycket värdefulla och har även många funktioner till nytta för människan.

Ramsarområden på Naturvårdsverkets webbplats.länk till annan webbplats

Strandskyddsområde

Strandskyddet är ett allmänt skydd som gäller i hela landet. Det gäller vid alla kuster, sjöar och vattendrag, oavsett storlek. Inom strandskyddsområde är det förbjudet att bland annat uppföra nya byggnader.

Det skyddade området är i vanliga fall 100 meter från strandkanten, både in på land och ut i vattnet. Länsstyrelsen kan ändra gränsen för strandskyddet, både genom att utöka eller minska det.

Bakgrund och strandskyddets syften

För att säkerställa ett fritt och rörligt friluftsliv för kommande generationer infördes strandskydd i Sverige på 1950-talet. Då såg man att allmänhetens tillgång till stränderna på många håll hindrades genom ökad byggnation.

Strandskyddets ursprungliga syfte var att strandområdena ska vara tillgängliga för allmänhetens rekreation och friluftsliv. Man kan säga att strandskyddet är en förlängning av allemansrätten. Strandskyddet har sedan dess fått ytterligare ett syfte. Det är att strandskyddet ska vara ett skydd för djur och växter.

Stränderna, som är en ändlig resurs, är attraktiva på flera olika sätt och utsatta för ett stort exploateringstryck. Att Sveriges stränder idag i stor utsträckning är tillgängliga för allmänheten är unikt i jämförelse med många andra länder i Europa.

Tomtplats och fastighet är inte samma sak

En tomtplats är inte samma sak som en fastighet och den behöver inte sammanfalla med fastighetsgränser. Tomtplatsen är det område där markägaren kan hävda en privat zon/trädgård, där allmänheten inte har rätt att vistas. Vanligtvis utgörs den av området närmast bostadshuset. Kring anläggningar kan man bara i undantagsfall hävda en hemfridszon. Utanför tomtplatsen eller hemfridszonen gäller allemansrätten.

Inom ett strandskyddsområde får inte:

  1. nya byggnader uppföras,
  2. byggnader eller byggnaders användning ändras eller andra anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt (både utvändiga ändringar som till exempel tillbyggnader eller utbyggnader samt invändiga ändringar omfattas),
  3. grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för byggnader, anläggningar eller anordningar som avses i 1 och 2 eller,
  4. åtgärder vidtas som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter.

Exempel på förbjudna åtgärder är att:

  • uppföra nya byggnationer eller tillbyggnader
  • ändra byggnaders användning
  • sätta ut trädgårdsmöbler, anordna grillplatser eller uteplatser utanför tomtplats
  • anlägga bryggor eller trädäck
  • klippa gräs eller ta bort annan vegetation utanför tomtplats
  • gödsla eller sprida bekämpningsmedel
  • plantera trädgårdsväxter
  • göra sig av med/kasta trädgårdsavfall såsom gräsklipp, grenar och löv

Vattenskyddsområde

Ett mark- eller vattenområde kan bli vattenskyddsområde till skydd för en grund- eller ytvattentillgång som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt.

Vattenskyddsområden på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats

Fördjupad information om Kalmar läns vattenskyddsområden

 

Ett mark- eller vattenområde kan både av Länsstyrelsen och kommunen förklaras som ett vattenskyddsområde till skydd för en grund- eller ytvattentillgång enligt 7 kap. 21 § miljöbalken. Genom att förklara ett område som vattenskyddsområde samt besluta om skyddsföreskrifter enligt 7 kap. 22 § miljöbalken stärks skyddet för dricksvattenförekomsten och vattentäktens betydelse tydliggörs.

Vattenskyddsområden delas ofta in i olika skyddszoner: vattentäktszon, primär skyddszon (motsvarar tidigare inre skyddszon), sekundär skyddszon (motsvarar tidigare yttre skyddszon) och tertiär skyddszon. Skyddsföreskrifterna reglerar olika åtgärder och verksamheter genom förbud eller krav på tillstånd/anmälan.

Att inrätta ett vattenskyddsområde är ett långsiktigt arbete som sker via dialog och samråd med myndigheter, markägare och intresseföreningar. Länsstyrelsen har både en stödjande och granskande funktion under processen för bildandet av ett vattenskyddsområde. Den stödjande funktionen är framförallt av juridisk art. Den granskande funktionen består huvudsakligen i att beakta att skyddsområdet med dess zoner är tillräckligt omfattande för att skydda vattentäkten från föroreningar samt att skyddsföreskrifterna är ändamålsenliga för vattentäkten. Sammanfattningsvis ska Länsstyrelsen verka för att skyddsområdet med tillhörande skyddsföreskrifter ska ge ett gott skydd både kvalitets- och kvantitetsmässigt.

I Kalmar län finns det 84 vattenskyddsområden och av dessa är 19 grund- och ytvattentäkter viktiga regionala dricksvattenresurser på grund av att täkten kan försörja 20 000 personer eller fler.

Kontakt: Sara Brattström
Telefon: 010-2238607

E-post till Sara Brattström

Länets vattenskyddsområden med tillhörande skyddsföreskrifter är nedan uppdelade kommunvis:

 

Om du bor eller bedriver en verksamhet inom ett vattenskyddsområde är det viktigt att känna till hur ditt vardagsliv kan påverka vattenkvaliteten i täkten.

Information om vilka regler som gäller för dig eller din verksamhet inom vattenskyddsområdet finns på sidan Vattenskyddsområden här på webbplatsen. Där hittar du också en sökbar karta över länets vattenskyddsområden.

Om vi alla hjälps åt och följer föreskrifterna kommer kommande generationer också att kunna dricka ett hälsosamt dricksvatten.

Har du funderingar eller frågor kring ditt vattenskyddsområde kan du ringa till Länsstyrelsen på telefon 010 223 80 00.

Vid olycka inom vattenskyddsområdet ring alltid 112 som kan larma räddningstjänsten och vattenverket.

Ett vattenskyddsområde är ett geografiskt avgränsat område som motsvarar det område som täkten får sitt vatten ifrån. Vattenskyddsområdets storlek bestäms av hur snabbt vattnet rinner till vattentäkten, vilket beror på markens egenskaper i form av lutning och jordarternas sammansättning.

Ett vattenskyddsområde är oftast indelat i olika zoner, vars storlek regleras efter hur snabbt vattnet rinner till vattentäkten. Hur många zoner ett skyddsområde består av varierar efter skyddsbehovet. Området kan delas in i maximalt fyra zoner: vattentäktszon, primär-, sekundär- och tertiär skyddszon.
Vattentäktszonen avgränsas till området kring vattentäkten. Den primära
skyddszonen ska vara så stor att mer akuta föroreningar ska kunna förhindras
innan föroreningen når vattentäkten. Den sekundära skyddszonen består av ett större område som genom skyddsföreskrifterna ska behålla vattenkvaliteten. Den tertiära skyddszonen omfattar ett område på längre avstånd från vattentäkten, men är viktig för nybildningen av grundvatten.

Ett vattenskyddsområde regleras av skyddsföreskrifter. Skyddsföreskrifterna
reglerar hantering av ämnen som till exempel användning av bekämpningsmedel, avloppsanläggningar och enskilda vattenbrunnar.

Vattenskyddsföreskrifterna har olika restriktionsnivå och är indelade i anmälningsplikt, tillståndsplikt och förbud. Tillståndsansökningar och anmälningar hanteras i de flesta fall av kommunen.

Vårt dricksvatten är vårt viktigaste livsmedel och avgörande för ett friskt och hälsosamt liv för oss och kommande generationer. Områdena skyddas för att säkerställa fortsatt tillgång till vatten av god kvalitet och kvantitet.

Länsstyrelsen kan i vissa fall bevilja dispens enligt 7 kap. 22 § miljöbalken från skyddsföreskrifterna för ett vattenskyddsområde. Länsstyrelsen bedömer om dispensen ska beviljas eller inte utifrån om ändamålet för dispensen utgör särskilda skäl.

Dispensansökan är förenad med en kostnad på 3700 kronor enligt avgiftsförordningen (10 § SFS 1992:191). Syftet med avgiften är att täcka en myndighets kostnad för prövning av ärendet.

Bilaga: Mall för ansökan om dispens

Fastighetsägare och innehavare av särskild rätt till mark har enligt 31 kap. 3 och 4 §§ miljöbalken rätt till ersättning om skyddsföreskrifter tar mark i anspråk eller att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Länsstyrelsen har enbart ett informativt ansvar kring förfarandet i samband med ersättningsärenden.

Sökande för inrättande av vattenskyddsområdet träffar i första hand en överenskommelse med fastighetsägaren. Om ingen överenskommelse nås ska talan om ersättning eller inlösen föras av Mark- och miljödomstolen i Växjö. Ersättningen beräknas enligt Expropriationslagens bestämmelser. Ersättning och inlösen betalas av sökande i vars intresse vattenskyddsområdet upprättas, oftast av en kommun. Förfrågan om ersättning eller inlösen för mark måste göras senast ett år efter beslutet vunnit laga kraft.

Kontakt

Naturskötselenheten Länsstyrelsen Kalmar län

Telefon 010-223 80 00 (växeln)