Loftbodarna

Loftbodarna på Fabriksgatan i Västervik är troligen uppförda under 1700-talet. De är exempel på en typ av byggnader som var vanlig i alla svenska hamnstäder förr i tiden. I bodarna förvarades varor som skulle skeppas in eller ut ur staden.

Kuststäders bebyggelse

Bebyggelsen i våra medeltida hamnstäder gick i allmänhet ner till vattnet där båthus, bodar och bryggor trängdes. Kuststädernas stränder var på det sättet överhopade med byggnader. När man under 1600-talet började ordna städernas bebyggelse genom stadsplaner förändrades gradvis strändernas utseende. Så sent som på 1970-talet gjordes stora utfyllnadsarbeten längs Gamlebyviken och bodarna ligger inte direkt vid vattnet längre.

Idag finns den medeltida strukturen bara kvar i ett par kvarter. I stadsdelen Gamla Norr ligger tre timrade, delvis panelade och rödfärgade loftbodar med utkragade övervåningar. Bodarna är sammanbyggda och troligen uppförda i slutet av 1700-talet.

Stapelrätt

Under 1600-talet fick Västervik stapelrätt och exporten av järn och sågade trävaror blomstrade. Stapelrätt innebar att Västervik hade rätt att bedriva import och export. Från tidigt 1800-tal innebar stapelrätt att fartyg från utlandet kunde tullklarera sin last i staden.

Alla byggnader måste underhållas

Om en byggnad inte underhålls förfaller den för att så småningom försvinna helt. För snart tio år sedan fick loftbodarna därför ett ansiktslyft. Taken lades om, de gamla tegelpannorna återanvändes men kompletterades också med begagnade tegelpannor. De nedre stockarna närmast marken byttes ut med nytt timmer. Fasader och dörrar lagades. Idag ser bodarna sannolikt ut som de gjorde för cirka hundra år sedan.