Fågelskådare Fotograf: Malin Miller

Besökare i skyddad natur

Här har vi samlat lite information om saker som är bra att tänka på när du besöker naturreservat eller nationalparker i länet.                        

​Vett och etikett i naturen

Länsstyrelsen arbetar idag mycket med information till medborgarna om vikten av att ha skyddad natur och varför den måste skyddas och skötas för framtiden. Det var länge sedan man bedrev naturvård genom att inte göra någonting. Vi behöver skapa ett större intresse och engagemang hos människor för naturen i allmänhet, men också för att förståelsen ska öka för att de åtgärder vi gör idag faktiskt spelar roll för nästa generation. Utan medborgarnas egen vilja att skydda och bevara naturen för kommande generationer kan vi aldrig skapa ett långsiktigt naturskydd.

Öland och Kalmar läns fastland har gott om områden väl lämpade för naturupplevelser i alla dess former. Här kan vi dessutom stoltsera med några av landets finaste naturreservat och nationalparker! Vi har över 200 naturreservat i länet varav hela 88 ligger på Öland! Detta är länets allra finaste miljöer med ofta unika möjligheter till närkontakt med djur, växter och naturtyper som inte finns på så många andra platser.

Vissa naturreservat lämpar sig mer än andra för friluftsliv i större skala. De flesta reservats bildas ju för att det finns en hotbild mot just de miljöer och arter som finns där men i de allra flesta fall också för att trygga tillgången till en levande natur för friluftslivet. Ibland kan besökstrycket i ett område bli oerhört stort och då kan det innebära ett slitage och en störning för de värden som man vill skydda. I sådana fall har vi som förvaltar dessa skyddade områden på Länsstyrelsen möjlighet att kanalisera besökarna så att man både skyddar den känsliga miljön samtidigt som besökarna kan uppleva naturen på ett bra sätt. Det kan göras på flera sätt; genom markerade leder, särskilda utsiktsplatser, iordningsställda rastplatser eller genom tillträdesförbud under känsliga perioder av året.

Allemansrätt och föreskrifter

Några ord om Allemansrätten förstås. Allemansrätten är en unik möjlighet för oss alla att röra oss fritt i naturen. Men vi behöver också ta ansvar för natur och djurliv och visa hänsyn mot markägare och andra besökare. Alltså inte störa – inte förstöra. I skyddade områden gäller dock inte Allemansrätten. ​I naturreservat och nationalparker gäller istället särskilda föreskrifter som man som besökare måste känna till och följa. I anslutning till exempelvis parkeringsplatser eller andra vägar in i naturreservaten finns uppsatta skyltar som talar om vad man måste tänka på i just det aktuella reservatet.

Ett naturreservat gränsmarkeras antingen med små blå skyltar med vit "snöflinga" på låga stolpar (exmpelvis på alvaret eller i annan öppen mark) eller med en målad "snöflinga" och ett vitt band på träd längs en gräns.

En annan skyddsform som man kan stöta på är områden med sk beträdnadsförbud. Det kan vara marker där fågellivet är extra känsligt för störningar under häckningstid och där man alltså inte får vistas alls eller endast följa markerade leder och stigar. Dessa områden kallas med ett gemensamt namn för djurskyddsområden eftersom det kan gälla både för fåglar och sälar. Dessa områden markeras med gula skyltar längs gränsen för området. På skyltarna står det alltid vilka tider som gäller för beträdnadsförbudet.

Föreskrifter som är vanliga i många reservat och som är till för att skydda naturen mot slitage eller förstörelse är förbud att campa, göra upp eld, bryta kvistar och grenar eller låta sällskapsdjur gå utan koppel.

Det kan tyckas tråkigt att man behöver inskränka rätten att göra dessa saker i naturreservaten, det kan ju inte spela någon roll om jag gör detta en enda gång? Nej, ett enskilt besök vore inget bekymmer men många av våra reservat är väldigt välbesökta. Om alla skulle campa, göra upp eld, låta hunden springa lös och plocka grenar från träden att elda med skulle snart naturen se helt annorlunda ut.

Stentorn - roligt för några, tråkigt för andra

En annan populär sysselsättning som har ökat dramatiskt på senare år är byggandet av stentorn, främst på klapperstenstränder men också i odlingslandskapet där det finns rösen i betesmark. Det är inte förbjudet att bygga stentorn men ibland blir det ett problem! När den böljande kustlinjen är alldeles uppbruten av hundratals stentorn förtar man upplevelsen för många av sina medbesökare. En del stentorn byggs så höga och med så stora stenar att om de skulle falla blir de direkt livsfarliga för exempelvis barn och hundar. När man använder stenar från gamla odlingsrösen gör man sig dessutom skyldig till ett brott.

Odlingsrösen är skyddade enligt biotopskyddsbestämmelserna i miljöbalken. Det är hem för många djur, men är också ett viktigt bidrag till förståelsen av vårt historiska landskap. Här har stenarna staplats av bönder för många år sedan. Så för allas skull – undvik att bygga stentorn helt. Kom ihåg den gyllene regeln: Inte störa – inte förstöra.