2005:20 Test av fältmanual för uppföljning och basinventering i fyra våtmarkstyper inom Natura 2000

Om publikationen

Löpnummer: 2005:20

Diarienummer:

ISBN/ISSN-nr: 1101-9425

Publiceringsår: 2005

Sidantal: 166

Publikationstyp: Rapport

Högmossar (7110), rikkärr (7230), källor med tuffbildning (7220) samt mineralrika källor och källkärr av fennoskandisk typ (7160).

Under sommaren 2004 har uppföljningsmanualer för Natura 2000-habitaten högmosse (7110), rikkärr (7230), källor med tuffbildning (7220) och mineralrika källor och källkärr av fennoskandisk typ (7160) testats. Tre högmossar har besökts i den kontinentala regionen, tre i den boreala och tre i den så kallade ”Svarta bananen”. Svarta bananen kallas det område i sydvästra Sverige som är allra mest utsatt för luftburna föroreningar. Sex rikkärr har besökts, tre i kontinental zon och tre i boreal. Vidare har två områden med kalktuff omfattats av metodtesten, båda två belägna i Västra Götalands län. Även ett område med källor och källkärr av fennoskandisk typ besöktes, men på plats konstaterades att de källor som fanns i området inte var av sådan typ att den tänkta metodiken gick att använda.

Fältmanualerna är väl genomtänkta samt enkla att förstå och överföra till praktiskt fältarbete. För högmossar har metodiken på det stora hela fungerat bra och antalet besökta objekt varit tillräckligt stort för att man ska kunna göra en bedömning av metoden i sin helhet. Bedömningen görs att den nuvarande metodiken - tillsammans med några i rapporten föreslagna förändringar - kommer att fungera väl. En van inventerare har möjlighet att hinna etablera och följa upp tre provcirkelytor ett per dag, vilket skulle kunna motsvara ett objekt.

Uppföljningen i rikkärr har inte fungerat lika bra som uppföljningen på högmossar. Orsaken är främst att rikkärren är mer variabla och artrika än högmossar och det är därför svårare att få fram en metodik som fungerar bra i samtliga typer av rikkärr. Under metodtestet har högst två transekter per dag hunnit etableras i ett område. Det är troligtvis svårt att hinna fler, även för en van inventerare - åtminstone vid det första tillfället då transekterna ska etableras.

Naturtypen källor med tuffbildning har ungefär samma uppföljningsmetod som rikkärr men då kalktuffområden är mer homogena har metodiken ändå fungerat bättre i denna naturtyp.

I rapporten summeras några viktiga aspekter gällande möjligheten att kunna utläsa gynnsam bevarandestatus eller icke-gynnsam bevarandestatus i en naturtyp i ett område eller i en biogeografisk region. Något uttömmande svar på frågeställningarna omkring hur och när ett område eller en naturtyp befinner sig i GYBS (gynnsam bevarandestatus), ryms dock inte inom ramen för det här metodtestet.

Kommentar: Undersökningen utfördes av Eva Götbrink på Kråkfot HB.

Kontakt