2005:10 Kalkade våtmarker - uppföljning av effekterna på växtligheten 2004

Om publikationen

Löpnummer: 2005:10

Diarienummer:

ISBN/ISSN-nr: 1101-9425

Publiceringsår: 2005

Sidantal: 44

Publikationstyp: Rapport

I Sverige är försurningen idag ett av de allvarligaste hoten mot miljön. Den orsakar kraftiga störningar av den kemiska jämvikten i marken, så att aluminium och andra metaller läcker ut i grundvattnet och förgiftar det. Dessutom orsakar den förändringar i floran och faunans sammansättning, både på land och i vatten. Kalkning av våtmarker är ett sätt att motverka försurningsskador i sjöar och vattendrag. Dessvärre har metoden en oönskad effekt på landlevande organismer, till exempel våtmarkernas vegetation.

Den här undersökningen syftar till att kartlägga de förändringar som sker i vegetationens sammansättning då våtmarker kalkas. Sedan 1987, då en stor mängd våtmarker i Jönköpings län kalkades för första gången, har vegetationen i fyra fasta provrutor inventerats vid fem tillfällen: 1987, 1991, 1995, 2001 och 2004. Det första inventeringstillfället ägde rum före våtmarkerna kalkades för första gången.

Tidigare analyser av insamlat material i den här undersökningen (Götbrink E. 2002) har visat att samtliga vitmossor (Sphagnum sp) försvinner vid kalkning, medan mängden starrgräs (Carex sp) ökar. Även gräset blåtåtel (Molinia caerulea) uppvisade en kraftig ökning i förekomst. Analyserna visade också att vegetationen i de kalkade rutorna tenderar att tas över av ett fåtal arter som kommer att dominera växtligheten. Dessutom fanns det i de kalkade provrutorna år 2001 många arter som endast förekom med ett fåtal individer.

Resultaten från undersökningen hösten 2004 förtydligar bilden av den vegetationsförändring som sker på kalkade våtmarker i Jönköpingsregionen. Tre av fyra provrutor uppvisar samma trend och i den fjärde provrutan kan samma trend urskiljas fast inte lika tydligt. När vitmossorna försvinner, expanderar först snabba kolonisatörer (främst örter och halvgräs). Efterhand ökar dock tätheten av konkurrenskraftiga och högvuxna arter som blåtåtel samt flask- och trådstarr, vilka kan föryngra sig framgångsrikt då inga vitmossor längre täcker bottenskiktet. Omkring 15 år efter den första kalkningen företogs, har högvuxna gräs och halvgräs ofta konkurrerat ut de flesta andra arter, som då endast förekommer i mycket sparsam mängd. Den tjocka förna som bildas, samt den skuggeffekt som det högvuxna gräset har på bottenskiktet, resulterar i vegetationslösa blottor av bar jord och dy. I vissa våtmarker sker frösådd av björk och tall i dessa jordblottor och ett troligt framtida scenario är då fortsatt igenväxning av våtmarken.

Liknande resultat presenteras i Aronssons vegetationsundersökning av kalkade våtmarker från 2004 (Aronsson 2004).

Om den utveckling som syns i 75 % av de undersökta våtmarkerna i Jönköpings län, stämmer även för andra kalkade våtmarker i regionen, har omfattande habitatförändringar skett på stora våtmarksytor. Om kalkning av våtmarker i förlängningen leder till igenväxning av våtmarken, kan det betyda att våtmarkerna inte bara förlorar sitt värde som naturligt ekosystem, utan även som kalkobjekt, eftersom ett trädskikt kan medföra uttorkning av kärren. Man måste då se sig om efter nya våtmarker att kalka.

Vegetationen i de undersökta kalkade områdena har förändrats på ett sätt som motiverar att ytterligare studier av vegetationen utförs.

Kommentar: Inventeringen utfördes under september månad år 2004 av Eva Götbrink för Kråkfot HB på uppdrag från kalkningsverksamheten, Länsstyrelsen i Jönköpings län.

Kontakt