2003:28 Försurning och Kalkning i Jönköpings län 2002 - Verksamhetsberättelse för kalkningsverksamheten

Om publikationen

Löpnummer: 2003:28

Diarienummer:

ISBN/ISSN-nr: 1101-9425

Publiceringsår: 2003

Sidantal: 40

Publikationstyp: Rapport

Försurningen är Jönköpings läns största miljöproblem. Nedfallet av försurande svavelföreningar har sedan mätningarna startade i länet 1989 minskat med två tredjedelar. Trots detta överskrids fortfarande vissa år den så kallade kritiska belastningen vad marken tål att ta emot. Nedfallet av kväveföreningar har inte minskat de senaste åren. Länets marker är sura och trots det minskade nedfallet har inte markvattenkemin förbättrats. Kalkning är en nödvändig åtgärd för att miljömålen "Bara naturlig försurning" och "Levande sjöar och vattendrag" skall uppnås. Det mesta talar för att kalkningen kommer att behövas i många år till.

Under 2002 spreds cirka 16 300 ton kalk i länet. Det är samma nivå som under tidigare år. I flera åtgärdsområden, främst i länets östra delar, har kalkdoserna sänkts under 2002 och i några sjöar har kalkningen upphört på obestämd tid då kalkning inte längre är nödvändig. Det minskade nedfallet har dock ännu inte givit resultat i minskad kalkmängd totalt för länet. Minskningarna i länets östra delar motsvarar ökningar i kalkdoser i länets västra delar där måluppfyllelsen är sämre. Utvärdering av kalkningar har också lett till att omkalkningsintervallen i flera sjöar har förtätats.

Kalkspridningen under året skedde i stort sett som planerat. Våtmarkskalkningen i länet är omfattande. Under 2002 spreds 57 % av den totala kalkmängden på våtmarker. Nästan all våtmarkskalkning i länet sker numera med de mindre dammande produkterna grovkalk eller granuler.

Under året har ett omfattande arbete med biologisk återställning genomförts. Arbetet har följt 5-års planen för biologisk återställning. Två vandringshinder har rivits ut, tre fiskvägar har byggts och för ett flertal fiskvägar pågår projektering. Arbetet med att återintroducera utslagna arter har fortsatt. Under året har flodkräfta, mört, elritsa och öring återintroducerats. För att genomföra biologisk återställning krävs ett omfattande kunskapsunderlag. Under året har därför resterande delar av Vätterns tillflöden biotopkarterats.


Måluppfyllelsen för kalkningen är hög. I 77 % av vattendragslängden och 95 % av sjöytan uppmättes inte pH under 6,0. Den biologiska effektuppföljningen omfattar elfiske-, bottenfauna-, nätprovfiske-, kräftprovfiske och flodpärlmusselundersökningar. Den biologiska måluppfyllelsen var för vattendrag 58 % av längden och för sjöar 57 % av ytan. Detta är lägre än tidigare år vilket beror på lägre måluppfyllelse för elfiskena samt att det faktum att flodkräftan är starkt hotad i länet vilket förra årets kräftprovfisken visade med tydlighet.

Under året har kalkningsverksamheten tillsammans med miljöövervakningen avslutat ett stort projekt kallat "Höglandsvatten information" finansierat av EU:s strukturfond mål 2 södra. Projektet har spridit information om de naturvärden som finns i och i anknytning till vattendrag på Småländska höglandet. Vi har på en rad sätt informerat vilken hänsyn eller aktiva åtgärder som behövs för att naturvärdena skall kunna bevaras och förbättras.

Kontakt