2002:22 Kalkade våtmarker - uppföljning av effekterna på växligheten

Om publikationen

Löpnummer: 2002:22

Diarienummer:

ISBN/ISSN-nr: 1101-9425

Publiceringsår: 2002

Sidantal: 33

Publikationstyp: Rapport

I Sverige är försurningen idag ett av de allvarligaste hoten mot miljön. Den orsakar kraftiga störningar av den kemiska jämvikten i marken, så att aluminium och andra metaller läcker ut i grundvattnet och förgiftar detta. Dessutom orsakar den förändringar i floran och faunans sammansättning, både på land och i vatten. Kalkning av våtmarker är ett sätt att motverka försurningsskador i sjöar och vattendrag. Dessvärre har metoden en oönskad effekt på landlevande organismer, t ex våtmarkernas vegetation.

Den här undersökningen syftar till att kartlägga de växtekologiska förändringar som sker då våtmarker kalkas. Sedan 1987, då en stor mängd våtmarker i Jönköpings län kalkades för första gången, har ett antal fasta provrutor inventerats upprepade gånger med hjälp av nålsticksmetoden. I år har för första gången en större statistisk analys gjorts av detta material.

Den tydligaste förändringen i vegetationen på de kalkade våtmarkerna, är att samtliga vitmossor (sphagnumarter) försvinner helt. Vidare uppvisar gräset brunven (Agrostis canina) en minskande trend i samtliga provrutor där den förekommer och i alla provrutor utom en, ökar summan av alla starrgräs (Carex). I den ruta som inte uppvisar någon ökning av mängden starrgräs ser man istället en kraftig ökning av pors (myrica gale) och blåtåtel (Molinia caerulea). Dessutom kan man se att mängden arter med mycket hög träffprocent samt mängden arter med mycket låg träffprocent ökar. Detta betyder att vegetationen idag domineras av ett fåtal arter, samt att flera arter endast förekommer med ett fåtal individer. Innan kalkningen företogs, fanns det fler vanligt förekommande arter, utan att någon art för den skull dominerade växtligheten eller endast hade enstaka förekomster. För flera av arterna är variationen mellan åren stor. Det hade varit önskvärt att se om variationen är lika stor i okalkade områden, eller om de är en följd av kalkningen, men under åren 1987, 1991 och 1995 har ingen referensruta undersökts. I år har dock en ny referensruta tagits ut och inventerats. Ingen igenväxning eller minskning av antalet arter kan påvisas. Inte heller kan någon ökning av biomassan (den totala träffprocenten) eller utbredningen av brunmossor ( = samtliga bladmossor utom vitmossor) märkas.

Resultaten i Jönköpings län följer - i den mån undersökningarna kan jämföras - de resultat som presenterats från andra län. Detta gäller dock inte den nedåtgående trenden för gräset brunven, vilken verkar sakna motsvarighet i andra län.

Den undersökning som mellan åren 1987 och 2001 utförts i Jönköpings län, ger - så som syftet var - en bild av hur vegetationen på våtmarker förändras då våtmarken kalkas. Bedömningen görs att studien skall fortsätta. Dock bör vissa förändringar i metodiken ske, då den metod som hittills använts inte är lämplig för att upptäcka förändringar arter som förekommer sparsamt.

Kontakt

Länsstyrelsen i Jönköpings län

Besöksadress: Hamngatan 4, Jönköping