2000:43 Fågelinventering Anderstorps Store mosse

Om publikationen

Löpnummer:
2000:43
Diarienummer:
Inget värde angivet
ISBN/ISSN-nr:
1101-9425
Publiceringsår:
2000
Sidantal:
31
Publikationstyp:
Rapport

Anderstorps store mosse hyser både rikt djur- och växtliv. I synnerhet är mossen känd för sitt rika fågelliv. De stora naturvärdena är en följd av mossens storlek och relativa orördhet. Tack vare de stora naturvärdena planeras ett natureservat att inrättas. Fågelinventeringen är utförd för att ge underlag åt reservatsbildningen samt i miljöövervakningssyfte. Inventering sammanfaller dessutom med planeringen av ny sträckning av väg 27 vid Anderstorps store mosse. Alternativa vägsträckningar värderas i rapporten med avseende påfågellivet.
Totalt observerades 69 fågelarter varav 14 häckade på mossen och ytterligare 14 andra arter är beroende av mossen för sin häckning, i direkt anslutning till mossen. Bland arter som bedöms särskilt skyddsvärda nationellt (rödlistade) och sett ur EU­perspektiv (Natura 2000-arter) hittades häckande orre (minst 7 revir), trana ( 4-5 revir), ljungpipare (ca 30 revir), grönbena (ca 35 revir), storspov (4-5 revir) och sydlig gulärla (0-2 revir) på eller i anslutning till mossen. Bland dessa kan noteras att ljungpipare och sydlig gulärla minskat betydligt på mossen sedan mitten av 1980-talet. Gulärlan har nästan försvunnit helt. Även storspoven visade tecken på minskning. Denna minskning är generell för stora delar av landet. Orsaken till de minskande bestånden av dessa arter är sannolikt ökad igenväxning av myrmark. Detta beror framför allt på utdikning, torvtäkter och ökat kvävenedfall. lgenväxningen av Anderstorps store mosse är märkbar och åtgärder bör sättas in för att åtminstone sänka dess hastighet.
Exempel på andra häckande arter på Anderstorps store mosse är gräsand, tofsvipa, skogssnäppa, enkelbeckasin, gök, ängspiplärka, sydlig gråsiska (även kallad brunsiska), buskskvätta och stenskvätta. Arter som häckar i anslutning till mossen och använder området till bland annat födosök är t ex grågås, kanadagås, kricka, ormvråk, lärkfalk, nattskätTa, göktyta, trädpiplärka, tömskata, ärtsångare. Av dessa är nattskärra, göktyta och törnskata upptagna i Svenska rödlistan och/eller Natura 2000. Av nämnda arter är nattskätTan den för Sverige mest intressanta arten med tanke på att den förekom i relativt stort numerär (ca 10 st) och det totala beståndet i Sverige endast är ca 3000 par1• Göktytan är också mycket intressant, då den är en av de fåglar som minskat mest de senaste 20 åren. Intressant var också häckningsindicierna på brunsiska. Detta är en av de allra första (troliga) häckningarna av denna expansiva art observerad i Jönköpings län. Av övriga arter observerade vid inventeringen, men som inte är knutna till mossen, kan nämnas tjäder, spillkråka och grå flugsnappare.
Särskilt skyddsvärda områden identifierades över hela mossen. Det öppna mosseplanet som förekommer över stort sett alla delar av mossen hyser häckande fågelarter som ljungpipare, storspov, grönbena och tofsvipa. Storspoven gynnas särskilt av de jordbruksområden som är belägna dels sydväst om mossen (Hult och Henja byar), dels öster om mossen. Förutom det öppna mosseplanet identifierades även skyddsvärda kantzoner. Dessa är belägna vid Hulubäcken i mossens nmTa del där bl a brunsiska, orre och skogssnäppa häckade och vid byarna Henja, Hult och Ekenäs i mossens centrala och sydliga delar där trolig häckning av göktyta ägde rum.
Fyra alternativa vägsträckningar har föreslagits inför eventuell upprustning eller omläggning av väg 27, varav två delvis går ut på Anderstorps store mosse. Av dessa gjordes i denna rapport bedömningen att förutom att rusta upp befintlig väg endast alternativet längst ifrån Anderstorps store mosse var acceptabelt ur fågellivets synvinkel.

Kontakt