2000:15 Övervakning av evertebratfaunan i kalkfattiga ängsmarker

Om publikationen

Löpnummer: 2000:15

Diarienummer:

ISBN/ISSN-nr: 1101-9425

Publiceringsår: 2000

Sidantal: 19

Publikationstyp: Rapport

Jönköpings län är idag det tredje rikaste länet i Sverige på naturliga fodermarker. Det är främst här vi finner dessa marker på förhållandevis fattig berggrund. Globalt sett, är dessa marker mer ovanliga än de kalkrika trakternas hävdade marker, varför vi i länet har ett speciellt ansvar för att de bevaras.
På senare år har uppmärksammats att slåtter och hå1t bete som gynnar ängsfloran kan vara negativt för många ryggradslösa djur. Många av dessa aiter gynnas av något högre och varierad vegetation på ängs­och betesmarker, snarare än k01t gräs. Syftet med denna studie är att inventera och därefter välja indika­tora1ter ur följande insektsgrupper där många a1ter hotas av att hävden förändras eller upphör:

• Dagfjärilar. Många dagfjärilar har ö1ter och gräs som värdväxter för larver. I grova drag följs artrikedom bland kärl­växter och dagfjärilar åt. Dock finns risk vid intensivt bete och framförallt slåtter att den vuxna fjärilen har svårt att hitta nektar då växter som fått gå i blom är få. Slåtter kan också döda många fjärils larver.
• Vissa mter av jordlöpare är knutna till öppna marker. Det har visats att rotationsskötsel, som ökade variationen i vegetationens struktur, också ökade artantalet bland jordlöparna. Det kan vara viktigt att följa denna grupp då san­nolikheten för lokalt utdöende är stor hos många jordlöparpopulationer.

Inventeringarna/insamlingar gjordes under sommarhalvåret 1999 på följande lokaler: Alseda,Vagnhester
(Vetlanda kommun), Kullen/Väderberg, Störestorp (Jönköpings kommun), Högakull och Rusarebo (Vär­namo kommun). Lokalerna varierade i hävdform och -intensitet. Bland de observerade aiterna skulle ty­piska och lättidentifierade aiter som förekommer någorlunda frekvent väljas ut som indikatormter. Under­sölmingarna av insekter kombinerades med vegetationsstudier enligt en metod som utvecklats i Skaraborgs län för att bedöma påverkan av bl a hävd och igenväxning i ängs- och hagmarker.
Urvalet av indikatorarter blev svåit av flera skäl. Dels var fjärilarna, trots det utmärkta vädret, troligtvis färre än normalt, dels förstörde betesdjur många av de fällor som skulle fånga jordlöpare. Bland fjärilar fö­reslås ändå följande relativt lättidentifierade a1ter som indikatora1ter för ängs- och hagmark:

• Svävfluglik dagsvärmare (Hemaris tityus)
• Smalsprötad bastardsvärmare (Zygaena osterodensis)
• Bredbrämad bastardsvärmare (Zygaena lonicera)
• Allmän metallvingesvärmare (Adscita statices)
• Slåttergräsfjäril (Maniola jurtina)

Flera av aiterna fanns tyvärr endast på en lokal och med få individer dessutom. Den enda indikatora1t som förekom någorlunda frekvent var slåttergräsfjärilen. Generellt anses slåtter vara ett sämre alternativ än bete för att gynna dagfjärilar, undantaget bl a slåttergräsfjärilen. För att kunna följa fjärilar som missgynnas av slåtter bör listan på indikator a1ter utökas med ytterligare några aiter. Flera arter listas som kan vara lämpliga, problemet är att de flesta är svåra att identifiera och att även dessa hittades fåtaligt på enstaka lokaler. För att a1tbestämma dem i fält krävs förutom bättre förkunskaper, att man fångar fjärilarna och studerar undersidan på bakvingarna.
Skillnades kan ses i art- och individantal mellan två av lokalerna i årets jordlöparinventering liksom också mellan årets undersökning och en studie som gjordes-95. Hävdform och -intensitet kan vara orsaken till skillnaderna. Jämförelser med den tidigare undersökningen stärker också de arter som bedöms lämplighet som indikatora1ter. De föreslagna indikatorarterna för torräng är:

• Amara aenea
• Pterostichus lepiduus
• Syntomus truncatellus

Lämpliga indikatorer för högre vegetation och friskare ängsmark diskuteras också.
Resultaten från Jönköpings län är tyvärrinte tillräckliga för att utgöra en grund för fo1tsatt miljöövervak­ning. A1terna som hittades är inte heller strikt bundna till kalkfattig mark. Metoden bör testas i andra delar av landet. Görs detta kan den bli en generell metod för ängs- och hagmarker.

Kontakt

Länsstyrelsen i Jönköpings län

Besöksadress: Hamngatan 4, Jönköping