2000:13 Tidsseriesjöar i Jönköpings län 1983 - 1998

Om publikationen

Löpnummer: 2000:13

Diarienummer:

ISBN/ISSN-nr: 1101-9425

Publiceringsår: 2000

Sidantal: 153

Publikationstyp: Rapport

Undersökningarna av tidsseriesjöar startades i 1983/84 av Naturvårdsverket för att följa försurningsutvecklingen och ge referensmaterial till kalkningsverksamheten från okalkade sjöar. Senare har sjöarna och det datamaterial som tagits fram kommit få en bredare referensfunktion och undersökningarna inkludera även näringsämnen, ljusförhållande, syrgasförhållande, planktiska alger, bottenfauna och fisk. Syftet med denna rapport är att göra en sammanställning och utvärdering av fysikaliska, kemiska och biologiska resultat som analyserats till och med 1998, för att visa om några förändringar i sjöarna skett. Arton sjöar från Jönköpings län och i anslutning till länet i Kronobergs, Hallands, Kalmar, Östergötlands samt Västra Götalands län är medtagna i utvärderingen .

I tidsseriesjöarna som från början utvaldes för att följa försurningsutvecklingen tyder erhållna resultat på att en negativ utveckling mot mer försurade ekosystem har hejdats förutom i ett fall. I regel visar dessa sjöar liten avvikelse från jämförvärdet. Endast i ett fåtal av sjöarna kan någon reell förbättring spåras i pH och alkalinitet, medan det för t.ex. bottenfauna ges en något positivare bild. För de fyra sjöar som varit mest försurade kan ingen förbättring konstateras och dessa sjöars ekosystem visar fortfarande att försurningssituationen är oförändrat allvarlig.

Försurningsläget i de okalkade tidsseriesjöarna visar generellt inte på några förändringar i mätvärden avseende pH och alkalinitet (buffertkapacitet). För perioden 1996 till 1998 har hälften av sjöarna fortfarande surt till mycket surt vatten. Under samma period har hälften av sjöarna tillika en buffertkapacitet under den gräns satt för statligt kalkningsbidrag. Tidsutvecklingen av pH och alkalinitet visar att fyra sjöar har en positiv utveckling med ökande pH från början av 1990-talet fram tills nu och inga sjöar visar en negativ utveckling. Samma utveckling finns för alkalinitet där fyra sjöar har en positiv utveckling medan en sjö visar en negativ utveckling – minskat – alkalinitet under 1990-talet. Svavel mätt som sulfat, som är ett av de främsta försurande ämnen, har dock i de flesta av sjöarna (tio av arton sjöar) minskande halter under slutet av 1990talet. Samma utveckling finns hos katjonerna (kalcium, magnesium, natrium och kalium ) där en generell minskning av halter finns under slutet av 1990-talet. Detta kan bero på minskad försurning (svavelnedfall) i avrinningsområden och därmed minskat katjonbyte i marken.

Näringsämnen, totalfosfor och totalkväve, visar generellt på måttliga halter i tidsseriesjöarna. Under perioden 1996 till 1998 har 80 % av sjöarna låga till måttligt höga halter av totalfosfor och endast en sjö skiljer ut sig med mycket höga halter. För totalkväve har mer än hälften av sjöarna måttligt höga halter medan den resterande delen har höga halter av totalkväve. Tidsutvecklingen av halterna av näringsämnen visar på en generell ökning av totalkväve under 1990-talet (åtta av de tretton sjöar där tidsanalys var möjlig) medan inga sjöar visar minskande halter. Halterna av totalfosfor visar generellt inga förändringar men i fyra sjöar finns minskande halter under slutet av 1990-talet medan inga sjöar visar ökande halter.

Syrgastillståndet i bottenvattnet, som primärt har betydelse för bottenlevande djur, har mätts i sju av sjöarna. De visar generellt på syrefritt eller syrefattigt tillstånd räknat som årsminimum, oftast under sommarperioden. Halten av totalt organiskt material eller syretärande ämnen visar generellt på höga halter. Mera än hälften av sjöarna har halter som är måttligt höga eller mycket höga medan enbart en sjö har mycket låg halt av syretärande ämnen. Tidsutvecklingen under slutet av 1990-talet visar på ökande halter av syretärande ämnen i nio av de tretton sjöar där tidsanalys var möjlig. Inga sjöar visar minskande halter av syretärande ämnen. Ljusförhållande mätt som siktdjup och vattenfärg (absorbans) visar generellt på dålig ljusgenomträngningsförmåga. Siktdjupet är i sju av arton sjöar mindre än 2,5 meter vilket svara mot ett litet eller mycket litet siktdjup. Endast två sjöar har siktdjup större än 8 meter – mycket stort siktdjup. Samma mönster finns för vattenfärg där 80 % av sjöarna har måttligt eller starkt färgat vatten. Tidsutvecklingen under slutet av 1990-talet visar generellt inte på några förändringar. Siktdjupet har minskat i fyra av de tretton sjöar där tidsanalys var möjlig och inga sjöar visar på ökat siktdjup. Motsvarande har vattenfärg ökat i sex av sjöarna och ingen sjö visar på minskad vattenfärg.

Metallerna järn, mangan och aluminium är även analyserade i tidsseriesjöarna. Det finns inga bedömningsgrunder för dessa metaller. Halterna av järn visar stor spridning från 25 mikrogram per liter till uppemot 4500 mikrogram per liter. Mangan varierar från 10 upp till 250 mikrogram per liter medan aluminiumhalterna finns från 30 till 350 mikrogram per liter. Tidsutvecklingen av metallhalter i tidsseriesjöarna visar generellt inte på någon förändring under slutet av 1990-talet. Endast aluminium har haft ökande halter i två av de tretton sjöar där tidsanalys var möjlig.

De biologiska egenskaper som undersökts i tidsseriesjöarna är olika parametrar för planktiska alger och bottenfauna samt provfiske. Det finns inte tillräcklig data för att tidsanalyser kan utföras. Som ett mått på mängden av planktiska alger är klorofyllhalten mätt i alla sjöarna. Generellt visar klorofyllhalterna på måttligt höga halter (72 % av sjöarna). Tre sjöar har höga halter medan två sjöar skiljer sig ut med mycket höga halter. De planktiska algernas biomassa är mätt i tolv sjöar och visar samma mönster som klorofyllhalterna med mycket liten eller liten biomassa. Samma två sjöar som har mycket höga halter av klorofyll, skiljer sig ut med stor till mycket stor biomassa. Biomassan av de potentiellt giftiga blågrönalgerna är mycket liten i alla tidsseriesjöarna utom en där biomassan är stor. Karaktäristisk för de flesta sjöar var en algblomning under sensommaren 1997. Fördelningen av de olika algarterna följer det generella
mest färgade sjöarna har stor förekomst av nålflagellater bland annat den slemproducerande Gonyostomum semen ”gubbslem”. De mest näringsrika sjöar domineras av blågrönalger och grönalger som gynnas av en riklig näringstillgång medan de flesta av sjöarna har ett mångformigt algsamhälle med förekomst av flera algarter.

Bottenfaunan är undersökt i nio sjöar och utvärderas med en rad index. Faunan i den djupa delen av sjön (profundalfaunan) visar generellt på en påverkan av organiskt material och låga syrgashalter. Detta betyder att bland bottenfaunan förekommer toleranta arter som tål högt innehåll av organiskt material och låga syrgashalter. Litoralfaunan, som finns i den strandnära delen av sjön, visar däremot hög artdiversitet och förekomst av känsliga arter som fodrar rent vatten och goda syrgasförhållande. Påverkan av organisk material på litoralfaunan visar att ungefär hälften av de undersökta sjöarna har en liten påverkan medan resten har stark eller mycket stark påverkan. Försurningspåverkan visar generellt på en liten påverkan av litoralfaunan (sex av nio sjöar) men tre sjöar visar en måttlig eller stark påverkan.

Provfiske är gjort i fjorton av sjöarna och fisksamhället utvärderas, som för bottenfaunan, med en rad index samt en jämförelse med ett beräknat jämförvärde. Det samlade index för fisksamhället visar att elva av fjorton sjöar har ett måttligt högt index medan tre sjöar har ett högt index. Antalet fångade arter visar generellt på ett måttligt högt antal arter och ingen eller liten avvikelse från jämförvärdet. Fyra sjöar har ett lågt antal arter och därmed stor eller tydlig avvikelse från jämförvärdet. Dessa är de sjöar som samtidigt är mest försurade. Endast en sjö har ett högt antal arter. Diversiteten i fisksamhället är generellt måttligt hög och visar ingen eller liten avvikelse från jämförvärdet, tre sjöar har dock en låg artdiversitet. Biomassan och antalet av fisk per ansträngning (per nät) visar generellt på måttliga förhållande och ingen eller liten avvikelse från jämförvärdet. Antal per ansträngning är måttlig hög i nio av fjorton sjöar, låg i fyra sjöar och hög i en sjö. Alla sjöarna visar på ingen eller liten avvikelse från jämförvärdet utom två där avvikelsen är tydlig. Biomassa eller vikt per ansträngning är i åtta av fjorton sjöar måttlig hög, fyra sjöar har låg biomassa medan två sjöar har hög eller mycket hög biomassa per ansträngning. Avvikelsen från jämförvärdet visar generellt på ingen eller liten avvikelse men fem sjöar har tydlig eller stor avvikelse. Fisksamhällets struktur beskrivs genom andelen av fiskätande fisk (piscivorer) och mörtfiskar (cyprinider). Andelen av piscivorer är generellt måttlig i tidsseriesjöarna (åtta av fjorton sjöar) och visar ingen eller liten avvikelse från jämförvärdet. Tre sjöar har en hög andel av piscivorer medan tre sjöar har låg eller mycket låg andel piscivorer och domineras av mörtfiskar (cyprinider). Cypriniderna finns inte i fyra av sjöarna, de mest försurade, medan de i resterande sjöar visar ingen eller liten avvikelse från jämförvärdet. En sjö har dock stor avvikelse. Arter tåliga mot låga syrgashalter finns endast i en sjö under 1998, där avvikelsen från jämförvärdet är stor.

Kontakt

Länsstyrelsen i Jönköpings län

Besöksadress: Hamngatan 4, Jönköping