1999:20 Biotopkartering Emån 1998

Om publikationen

Löpnummer: 1999:20

Diarienummer:

ISBN/ISSN-nr: 1101-9425

Publiceringsår: 1999

Sidantal: 232

Publikationstyp: Rapport

Föreliggande rapport är en sammanställning av resulta­tet från en kartering av biotoper i och i anslutning till 76 mil vattendrag inom Emåns vattensystem. Karteringen genomfördes i fält under sommaren 1998. Inventeringen har skett enligt den standardiserade metodiken "Biotopkartering -vattendrag" (Länsstyrelsen i Jönkö­pings län. 1997) som bl a innebär att hela vattendragets längd fotvandras. Karteringen inkluderar beskrivningar av:

• vattenbiotoper
• marktyper i närmiljön och omgivningen
• tillrinnande diken och vattendrag
. vandringshinder för fisk
. vägpassager

De karterade vattendragen finns främst inom Eksjö-, Vetlanda-, Nässjö-, Sävsjö-, Hultsfred-, Högsby-och Mönsterås kommuner, belägna i Jönköpings och Kalmar län. Biotopkarteringen utgör en dokumentation av förut­sättningarna för höga naturvärden, samtidigt som den ger en god uppfattning om omfattningen av mänsklig på­verkan på vattendragen. Arbetet kommer bl a att ligga till grund för åtgärdsplaner inom vatten-och fiskevård för att på sikt erhålla en långsiktigt hållbar utveckling av när­ingsliv, turism och fiske.
Karteringen har genomförts som ett samverkans­projekt mellan Emåprojektet med dess intressenter (se bilaga 1), Naturvårdsverket, Vägverket Region Sydost samt Länsstyrelserna i Kalmar och Jönköpings län. Pro­jektet har medfinansierats av EU -mål 5b sydöstra Sve­rige. Länsstyrelsen i Jönköping har varit ansvarig för bi­otopkarteringen och utfört huvuddelen av arbetet men även andra aktörer har deltagit.

Resultatsammanfattning
Resultatet omfattar 76 mil fördelat på 32 vattendrag (ta­bell 1), 1625 vattenbiotopsträckor, 4709 närmiljösträckor, 1089 diken, 250 vandringshinder för fisk, 372 broar samt runt 1300 strukturelement. De karterade vattendragen i Emåns avrinningsområde (aro) genomflyter 100 sjöar.
Medelbredden för de karterade vattendragen är 15, 1 m och varierar mellan 41,5 m (Emån utlopp) och 2,3 m (Morän). Motsvarande siffror för längd är medel 23,5 km, max 82,7 km, min 2, 1 km.

Vattenbiotoper
Sand är det vanligaste bottenmaterialet i vattendragen följt av sten och grus.
Största delen (44%) av vattendragen har en vegeta­tionstäckning mellan 5 och 50 %. övervattensväxter och flytbladsväxter är de vanligaste vegetationsgrupperna.
Lugnflytande vatten är den dominerande strömtypen i Emåns aro. Näst vanligast är svagt strömmande vatten följt av strömmande och forsande vatten. I Emåns aro finns över 10 mil strömmande vatten.
Skuggningen är generellt sett låg. Längs totalt 31 % av närmiljöns längd är det möjligt att förbättra skugg­ningen.
Tillgången på död ved är generellt sett mycket låg. Död ved saknas utefter 41 % av vattendragens längd och är sparsam utefter 45 %.
Vattendrag utan fysisk påverkan saknas i Emån. I Emåns aro är 18 % av vattendragens längd försiktigt rensade, 14 % kraftigt rensade och hela 16 % omgräv­da. Andelen av vattendragssträckornas längd som är in­dämd är drygt 6%. Den fysiska påverkansgraden varie­rar kraftigt mellan de olika vattendragen med en sprid­ning mellan 16 och 100 %.

Totalt finns 134 ha (8,5%) med tämligen bra till mycket bra uppväxtområden för öring inom de karterade vattendragen i Emåns aro. Andelen ej lämpliga repro­duktionsområden är dock drygt 85 % av ytan. Det finns något fler bra ståndplatser för vuxen öring än uppväxt­
områden.
Kvillområden, platser där vattendragen förgrenar sig på flera mindre fåror, är något av en karaktärsbiotop för Emån. Sammanlagt utgörs över 4 mil vatten av kvillom­råden.

Omgivning/närmiljö
Omgivningen (30 -200 m från vattendragen) i Emåns avrinningsområde karaktäriseras av en stor andel skogsmark (50%) följt av åkermark (20%). Skogen do­mineras klart av barrskog, främst gran. Andelen öppen mark, våtmark och artificiell mark är tämligen låg. Ande­len onaturliga markslag (artificiell mark, åker och kalhyg­ge) i omgivningen, knappt 30 %, kan betecknas som tämligen låg (Naturvårdsverket. 1996).
Även i närmiljön (0 -30 m från vattendragen) domi­nerar skogsmarken (43%) följt av våtmark (20%), åker­mark (14%) och öppen mark (13%). Också i närmiljön domineras skogen av barrskog även om lövinslaget är något större. Skogen består av en stor andel produk­tionsskog med endast en mycket liten andel naturskog (2,7%). Av den totala andelen öppen mark utgör ej häv­dad mark knappt 40 %. Av de sträckor där våtmark do­minerar är öppen ej hävdad våtmark vanligast med 54 % följt av trädbevuxen våtmark 40 %. Andelen onaturliga markslag är ännu lägre i närmiljön, drygt 20%, än i om­givningen. Siffran kan betecknas som tämligen låg (Na­turvårdsverket. 1996).
Utefter ca 45% av produktionsskogen saknas idag en potentiell skyddszon och den potentiella zonen är smal utefter ytterligare 40 %. Skyddszonen intill onaturli­ga markslag är totalt sett tämligen smal. Intill både åkermarken och kalhyggen återfanns en obetydlig skyddszon vid 52 % av längden och en liten skyddszon vid ca40 %.

Diken
Vid kartering noterades sammanlagt 919 diken och 14 täckdiken som mynnar i de inventerade vattendragen. Medelvärdet år 1,2 diken per km vattendrag. Närmiljön runt de flesta diken domineras inte av riskfyllda markty­per där t ex risken för näringsläckage är stor. Endast ut­efter 9 % av diken dominerar riskfylld markanvändning (klass 3). Dessutom bedömdes så få som 25 diken (3%) utgöra erosionsrisk i anslutning till mynningen r vatten­dragen. Det saknas idag någon form av översilningszon vid flertalet diken. Vid 11 % förekommer översilningszon.

Vandringshinder för fisk
250 vandringshinder för fisk har dokumenterats. Dessa har en medelfallhöjd på 2,3 meter. Den helt övervägan­de delen, 226 st (90 %), av vandringshindren är artifici­ella. Endast 9 st av dessa har bedömts vara ursprungli­gen naturliga hinder. Utav den totala fallhöjden inom de karterade vattendragen (2056 m) finns 27 % (548 m) inom de artificiella vandringshindren vilket betraktas som relativt högt.
148 hinder har klassats som definitiva (ej passerbara vid något tillfälle) för öring. Siffran för partiella är 78 st och för passerbara 24 st. Flertalet vattendrag inom Emån hamnar i klassen måttligt fragmenterade.
Vandringshindren i Emån består till helt övervägande del av traditionella dammar (185 st ). Andra förekom­mande typer är t ex naturliga hinder 24 st, trummor 15 st, fiskgaller 1 st och ålkista 1 st. 118 st eller 52 % av de artificiella vandringshindren saknar idag i princip an­vändning.

Vägpassager
Sammanlagt har 372 skärningar mellan väg och vatten noterats. Antalet vägpassager som förekommer vid all­män väg är 140 st, enskild väg 216 och järnväg 16 st. Den väg som korsar vattendrag oftast är RV 127 med 9 korsningar och RV 33 med 8. Medelvärdet för antalet korsande vägar per km vattendrag är 0,5 med en varia­tion mellan 0, 13 och 2.
Bland brotyperna är övrig bro vanligast med 248 broar, trummor näst vanligast med 75 st följt av sten­valvbro 20 st och rörbro 17 st. Viltstängsel förekommer endast vid 9 vägar. Landpassage förekommer vid 58 objekt (16%).
Flertalet vägpassager har bedömts som icke passer­bara för de större djurgrupperna medan de mindre kan passera en större andel. En betydande andel av väg­passagerna har ett måttligt till stort åtgärdsbehov. 

 

Kontakt

Länsstyrelsen i Jönköpings län

Besöksadress: Hamngatan 4, Jönköping