1998:31 Flodpärlmussla - kartläggning av sex bestånd i Jönköpings län 1994

Om publikationen

Löpnummer: 1998:31

Diarienummer:

ISBN/ISSN-nr: 1101-9425

Publiceringsår: 1998

Sidantal: 17

Publikationstyp: Rapport

Flodpärlmusslan, Margaritifera margaritifera,
är en art som är intressant ur både biologisk
och kulturhistorisk synvinkel. Den växer
långsamt och kan bli upp mot 150 år. Musslan
har sitt utbredningsområde över hela norra
halvklotet och är anpassad till ett liv i
bäckar med rent vatten. Internationellt sett utgör
Skandinavien ett kärnområde vilket ger
oss ett stort ansvar för artens överlevnad.
(Lundstedt, L och Wennberg, M. 1995).
Eftersom musslorna i sällsynta fall kan
innehålla pärlor, var pärlfiske vanligt i stora
delar av landet p å 1700-1800-talen. Idag
betraktas flodpärlmusslan som en viktig indikatorart
för värdefulla biotoper i rinnande vatten. Musslan fungerar också som ett miljöhistoriskt arkiv eftersom miljöförändringar kan avläsas i skalets inlagringar. (Henriksson, L. 1991).

Flodpärlmusslan finns i hela landet, men under 1900-talet har den försvunnit från 40-
50 % av lokalerna (Henriksson, L. 1991). Tidigare var pärlfiske en viktig orsak till minskning av flodpärlmussleförekomsten. Numera är försämrad vattenkvalitet, pålagring av organiskt material på för musslan lämpliga bottnar (påverkar troligen syreupptagingen för småmusslor) och en minskning av öringtätheten (öringen är värdfisk för mussellarverna) anledningar till att flodpärlmusslan är på tillbakagång
i framförallt södra Sverige men även i övriga Europa. Orsakerna till dessa hot är
försurning, ökad närsaltsbelastning från jordbruk, skogsbruk, hushåll, kommunala anläggningar och industrier, dikning av skogs- och jordbruksmark och direkta utsläpp av olika gifter. (Länsstyrelsen 1994).

Från och med 1988 klassas flodpärlmusslan som sårbar i Naturvårdsverkets förteckning
över hotade och sällsynta djur i Sverige vilket antyder att dess överlevnad inte är säkrad i ett långtidsperspektiv. I Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för flodpärlmussla (1991) är målsättningen att reglera markanvändning och utsläpp i tillrinningsområden om så behövs för att skydda reproducerande bestånd av flodpärlmussla. Från 1 januari 1994 är flodpärlmusslan fridlyst i hela landet.

I den här rapporten redovisas resultaten från en kartläggning av de sex största bestånden av flodpärlmussla i Jönköpings län. Den är ett led i en rad inventeringar av
flodpärlmussla som gjorts i länet sedan 1959. Här bör nämnas att en större inventering
gjordes 1993 (Länsstyrelsen 1994) vilken särskilt ligger till grund för den fördjupade undersökning som här beskrivs. Då konstaterades att länet har 19 flodpärlmusslebestånd fördelat på 12 olika vattendrag; 5 små bestånd i Nissans vattensystem, 12 bestånd i Emåns och 2 bestånd i Svartåns vattensystem.
Närt länet utökades 1998 med Habo, Mullsjö kommuner, tillkom 3 nya flodpärlmusslebestånd i några Vätterbäckar.

Rapporten är sammanställd av Josefine Gustafsson och baseras på underlag från
Lone Möller och Lennart Henriksson.

Kontakt

Länsstyrelsen i Jönköpings län

Besöksadress: Hamngatan 4, Jönköping