1996:28 Vattenkemi, bottenfauna och fisk i Sällevadsån

Om publikationen

Löpnummer: 1996:28

Diarienummer:

ISBN/ISSN-nr: 1101-9425

Publiceringsår: 1996

Sidantal: 29

Publikationstyp: Rapport

Sällevadsån rinner upp i trakterna av Kråkshult, strax sydväst om Mariannelund, och mynnar i Emån vid Järnforsen. Avrinningsområdet upptar 102 km2 och två större sjöar, Flen och Vensjön. Från sjön Flen ned till Emån är Sällevadsåns lopp huvudsakligen strömmande.
Fallhöjden är drygt 80 m längs denna ca 10 km långa sträcka. Sällevadsåns huvudfåra samt sjöarna Flen och Vensjön är näringsfattiga och har god
motståndskraft mot försurning (alkalinitet). Halterna av färg och syretärande ämnen är företrädesvis måttliga. Ån är obetydligt påverkad vad gäller näringsämnen och alkalinitet. Metallhalterna i sjön Flen är låga till mycket låga men nedströms Flen är Sällevadsån starkt
påverkad av kvicksilver och vattenmossan uppvisar höga halter. Ån är också tydligt påverkad med avseende på kadmium i vattenmossa. Bottenfaunan i Sällevadsån och sjön Flen är relativt artrik och obetydligt påverkad av försurning och organisk belastning. I Flen förekommer tex den mycket försurningskänsliga märlkräftan Gammarus lacustris. Dagsländan Rhithrogena germanica, bäckflugan lbisia marginata och flodpärlmussla förekommer i de nedre delarna av Sällevadsån. Dessa arter är sällsynta i landet och "rödlistade". Bestånden av flodpärlmussla i Sällevadsån är stora, i storleksordningen 300 000 individer. Även de ovanliga bäcksländorna Leuctra digitata och Nemouraflexuosa samt nattsländan Goera pilosa har påträffats i ån.
I Sällevadsån är öring och elritsa vanligt förekommande. Dessutom finns signalkräfta
uppströms Vensjön. Tätheterna av öring är normala för regionen och inget antyder att
bestånden är försurningspåverkade. I Flen och Vensjön finns bl a abborre, mört, braxen,
gädda och siklöja. De tre förstnämnda arterna är dominerande och i Flen har troligen braxen inplanterats under de senaste decennierna. Provfiskeresultaten indikerar att bestånden är opåverkade av försurning. För att bibehålla alkaliniteten över 0, 1 mekv/1 i de nedre delarna av Sällevadsån föreslås en kalkning med låga doser i eller uppströms sjön Flen. De två tillflödena Igelsjöbäcken och Hjortsjöbäcken uppvisar tidvis låga pH-värden. Kalkdoseringen i bäckarna behöver sannolikt höjas, och spridningsintervallen förkortas, för att kontinuerligt upprätthålla pH över sex och minimera tillförseln av labilt aluminium till Sällevadsån.

Kontakt

Länsstyrelsen i Jönköpings län

Besöksadress: Hamngatan 4, Jönköping