1995:19 Ralången Nätprovfiske 1994

Om publikationen

Löpnummer: 1995:19

Diarienummer:

ISBN/ISSN-nr: 1101-9425

Publiceringsår: 1995

Sidantal: 37

Publikationstyp: Rapport

Föreliggande redovisning är en sammanställning och utvärdering av en nätprovfiskeundersökning som genomfördes under två nätter mellan 11 och 13
augusti 1994 i sjön Ralången. Fisket utfördes av Länsstyrelsen i Jönköping på uppdrag av Åtgärdsgrupp Svartån. Undersökningen gjordes för att få en uppfattning om fiskfaunans sammansättning i Ralången. Resultatet skall bl a kunna användas som underlag för bedömning av huruvida utfiskning av vitfisk kan vara en effektiv metod för att minska Ralångens internbelastning av näringsämnen (fosfor). Fiskeriverkets standardiserade nätprovfiskemetodik har använts (Nyberg et al.
1988). I rapporten görs jämförelser med en fiskeribiologiskundersökning som Trybom
genomförde 1896 (Trybom, F. 1897) samt med tidigare nätprovfiskeundersökningar i Ralången 1974, 1977 och 1983 (Ahlmer, B. 1974, Ahlmer, B. 1984). De slutsatser som dras av jämförelserna är osäkra då olika metodiker använts vid de olika undersökningarna.

Nätprovfisket i Ralången 1994

  • Verifierar att sjön är mycket fiskrik, fångsten per ansträngning var mycket hög,
    den högsta som noterats i Jönköpings län med föreliggande metodik.
  • Totalt fångades 10 fiskarter samt ett antal hybrider mellan mört och braxen, även detta är den högsta noteringen i Jönköpings län. Fiskfaunans diversitetsindex var mycket högt.
  • De fångade arterna var abborre, mört, gädda, braxen, gers, ruda, sarv, gös,
    benlöja och sutare. Utöver nämnda fiskarter fångades enstaka signalkräftor.
    Enligt fiskevårdsområdet finns även enstaka ålar.
  • Fiskfaunan dominerades tydligt av mörtfiskar (fam. cyprinidae, karpfiskar),
    vilka utgjorde 74,4 % av fiskbiomassan.
  • Mört och braxen var de dominerande fiskarten1a (62 % av fiskbiomassan).
  • Andelen rovfiskar var mycket låg, 19,4 % av totala fiskbiomassan. Bland
    rovfiskarna dominerade gös (13 % av fiskbiomassan).
  • Ralången är känd för ett bra gösfiske och provfiskeresultatet visar att
    gösbeståndet är stabilt med bra reproduktion och till synes god tillväxt.

    Jämförelser med tidigare undersökningar
    I likhet med nätprovfisket 1994 visar de tidigare undersökningarna att sjön är fiskrik med ett förhållandevis stort antal arter. Dock har en förändring av
    artsammansättningen skett sedan 1896. Vid Tryboms undersökning fanns det siklöjai Ralången. Denna art är bl a beroende av bra siktdjup och har försvunnit från sjön. Även laken har minskat kraftigt och troligtvis försvunnit under de senaste 100 åren.Sutare, ruda och gös är tre eutrofieringsgynnade arter som inte fanns vid Tryboms undersökning 1896 utan som har tillkommit senare.
    Skillnaderna i artantal mellan de äldre nätprovfiskena och 1994 beror troligtvis till
    stor del på vattentemperaturen samt slumpens inverkan.
    Tryboms beskrivning ger en bild av fiskfaunan som tyder på att sjön inte varit fullt
    så dominerad av mörtfiskar som fallet är idag. Till exempel har maxvikterna på mört och braxen halverats under de senaste 100 åren.

    Fiskeribiologiska förutsättningar för utfiskning med hjälp av trålning i Ralången
    Bedömningarna baserade på kriterier från Hamrin, S.F. et al 1993a.
  • Fiskbeståndet tyder på att ekosystemet regleras av mörtfisk vilket är en
    förutsättning för att få en varaktig effekt av en utfiskning.
  • Det finns enligt fiskevårdsområdet rikligt med träd och grenar under vattnet
    utefter stränderna, varför det troligen är svårt att tråla i nära anslutning till land.
    Vid provfisket 1994 vistades fisken i huvudsak strandnära. Dessa faktorer kan
    komma att försvåra en trålning. För att ta reda på hur fisken rör sig i Ralången,
    egentligen för att se när den är åtkomligt att fånga med hjälp av trålning, bör
    enklare provjisken genomföras vid upprepade tillfällen under minst ett år.

    Förväntade effekter på fiskfaunan i Ralången av en utfiskning
    En eventuell utfiskning i Ralången skulle troligtvis medföra att bestånden av braxen
    och mört minskar mycket kraftigt initialt till följd av att stora delar av bestånden
    fångas, för att därefter stabilisera sig på en lägre nivå än vad som är idag till följd av
    ett ökat betestryck. Andelen rovfisk skulle med största sannolikhet öka. Här finns en eventuell risk för att bestånden av gädda och stor, fiskätande, abborre ökar på
    bekostnad av gösen. Varaktigheten av åtgärden är beroende av vilket betestryck som etableras från rovfisksamhället.

Kontakt