Begreppsdefinitioner

Asylsökande är en person om har lämnat sitt land för att söka skydd från förföljelse eller omänsklig behandling i sitt hemland. Den som har lämnat in en asylansökan i Sverige omfattas i de flesta fall av lagen om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) och har därmed rätt till bistånd enligt samma lag. I vissa fall avses med asylsökande, just en person som omfattas av LMA, oavsett var i asylprocessen som personen befinner sig.

Med ensamkommande barn avses ett barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilt från båda sina föräldrar eller annan ställföreträdare. Ett asylsökande barn kan även i ett senare skede anses som ensamkommande om han eller hon då står utan någon ställföreträdare. Ensamkommande barn kan också komma som kvotflykting, både som ensamresande och i konstellation med andra.

Barn till ensamkommande barn anses inte som ensamkommande, eftersom de inte står utan föräldrar i Sverige.

Det finns inte någon uttrycklig reglering om när ett barn inte längre är att anse som ensamkommande. Den som uppnått 18 år är dock inte längre ett barn. Ett barn anses vidare inte vara ensamkommande när en förälder, eller en annan vuxen som trätt i förälderns ställe, faktiskt tar hand om barnet eller får den rättsliga vårdnaden överförd till sig.

I samhällsdebatten handlade diskussionen om integration tidigare främst om sammanhållning mellan olika grupper och hur människor med olika grupptillhörigheter genom relationer till varandra kan bilda samhällen. Det dåvarande Integrationsverket skrev exempelvis i en rapport från 2004 att: ”Den viktigaste aspekten i den svenska integrationspolitikens uppfattning om integration är föreställningen om integration som en ömsesidig process som berör både de invandrade och det mottagande samhället.[1] Samma tolkning av begreppet integration synliggörs i den första av de 11 europeiska grundprinciperna för integrationlänk till annan webbplats: ”Integration är en dynamisk dubbelriktad process med ömsesidigt tillmötesgående mellan alla invandrare och invånare i medlemsstaterna.”

Begreppet har dock inte bara i Sverige, utan även inom EU, mer och mer kommit att förknippas med etnicitet och nyanlända personers etablering i samhället. Det finns flera dimensioner av integration där en del handlar om etableringen på arbetsmarknaden. Integration innebär även delaktighet i samhället och känslan av delaktighet, vilket ofta ingår i det som kallas social integration. (För en utförligare diskussion om begreppet ”integration” se exempelvis Urban, Susanne Integration och grannskap - Hur kan staden hålla samman, Studentlitteratur 2018.)

[1] Integration och indikatorer. Några teoretiska och metodologiska utgångspunkter för användandet av indikatorer, Integrationsverkets rapportserie 2004:03.

En kvotflykting är en person som har flytt från sitt land och som har blivit utvald av FN:s flyktingorgan UNHCR för att få flytta till ett annat land. När kvotflyktingen anländer till Sverige har hen redan beviljats permanent uppehållstillstånd. 

Även ensamkommande barn kan komma som kvotflykting, både som ensamresande och i konstellation med andra.

Det finns ingen allmänt vedertagen definition av ”nyanländ”. I sammanhanget mottagande och etablering åsyftas oftast en person som beviljats uppehållstillstånd som flykting eller av andra skyddsskäl, samt – under vissa omständigheter - en person som fått uppehållstillstånd baserat på anknytning till sådan person.[1]

Någon vedertagen bortre gräns för hur länge en person räknas som nyanländ finns inte. Arbetsförmedlingens definition av nyanländ är 36 månader vilket är den tid som individen omfattas av särskilda insatser. Inom skolan används en annan definition av nyanlända som inkluderar både asylsökande och barn med uppehållstillstånd.

Det bör påpekas att alla som nyligen flyttat till en kommun från ett annat land inte är nyanlända enligt den här definitionen.

[1] Se exempelvis Lag (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning

Samverkan, samhandling, samarbete och samordning har en avgörande betydelse för att nyanlända ska få en god förutsättning för integration utifrån sina individuella behov. Det kan vara viktigt med gemensamma definitioner kring dessa olika termer för att undvika begreppsförvirring.

Ett sätta att skilja på termerna är följande: Samverkan handlar om att ha en gemensam syn på vad som behöver göras och att ”dra åt samma håll”. Ibland används begreppet samhandling för att förstärka aktörernas ansvar att arbeta på ett sätt som harmonierar med övriga aktörers arbete. Samarbete innebär att olika parter mer konkret arbetar tillsammans inom ett visst område för att nå gemensamt uppsatta mål. Sist men inte minst, samordning syftar till att skapa en bättre helhetssyn för att skapa en mer effektiv resursallokering.

Kontakt