Mosaikartat landskap

Utsikt över ett landskap och sjö

I mosaikartade landskap trivs arter som är beroende av flera livsmiljöer, vilket gör mosaikmarker så värdefulla.

Hur känner man igen strukturen?

Landskapsmosaik bildas när olika naturtyper möts, såsom våtmark, skog, odlingslandskap eller vatten. Här trivs arter som är beroende av flera livsmiljöer, vilket gör mosaikmarker så värdefulla.

Dessa gränser mellan olika naturtyper, så kallade övergångszoner eller brynmiljöer, kan se ut på många olika sätt. Ibland är det en tvär kant med högvuxen gran där skogen möter åkern, och ibland utgörs zonen av en mjukare övergång med buskar och träd i olika variationer med inslag av öppen mark. I dessa välutvecklade bryn finns både arter som främst har sin livsmiljö i det halvslutna landskapet och arter som finns i skogen eller i det öppna landskapet. Det är därför brynmiljöerna ofta är artrika.

Mosaiklandskapet i länet är extra tydligt i sammanhängande områden med specifik historisk eller visuell karaktär, så som till exempel Östra Vätterbranterna.

Varför är det småskaliga landskapet viktigt?

Många djurarter använder olika miljöer för olika ändamål. Exempelvis vedinsekter födosöker på blommor i gläntor, men lägger ägg i död ved i skogen. Dessa miljöer måste då finnas inom rimliga avstånd från varandra, vilket ofta sker i ett småskaligt landskap med mosaikmarker. Gränsområdet mellan skogs- och jordbruksmarker är också attraktivt för flera fladdermöss till exempel. De flesta svenska fladdermusarter föredrar att söka föda i glesa skogar, skogsbryn och i ett halvöppet landskap.

Brynmiljöer fungerar som spridningsvägar mellan olika habitat. Dessutom bidrar de med ekosystemtjänster. Bland annat gynnar de nyttodjur såsom pollinerare och många fåglar och insekter som kan begränsa skadegörare i jord- och skogsbruket. Brynen ger även vindskydd åt bakomvarande skog, skydd mot frost och bidrar till viltvården i landskapet, samtidigt som de är tilltalande för oss människor.

I till exempel ett starkt rationaliserat odlingslandskap med stora åkerytor utan flikighet minskar brynmiljöernas längd. Dessutom finns här endast få eller inga odlingsrösen, stenmurar eller andra småbiotoper. I ett småbrutet landskap med stor variation och många småbiotoper skapas betydligt fler spridningsvägar för olika arter. Förutsättningarna påverkas även av hur åker, äng och betesmark är placerade i förhållande till varandra. Läs mer om detta under nyckelfaktorn Historiska landskapsstrukturer.

Historiska landskapsstrukturer

Skötsel

Ett mosaikartat landskap med bryn och buskmarker behöver oftast någon form av skötsel för att inte växa igen och förlora sina positiva strukturer. Bete och försiktig röjning kan lämpa sig bra. Samtidigt hotas de av för kraftig röjning eftersom de ofta är för träd- och buskrika för att vara godkända betesmarker för jordbruksstöd. Detta gör att de riskerar att röjas så mycket att de tappar många av sina värden.

Arter knutna till mosaikmarker

Flera arter gynnas av mosaikmarkernas blomrikedom och det vindskydd och därmed den värme som de skapar. Det gäller särskilt insektsgrupper som bin, fjärilar och gräshoppor. Men även många andra arter trivs här.

Rosor, Törnskata, Grön vårtbitare, Sandödla, Rådjur
En rosa äppelros

Äppelros

En törnskata som sitter på en kvist.

Törnskata

En grön vårtbitare som sitter på ett grässtrå.

Grön vårtbitare

En sandödla bland småpinnar

Sandödla

Ett rådjur på en äng.

Rådjur

Åtgärdsprogram

Det finns ett drygt tiotal åtgärdsprogram för hotade arter som behandlar arter som lever i eller gynnas av brynmiljöer. Exempel på åtgärdsprogram är:

Åtgärdsprogram för skalbaggar på äldre död tallved på Naturvårdsverkets webblänk till annan webbplats

Skalbaggen raggbock föredrar solexponerad död tallved, gärna i bryn.

Åtgärdsprogram för sandödla på Naturvårdsverkets webblänk till annan webbplats

Sandödlan behöver varma, solexponerade miljöer, ofta sydvända slänter och bryn.

Kontakt