Blottad sand

Det finns en mångfald av arter som lever i sandmiljöer, exempelvis insekter som gräver gångar i sanden där de lägger ägg.

Hur känner man igen strukturen?

Blottad sand finns på olika ställen i landskapet. Naturliga miljöer är exempelvis flygsandfält, raviner samt betesmarker med viss lutning där djuren kan trampa upp bar jord. Det senaste århundradet har den vanligaste platsen för blottad sand varit i täkter, både kommersiella och för husbehov. Sandblottor kan också finnas i vägslänter och på militära skjutfält.

För att sandblottor, ett begrepp som ofta även inkluderar blottor av grus, ska vara värdefulla miljöer för biologisk mångfald ska de ligga i soliga, vindskyddade lägen. Detta innebär att sandblottan helst ska ligga i sydvänt läge, vara oskuggad så stor del av dagen som möjligt och ligga i lä. Sand är oftast det bästa materialet, men för vissa arter fungerar även grus och lera. Helst ska sandblottorna omfatta åtminstone ett par kvadratmeter, gärna uppåt 10 m².

Varför är den viktig?

Det finns en mångfald av arter som lever i sandmiljöer, exempelvis insekter som gräver gångar i sanden där de lägger ägg. Äggen och larverna behöver värmen från sanden för att utvecklas. Olika arter av skalbaggar och steklar är vanligast bland de insekter som nyttjar denna miljö. Förutom insekterna finns även sandödla samt olika kärlväxter, mossor och spindlar som också gynnas av denna naturtyp.

 Arter knutna till blottad sand

Mer om sandmiljöer

Idag råder brist på miljöer med blottad sand i landskapet. En stor anledning är att antalet sand- och grustäkter minskat i syfte att undvika exploatering av grusåsar. För avvecklade täkter har det dessutom funnits krav på efterbehandling, vilket många gånger inneburit igenplantering och därmed en förlust av miljön med öppen, varm sand.

Det är positivt om husbehovstäkter som inte längre är i bruk ändå fortsatt kan hållas öppna genom regelbundna markstörningar, exempelvis genom ett tag med grävskopan när vegetation börjar uppstå. Eftersom det finns arter knutna till sandmiljöer med fleråriga livscykler är det bra att inte röra slänten varje år.

Många av de insektsarter som lever i sandmiljöer födosöker på blommor där de hämtar nektar och pollen. Därför är det viktigt att det finns blomrika miljöer i närheten av sandblottan. Arter som insekterna gärna besöker och som ofta kan växa i ytterkanten eller i botten av en gammal täkt är sälg, harklöver, käringtand och blåmunkar.

Död ved som ligger i öppna sandmiljöer blir ofta varm och torr, vilket är bra för många insekter som lever i död ved och som behöver värme. Veden här bryts ner långsamt och gör därmed nytta under en lång tid.