Artrika vägkanter

En blommande  väggren intill en grusväg

Vägkanter är viktiga för den biologiska mångfalden eftersom de påminner om odlingslandskapets ängar och betesmarker.

Hur känner man igen artrika vägkanter?

Artrika vägkanter kan se olika ut beroende på vad det är för typ av väg. Ofta är de bevuxna med gräs och örter, men de kan även bestå av bar jord, sand eller grus. Motsatsen till artrika vägkanter är de som domineras av enstaka storväxta arter, till exempel lupin och älggräs.

Varför är de viktiga?

Vägkanter är viktiga för den biologiska mångfalden eftersom de påminner om odlingslandskapets ängar och betesmarker. Gemensamt för dessa miljöer är skötsel genom hävd, då marken slås eller betas, och störning. När ängar och betesmarker blivit allt ovanligare har de arter som är beroende av denna typ av skötsel hittat en tillflyktsort i vägkanterna. Arterna använder vägkanterna som livsmiljö, för födosök bland blommande växter och som spridningsvägar.

Skötsel

Skötseln av vägkanten beror mycket på vilka värden som ska gynnas. En vägkant med ängsväxter bör skötas med sen slåtter (augusti-september) så att växterna hinner blomma och sätta frö. Det är också bra att samla upp det slagna växtmaterialet för att undvika gödslingseffekt. Även i vägkanter med mer trivial flora är det positivt med sen slåtter. Eftersom många insekter använder växter som rotfibbla, åkervädd och klöver som födokälla försvinner insekternas mat om marken slås för tidigt. Helst bör ena vägkanten slås först och den andra ett par veckor senare, för att skapa kontinuerlig blomning till nytta för pollinerande insekter.

I sandiga vägkanter kan sandblottor skapas för att gynna insekter som bygger bo i sanden, såsom vissa vilda bin.

Markägare och de som sköter vägkanten behöver vara införstådda med syftet med exempelvis sandblottor, så de inte av misstag förstör eller förändrar strukturen. I värsta fall kan fel hantering ödelägga populationer av växter och djur.

Arter knutna till artrika vägkanter

I artrika vägkanter finns ofta hävdberoende växter, som behöver skötsel eller störning, såsom slåttergubbe, slåtterfibbla, liten blåklocka och darrgräs. Bland de födosökande insekterna finns vilda bin, såsom väddsandbi och guldsandbi, samt fjärilar, såsom större pärlemorfjäril och olika bastardsvärmare. I stort sett alla arter som finns i en ängs- eller betesmark kan också hittas i en vägkant.

Slåttergubbe, Liten blåklocka, Darrgräs, Väddsandbi och Sexfläckig bastardsvärmare
Slottergubbe är en gul blomma som behöver skötsel eller störning

Slottergubbe

Liten blåklocka är en liten blå blomma som behöver skötsel eller störning.

Liten blåklocka

Darrgräs behöver skötsel eller störning

Darrgräs

En bild på ett Väddsandbi. De söker ofta föda bland växter som trivs vid vägkanten

Väddsandbi

En Sexfläckig bastardsvärmare, en fjäril med svarta vingar med röda prickar på.

Sexfläckig bastardsvärmare

Vissa av vägkantens växter är mer attraktiva för pollinerande insekter än andra. Hit hör exempelvis åkervädden som är populär, särskilt bland fjärilar. Ängsvädden, vars blomma liknar åkerväddens, är också välbesökt då den blommar sent på säsongen när de flesta andra växter blommat över. Klöver av olika slag är rika födokällor.

Åkervärd och Rödklöver är exempel på växter som är mer attraktiva för pollinerande insekter än andra.

Åkervärd till vänster och Rödklöver till höger

Mer att läsa

Blomrika vägkanter på Naturskyddsföreningens webbplatslänk till annan webbplats

Temablad Natur - Sandmiljöer på Trafikverkets webbplatslänk till annan webbplats

Infrastrukturens biotoper – en refug för biologisk mångfald – Centrum för biologisk mångfald

Mer information och fler bilder för flera av arterna finns på Artfakta från SLU Artdatabanken

Artfakta.selänk till annan webbplats

Kontakt