Snygga lister och väluppfostrade träd

Svensk skogsnäring sägs ofta lida av en för låg förädlingsgrad. Många menar att vi med ett annat skogsbruk och fokus på andra slutprodukter än pappersmassa och grovsågade brädor skulle kunna skapa fler arbetstillfällen och få en högre lönsamhet i hela produktionskedjan. Möt Ola och Petra som tar sig an träförädling på varsitt sätt.

Text och foto Anders Hildingsson

Förvetet har träffat två personer som hittat olika sätt att gå mot rådande trender och försörja sig på förädling av trä.

Ola tog över Kvarnarps listhyvleri

Kvarnarps listhyvleri ligger vid Noen på vägen mellan Gränna och Tranås. Ett sågverk fanns på platsen redan i slutet av 1800-talet men sedan 1960-talet är det hyvlade tak- och golvlister, foder och paneler som är de huvudsakliga produkterna. 2020 köpte Ola Axelsson listhyvleriet och sedan dess är det han som tillsammans med två anställda driver firman.

Ola visar runt i lokalen bland maskiner, virkeshögar och färdighyvlade lister. Det är häftig liten fabrik där gamla välbeprövade maskiner möter ny och högteknologisk teknik.

– Sedan jag tog över har jag satsat på ny avancerad hyvelmaskin och en lokallösning som förbättrar arbetsflödet, säger Ola.

Han är nöjd med förändringarna som han menar har förbättrat kvalitén på slutprodukten men också säkerheten i arbetsmiljön och effektiviteten i produktflödet.

Småländskt virke av god kvalité

Det är i första hand furuvirke som används i hyvleriet. Ola berättar att han köper in tresidigt kvistrent sågat virke med bra kvalité från några olika småländska sågverk som Frödinge-Hällerum i Vimmerby och Ingarps i Eksjö.

Försäljning sker dels till stora stabila kunder som till exempel Eksjöhus, som har lister från Kvarnarp i sitt allmoge-sortiment, dels till snickare och privatpersoner som är intresserade av den kvalité och det breda sortiment som erbjuds på Kvarnarps listhyvleri. Ola berättar med ett leende om när en snickare, som i jobbet brukar köpa sitt virke på en av de stora byggvaruhandlarna, istället valde att komma till Kvarnarp när han skulle bygga på sitt eget hus.

Hjälp att hitta rätt list

Vad är det annars för privatkunder som handlar hos Kvarnarps listhyvleri?

– Det är en blandning av folk i trakten som sedan länge tillbaka är välbekanta med företaget men också människor som är intresserade av byggnadsvård. Det händer att folk kommer in med en bit av en gammal list de vill ha mer av, säger Ola.

Kunderna får då hjälp att hitta någon snarlik profil bland alla de verktyg som Ola har tillgång till eller också kan man, för några tusen kronor, beställa nya järn som precis återskapar önskad profil.
Det finns verkligen många snygga lister och foder. Kombinationen av träets färg och årsringar med hyvlingens former är förförande. Till och med undertecknad, som definitivt inte är någon snickare, blir sugen på att riva ut och ersätta hemmets tak- och golvlister efter detta besök.

Petra Ensjö Einarson är timmerman

När Petra Ensjö Einarson var barn tillbringade hon sina sommarlov på sin farfars gård utanför Lekeryd. Hon drömde då om att någon gång få bor där. För några år sedan, när hon tog över gården med den vackra utsikten över Stora Nätaren, blev drömmen till verklighet.

Petra har utbildat sig både till byggnadsantikvarie och timmerman. Nu jobbar hon som timmerman med virke från den egna skogen men är också anställd deltid på Göteborgs universitet i ett projekt där hon studerar virke i gamla hus för att utifrån det tolka hur skogarna såg ut och sköttes på den tid då träden avverkades.

Måste inte köpa virke från Norrland

Det märks fort att Petra både har stor kunskap och ett djupt engagemang för trä och virkeskvalitet. Hon visar på gårdens gamla timrade lada hur stockar kunde se ut förr i tiden. Då var det inte bara den kvistrena rotstocken som användes och de kunde ha tydligt krokig kärna. Det växte upp under en tid då skogen såg ut och omhändertogs på ett annat sätt än idag. Mognaden (kärnans storlek och djupröda färg) styrde när träden togs ner och användes.

Petra berättar att ur ett byggnadsperspektiv är tätvuxenhet i ett träd ofta mindre viktigt än kärnvedsandelen, det vill säga trädstammens inre del som har hög koncentration av kåda och därför står emot röta och fukt bättre.Hon menar att årsringar som är mindre än 1–2 mm inte ger något mervärde, det kanske snarare är så att de mest tätvuxna träden är så gamla att de borde ha lämnats i skogen som naturvårdsträd. Hon vänder sig därför lite emot att man måste köpa virke från Norrland för att få bra kvalité.

– Virke från Södra Sverige har faktiskt i vissa fall bättre kvalité. Vid samma årsringsbredd och ålder har en småländsk planka högre densitet, kärnandel och hållfasthet än en norrländsk, säger Petra.

Minskad tillgång oroar

Petra tycker också att det finns bra småländskt virke att få tag på även om den minskande tillgången är oroande. En viktig faktor för att få bra virkeskvalité är att träden inte växer för fort i sin ungdom och det är ett problem i många av de skogar som etableras idag.

Det mesta av det virke som behövs när Petra bygger tar hon från den egna skogen. Där följer hon den traditionella årscykeln i arbetet. På vintern är det avverkning och utkörning av virke, på våren sågning i inhyrt sågverk och på sommaren torkning och inläggning på lagret i ladugården. Därefter är virket redo att användas i de byggnadsprojekt Petra genomför.

Träd med god uppfostran

Vi går ut i skogen och Petra visar en pågående avverkning på gården. Hon pekar på några träd som inte ser så mycket ut för världen men som i hennes timmermansögon har stor potential då de stått lite trångt och undertryck i sin ungdom för att när de nått höjd fått mer sol och tillåtits att växa till.

– Det är träd som fått en god uppfostran, säger Petra. De är raka, kvistrena och har en stor kärnvedsandel.

I sinom tid kommer de passa utmärkt i något av hennes framtida byggnadsprojekt.
Petra har några skogsbestånd där hon har gjort mätningar av kvistfri zon, kärnvedsandel och tillväxttakt för att kunna göra en prognos på hur mycket kärnvedsutbyte som finns och hur länge hon behöver vänta för att kunna ta ut en viss mängd sågad råvara. Detta är ett bra sätt att hålla koll på lagret i skogen.

När vi traskat runt en stund i Petras skog blir det tydligt att hon inte bara är timmerman och skogsbrukare, hon är naturvän också. Som när hon ser en mäktig tall med utmärkt byggnadsvirke och ändå bestämmer sig för att den inte ska röras utan stå kvar i skogen för sina naturvärdens skull. Man kan ju älska både levande och dött trä. 