Slakt på gård

Slakt på härkomstgård förenar alla goda ambitioner vi har när det gäller minskat matsvinn, lägre miljö- och klimatbelastning, bättre djurvälfärd, ökad krisberedskap och stärkt ekonomi i lantbruket. Och därutöver bidrar det till mindre stress för djurägaren.

Text Anna Engstedt och Christoph Hochmuth | Foto Pär Axenfjord

I januari arrangerade Länsstyrelsen en digital kurs med titeln ”Mindre stress för djuren och deras ägare - enkla regler för slakt på härkomstgård”. Redan tidigt rasade anmälningarna till kursen in, och slutligen deltog över hundra intresserade från hela landet.

Intresse finns men mer information behövs

Slakt på härkomstgård väcker intresse hos djurhållarna, och det är kanske inte konstigt med tanke på alla positiva effekter som slakt på gård för med sig. Men för att fler slakterier ska bli intresserade behövs mer information och goda exempel. Det konstaterar också en studie som Jordbruksverket har gjort där slakt på gård har undersökts ur ett resurs- och matsvinnsperspektiv. I dag är ett par slakterier anslutna till slakt på gård, och Livsmedelsverket välkomnar fler ansökningar.

Vad innebär slakt på härkomstgård?

Sedan år 2021 kan ett antal nötkreatur, grisar, får, getter eller hästar slaktas på gården. Maximalt tre nötkreatur eller nio får kan slaktas vid varje slakttillfälle. Slakt på härkomstgård innebär inte en mindre kontrollerad form av slakt än den som sker på slakteriet. Det är en planerad och kontrollerad process som omfattas av både veterinärmedicinsk kontroll och hygienkrav - precis som vid slakt på ett slakteri. Efter en veterinärbesiktning av officiell veterinär avlivas djuret på gården, avblodas och transporteras till slakteriet för styckning och förädling.

Krav på både gård och slakteri

Det ställs krav på både gården där djuret slaktas och på slakteriet som ska ta emot djuret. Slakteriet behöver kontakta Livsmedelsverket, ansöka om ett godkännande och därtill skaffa en mobil enhet för hygienisk transport. Slakteriet kan också behöva anpassas för att ta emot redan avlivade djur. Det senare kan vara ett problem då många slakterier i dag är byggda för att ta emot levande djur och saknar intag direkt till slaktlinjen. Då kan man behöva få till en extra ingång.
Slakteriet ska skriva standardrutiner för slakt på gård och dessa ska vara anpassade för varje gård som ansluts, det ska skrivas en överenskommelse med aktuella gårdar och Livsmedelsverket ska informeras om överenskommelsen. Slakteriet ansvarar för att slakten genomförs på rätt sätt och för att den person som utför slakten har kompetens att hantera djur i samband med slakt och avlivning. Det kan vara godkänd slaktpersonal eller så kan slakteriet lämna över ansvaret till djurägaren, som i så fall behöver ha ett kompetensbevis.

Levandedjursbesiktning ska ske på gården och en officiell veterinär ska närvara vid slakten. Om inte djurkroppen kyls så får transporten till slakteriet inte ta mer än två timmar, om inte vädret är så kallt att kylning inte behövs. Kött- och organbesiktning sker sedan på slakteriet.

En affärsmöjlighet för vilthanteringsanläggningar

Vilthanteringsanläggningarna kan vara viktiga aktörer när det gäller slakt på härkomstgård. Många har stora möjligheter att utvidga sin verksamhet och därigenom få bättre nyttjandegrad av lokalerna. De har till skillnad från större slakterier ofta lokaler som är väl anpassade för att ta emot slaktkroppar in i slaktlinjen. Förutom att man utökar sitt sortiment kan man använda maximal djurvälfärd och köttkvalitet som försäljningsargument där det kan finnas utrymme att ta ut högre marginaler. Vilthanteringsanläggningar måste dock först bli godkända som slakterier för att få utföra slakt på gård.