Nu är kvarnen en mötesplats igen

På Forssa Kvarnagård norr om Sävsjö lever hantverket, traditionen och kulturarvet vidare. När Therese och Claes Rostedt tog över gården ingick en kvarn. Nu bevarar och utvecklar de länets enda bygdekvarn i drift. De förädlar inte bara mjölet utan även platsen.

Text Christoph Hochmuth och Anna Engstedt | Foto Therese Rostedt

Forssa kvarn är hjärtat i Forssa Kvarngårds AB, ett företag som drivs av Therese och Claes Rostedt. Sedan 1600-talet har det funnits många kvarnar längs Toftaån, och på många andra ställen i länet. På Forssa fanns det en kvarn redan på 1600-talet, men den nuvarande kvarnen byggde Claes farfar 1938 med timmer från skogen.

Kvarnen är en av de sista som byggdes i sitt slag när det gäller stil och malteknik. Vattendrivna kvarnar hör också till ovanligheterna i Sverige i dag. I Jönköpings län finns två och Forssa kvarn är en av dem. Det är alltså inte förvånande att kvarnen i dag räknas som ett industriminne med höga värden. Den är dessutom välbevarad och fullt fungerande! Kvarnen drivs fortfarande enbart av vattenkraft och med remdrift och maskin­parken är intakt. Det är en av länets bäst bevarade kvarnar och den enda bygdekvarnen som är i drift Jönköpings län. I kvarnen maler man stenmalet mjöl, vilket innebär att hela kornet mals ner och blir till ett fullkornsmjöl. Förr kallade man mjölet sammalet.

Fick kvarn och mjölnare på köpet

Hur blir man då med kvarn?

– Ja det kan man ju bli på många sätt, skrattar Therese, men för oss var det så att en bygdekvarn ingick när Claes, som är femte generationen på gården, tog över.

Det var 2005 som Claes tog över från sina föräldrar och i generationsskiftet ingick djurproduktion, växt­odling, skog, kvarn och kvarnsjö.

– Vi var inställda på att utveckla gården, men var väl inte direkt inne på djurhållning. Men är jag är väldigt intresserad av gamla byggnader och grejer, och tycker det är kul när man kan bevara ett sådant kulturarv, säger Therese. Kvarnen är ju både en kulturell byggnad och ett industriminne. Idag har vi kvar skogen, men jordbruket arrenderas ut till grannen.

– Och tänk att vi hade sån tur att det ingick en mjölnare i skiftet också, skojar Therese.
Och den mjölnaren hade stor betydelse för företagets utveckling! Gösta Thelebrandt som han hette levde större delen av sitt liv vid kvarnen. Han kom dit som 22-åring, gifte sig sedemera med en av döttrarna på gården och tillbringade resten av sitt liv där. Innan han gick bort som hundraåring hann han dela med sig av sina viktiga kunskaper. Claes och Therese hade visserligen tidigt en förkärlek för kvarnen men utan Gösta hade det kanske aldrig blivit den verksamheten som finns idag.

En möteplats för bygden igen

Till kvarnen åkte bönderna förr för att få sitt djurfoder och brödmjöl malt, men kvarnen fyllde också en annan viktig funktion för bygden. Detta var nämligen en given träffpunkt för grannar och kollegor. I kvarnkammaren, som var mjölnarens kontor och personalrum, delade man med sig av de senaste nyheterna från bygden. När kvarnen sedan lades ner försvann med den en viktig mötesplats.

Och att få tillbaka en naturlig mötesplats för bygden har varit en av drivkrafterna för familjen Rostedt. Med hjälp av Gösta lärde de sig först hantverket och kvarnen. I början maldes mjölet framför allt till familjen och bekanta som fick provbaka. Så småningom såldes mjölet på marknader och man hade några enklare tillställningar på gården. Det hela utvecklades 2018 till ett bageri i garaget samt servering i kvarnen och på gården. När man väl var i gång gick utvecklingen snabbt framåt och 2021 fanns det ett nybyggt bageri intill kvarnsjön och ett café bredvid kvarnen. Så växte en ny mötesplats fram – mitt i det småländska kulturlandskapet. I dag är Forssa Kvarnagård också en arbetsplats för tre timanställda och flera sommarjobbare.

Brist på kulturspannmål

En av de stora utmaningarna i dag är att få tag i kulturspannmål att mala. I Forsa är det emmer, enkorn, spelt, lantvete och svedjeråg som mals.

I vårt län har vi inga stora arealer spannmål för humankonsumtion, och arealerna med kulturspannmål är försvinnande små. Spannmål kräver nämligen utrustning för rätt torkning, rensning och lagring. Spannmålsslagen emmer, enkorn och spelt behöver också särskild skalning. Forssas totala årsbehov ligger på ungefär fem ton, och detta är inte tillräckligt för att stimulera till ökade odlingar och förbättrade rens- och torkmöjligheter i närområdet. Råvaran till kvarnen köps därför in från en ekologisk gård i Västra Götaland och kommer rensad, torkad och dessutom vid behov skalad. Sedan mals det till fullkornmjöl för att användas i bageriet eller säljas till kund.

Kortare hållbarhet men godare smak

Nymalet fullkornsmjöl är en färskvara. När hela kärnan mals påverkas hållbarheten negativt eftersom grodden är kvar. Avsaknaden av askorbinsyra (c-vitamin) som man tillsätter i industriellt malet mjöl leder också till sämre hållbarhet. Men det finns förstås många fördelar med ett sammalt mjöl. Surdegen utvecklas bättre och smaken påverkas av alla enzymer, bakterier och mineraler i degen och brödet. Dessutom har fullkornmjölet en positivt inverkan på mänskans hälsa.

Bakelser och kultur lockar

Kvarnagårdens verksamhet har under de senaste fem åren efter nybygget haft en tid präglad av tillväxt och utveckling. Bakelserna och flera kulturella aktiviteter på gården är välkända och inarbetade. Therese och Claes är tacksamma över och nöjda med det som byggdes upp och det gården är idag. En lokal mötesplats har åter etablerats i bygden medan traditionen och kulturen lever vidare i ny skepnad.