Kulturgatan Bodafors – en varsamt förädlad plats

Längs Kulturgatan har stiftelsen Lehmanns Verkstad i Bodafors skapat en intresseväckande plats. Där bildar arkitektur, design och kulturarv tillsammans en fond för besökarens upplevelser. Ett bra exempel på varsam förädling av en vardaglig kulturmiljö med en unik berättelse.

Text Carl-Johan Sanglert | Foto Kulturgatan Bodafors och Kimme Persson

För besökaren kan Kulturgatan i Bodafors, eller Magasinsgatan som den egentligen heter, framstå som oansenlig och vardaglig. Om man kommer från Bodafors station är det första som möter en, efter att man svängt höger från Handelsvägen, ett bostadshus och några enklare verkstads- och magasinsbyggnader. Något längre in, på Magasinsgatan 7, ligger det lilla hus där bildhuggaren Julius Lehman 1926 inrättade sin intarsiaateljé. Längs samma gata samsas nu verksamheter som gör platsen till ett populärt besöksmål.

En levande gata

Kulturgatan ligger i den norra utkanten i Bodafors och bär ur ett historiskt perspektiv fortfarande många typiska drag för ett industriområde i ett mindre småländskt samhälle under 1900-talets första hälft. Bebyggelsen har fått utvecklas relativt fritt och längs gatan ligger mindre fabriksbyggnader och magasin men också spridda bostadshus. Men det finns något som skiljer det lilla samhället från många andra i samma storlek. Den som idag besöker Kulturgatan kan besöka antikvariat, designutställningar och ateljéer eller fika på det lokala hantverksbageriet. Det går också att delta i olika aktiviteter och engagemang, till exempel workshops och författarkvällar. Den blandade bebyggelsen är idag fortfarande en viktig del av områdets karaktär och det unika för Kulturgatan Bodafors är det lågmälda och nästan vardagliga mötet mellan olika slags trähantverk, arkitektur och design.

Att förädla en plats

Ordet förädling betyder att en råvara av något slag bearbetas eller förändras så att den blir mer värdefull. Kanske syftar ordet tillbaka på äldre tiders alkemiska tänkande där man föreställde sig att oädla metaller genom olika processer kunde förädlas till guld. Idag syftar begreppet på hur olika råvaror kan utvecklas till produkter med ett högre värde. Detta gäller emellertid inte bara de mineral, livsmedel och andra material som vanligen brukar beskrivas som råvaror. Även platser och miljöer, ja till och med hela landskap, skulle i överförd mening kunna beskrivas som en slags råvaror som kan förädlas för att blir mer attraktiva för en besökare. Förädlingen av platsen handlar då både om platsens kvaliteter och om vad som efterfrågas av besökare.

En plats med historia blir unikt besöksmål

Under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet har intresset för kulturmiljöer som besöksmål blivit större och större både bland svenska och utländska besökare. Orsakerna varierar men under senare år har vi fått nya begrepp som hemester och coolcation för att beskriva nya trender i hur vi väljer att spendera vår fritid. Detta gäller då inte bara längre semesterresor utan också kortare resor som ger tillfälle att upptäcka och uppleva platser närmare bostadsorten. Att på ett genuint sätt uppleva platsens kultur, till exempel genom att ta del av platsens historia, lokala traditioner eller att äta lokalt producerad mat, har blivit en allt viktigare del i utvecklingen av besöksmål. Det ökade intresset för kulturmiljöer som besöksmål gäller inte bara platser och miljöer kopplade till spektakulära händelser eller historiska personer. Tvärtom kan de vardagliga miljöer som formats genom tidigare generationers arbete och vardagsliv idag upplevas som exotiska. Besöksmål uppstår sällan ur ingenting. Ofta finns det, som i fallet med Kulturgatan Bodafors, en byggnad eller plats som bär på en unik historia eller en tradition.

Det började med en verkstad

Själva kärnan, eller råvaran om man så vill, är i fallet med Kulturgatan Bodafors den intarsiaverkstad som etablerades av Julius Lehman 1926 och som fortfarande finns kvar idag.
Julius Lehman föddes 1864 i Berlin och flyttade 1914 med sin familj till Bodafors för att arbeta för Bodafors möbelfabrik. Inlägg av träfaner och andra material för att skapa olika mönster och dekorativa effekter, eller intarsia, var ett populärt dekorativt inslag både i möbler och annan inredning under början och mitten av 1900-talet. Lehmans verkstad levererade intarsia till bland annat Svenska Amerikalinjens fartyg och till offentliga byggnader. Det hantverksmässiga kunnandet var något som Lehman tog med sig till Bodafors och det är intressant att notera att intarsia inte har någon direkt koppling till en äldre småländsk möbeltradition. Men inte desto mindre måste Julius Lehmans initiativ att etablera en ateljé samtidigt ses i ljuset av den lokala möbelindustrin. Julius Lehmans intarsiaateljé och Kulturgatan Bodafors är därför ett fint exempel på hur en unik historia formas i ett särskilt lokalt sammanhang och där olika traditioner, i det här fallet trähantverk, kan mötas och utvecklas.

Förädla och bevara kvaliteten

Turismen har blivit en allt viktigare del av vår ekonomi. I ett vidare perspektiv finns det gott om exempel på hur kulturarv och berättelser idag är ekonomiska resurser. Kulturarvet och kulturmiljön kan också bidra till annan konsumtion, till exempel i form av lokala varumärken. Men förädling av våra besöksmål har också sina begränsningar. Om platsen förlorar sin genuina kvalitet riskerar den att förlora sin dragningskraft. Trästäderna i Gränna eller i Eksjö är till exempel beroende av att deras unika byggda kulturarv underhålls och bevaras för att även i fortsättningen vara attraktiva och locka besökare. Precis som när vete, korn och råg förädlas till bröd eller när trä förädlas till virke eller redskap måste också förädlingen av platser ske varsamt med utgångspunkt i de förutsättningar som råmaterialet ger.