Hur samlar man in ängsfröer i sin närmiljö och gör en insådd som lyckas? Hur driver man upp plantor som sen planteras ut? Vad innebär det att börja odla ängsfröer eller driva upp pluggplantor till försäljning? Vill du lära dig mer och bli en del i ett viktigt arbete? Häng med i projektet ”Äng till äng”.

Text Johanna Petersson | Foto Simon Jonegård och Martina Roed

När det kommer till ängsfröer så handlar själva förädlingen om att säkerställa genetisk mångfald, regional anpassning och långsiktig överlevnad i den lokala miljön. Runt om i hela länet finns intresserade som gärna ger en hjälpande hand för att stärka ängs­florans mångfald. Men det kan vara en utmaning i hur man går till väga för ett bra resultat. Vill man dessutom köpa in ängsfröer, istället för att själv samla in, är det idag svårt att få tag i lokala varianter. De som odlar fröer och plantor för försäljning i Jönköpings län är få och det är något som projektet ”Äng till äng” vill ändra på.

Vad handlar projektet om?

Projektet drivs av fem personer med lite olika bakgrund men alla med ett brinnande intresse för ängsmarker. En av de fem är Simon Jonegård.

– Projektet handlar om att öka kunskapen om hur man kan gynna ängsfloran genom att samla och så frön, men även genom att driva upp och sätta ut plantor, berättar Simon.
Projektet kommer att vara väldigt hands-on. Deltagande kan ske på två nivåer. Den första med målsättningen att öka mångfalden främst på egna marker och den andra med målet att sälja fröer och plantor. Projektgruppen kommer ge konkret stöd i hela kedjan – från frö till försäljning.

Varför behövs projektet?

Simon tror att projektet kan medföra stor nytta i länet. Ängsmarkernas flora har minskat kraftigt i landskapet. För att vända trenden behöver vi börja se på floran inte bara som ett resultat av skötsel utan även som något vi behöver odla och återetablera i markerna. De artrika ängarna som finns i länet är en värdefull genetisk resurs att förvalta varsamt men också aktivt. Hur länets olika ängsarter kan odlas fram på bästa sätt kommer att sammanställas i utbildningsmaterial och läras ut genom kurser. Men alla kan vara med och bidra genom att efterfråga så lokalt frömaterial som möjligt.

Att vara ängsfröodlare

Martina Roed driver också projektet och är även en av de få ängsfröodlarna i länet. Hon berättar att precis som med all odling är det en utmaning och ett pågående lärande.

– Det gäller att vara uppmärksam på skiftande förutsättningar eftersom varje säsong är unik, säger Martina.

Den med erfarenhet av odling från egen trädgård eller lantbruk har goda förutsättningar för att lyckas, men viktigast är att drivet finns. Det behövs inga stora odlingsytor för att komma i gång, men det är bra med tillgång till en torr lokal för rensning och förvaring. Äldre ekonomibyggnader kan fungera bra.

Kattfot och andra rara arter

Martina har särskilt intresserat sig för kattfot som hon upplever minskar i rasande takt. Eftersom kattfoten är tvåbyggare, (hon- och hanplantor sitter på olika individer) blir små populationer snabbt sårbara. Därför har hon sammanfört hon- och hanplantor från två närliggande lokaler och på så sätt fått fram en ny genetiskt starkare population för utplantering där den redan dött ut. Delar av projektet är tänkt just att fokusera på extra värdefulla arter som idag är hotade i länet och att ta fram metoder med förhoppning om att förbättra läget.

Är det dig vi söker?

Projektet bjuder in alla som har ett intresse av att gynna och odla ängsväxter, på den egna gården eller för användning på andra platser i länet. Det kan bli en lönsam sysselsättning. Dels kan det leda till högre miljöersättningar på de marker man själv brukar, dels kan det ge intäkter vid försäljning.

En vision inom projektet är även att få handelsträdgårdar och gårdsbutiker att erbjuda ett utbud av ängsplantor med lokal genetisk variation. Martina menar att steget inte behöver vara stort för en små­skalig grönsaksodlare att samla frön i sin egen omgivning och dra upp ängsplantor. Det är en vädertålig produkt som går att erbjuda tidigt på våren och därmed förlänga säsongen. Hon kommer själv att satsa på detta framöver och ser fram emot att dela med sig av erfarenheter till deltagare i utbildningarna inom projektet.