Äldre trähus av rätta virket

En bräda kan se ut på många sätt. Erfarenheten och kunskapen att välja rätt virke till rätt delar av en byggnad var stor inom äldre trähusbyggande. Vid renovering av gamla trähus är det en bra idé att utgå ifrån husets ursprungliga konstruktion och virkesval.

Text Erik Blomqvist | Foto Pär Axenfjord

Innan det industriella skogsbruket etablerats var tillgången på högkvalitativt virke god. Den goda tillgången innebar ofta att tätvuxet och kärnrikt virke slumpmässigt kom att användas även där kraven på rötbeständighet var lägre. Den dåtida människan hade dock av erfarenhet lärt sig att välja ”rätt” virke till de delar av byggnaden där kraven på kvalitet var högre. Det kunde exempelvis röra sig om syllar i timmerbyggnader, som ofta tillverkades av tätvuxen fur eller ekstockar. För de högre stockvarven var detta inte lika viktigt.

Rätt virke på rätt plats

Vid tillverkning av fönster ägnades särskild omsorg. Till fönsterbågar och karmstycken selekterades virke av hög densitet, oftast i tätvuxen fur där kärnsidan vändes mot vädersidan. Förnämare byggnader kunde kosta på sig fönster helt i ek.

Panelarkitekturen fick genomslag inom stadsbyggandet och det ståndsmässiga byggandet kring 1700-talets mitt och nådde allmogen en bit in på 1800-talet. Brädorna var kilformade och följde således trädets naturliga form med rot och toppända. Vid panelbeklädnad var det därför viktigt att vända brädorna ömsom toppända, ömsom rotända för jämn fördelning över fasaden. Samma princip gällde för golv- och takbrädor.

Till en början fodrades enbart de utskjutande knutarna för att skydda det utsatt ändträt, i ett senare skede brädkläddes hela stommen. Panelen kunde vara av både fur och gran, inte sällan blandat. För bättre vädermotstånd samt för att brädan skulle ”kupa” sig rätt vändes kärnsidan utåt. Spik var dyrt och användes sparsamt.

Utgå från tidigare virke vid renovering

Det sågade virket användes i regel till panel som skulle slamfärgas medan hyvlade produkter brukades för knutbrädor, dörrar och fönster med dess foder, samt eventuellt till vindskivor och takfotsbrädor beroende på om de skulle målas med oljefärg. Avhängigt byggnadens status och lokal byggnadstradition förekommer andra varianter. Interiöra detaljer såsom golv- och takbrädor, listverk och dörrar var innan industrialismen handhyvlade, till profiler användes profilhyvlar. Innan sågverken etablerats och kransågen vunnit hävd spräcktes brädorna fram med yxa och kilar och kunde ytterligare bearbetas med yxa eller olika typer av hyvlar.

Vid renovering bör man alltid utgå från hur byggnaden är konstruerad och virke/material som byts bör vara likt befintligt. En bräda kan se ut på många sätt. Därför är det viktigt att specificera produktens virkeskvalitet, dimensioner och tillverkningsmetod vid beställning.