Grannen är alltid närmast

Kan en spinninggrupp bidra till ett robust samhälle? Jonas Petri, försvarsdirektör på länsstyrelsen, talar om hur landsbygd och lantbruk kan bidra till länets beredskap. Att lära känna våra grannar och hjälpas åt gör oss starkare.

Text Anna Stålhammar

Jonas Petri dyker upp till vårt samtal med andan i halsen efter att ha tagit trapporna upp till åttonde våningen i hög fart. Han kommer direkt från ett möte med F-samverkan, Jönköpings läns forum för samverkan inom olyckor, krisberedskap och civilt försvar. Mötet var intensivt, berättar han. Beredskapsfrågan breddas, fler blir inblandade och frågan om totalförsvar växer. Det handlar om samarbete – att arbeta tillsammans för att bli starkare.

Det är drygt ett år sedan Jonas Petri började sin tjänst som försvarsdirektör och chef för Beredskapsenheten på Länsstyrelsen i Jönköpings län. Han bor i Eksjö och har arbetat i nästan alla kommuner i länet inom räddningstjänsten. Det blir tydligt att han känner både folk och bygder. Nu träffas vi för att prata om hur han ser på beredskap i förhållande till landsbygd och lantbruk.

Beredda – men på vad?

Det pratas mycket om beredskap. Men vad är det egentligen man ska vara beredd på?

– Det handlar bland annat om att vara beredd på att det finns länder som hotar oss och inte vill oss gott, och som tycker att vårt sätt att leva inte alls stämmer med deras. De vill påverka oss på ett sätt där våld inte är uteslutet. Och pratar vi lantbruk så har lantbruket en jätteviktig roll att stabilisera, stå emot och skapa en motståndskraft, säger Jonas.
Det är många saker man som lantbrukare behöver förhålla sig till och skydda sig emot. Förutom hot om krig i närområdet handlar det exempelvis om klimatet, med extremväder, torka och skyfall.

Det handlar självklart också om ekonomin, förutsättningarna att få verksamheten att gå runt. Utöver detta är brottslighet något man behöver gardera sig emot. Det kan vara ligor som försöker stjäla verktyg, maskiner och diesel med mera.
Redan redo?

Jonas bild är att många lantbrukare eller landsbygdsbor redan praktiserar mycket av det som beredskap handlar om. Man är ”alltid redo” och hjälps åt när det behövs.

– Jag tycker att man är skicklig på att hantera svårigheter och göra omställningar utifrån dem. Det finns en stor innovationsförmåga. Man är bra på att stå stadigt i jorden och lita på sig själv och sin egen förmåga. Det är sällan ”Himmel och pannkaka, det här går aldrig!” utan man tar tag i saker och jobbar med dem, säger Jonas.

Han lyfter även fram Maskinringen som en viktig aktör som ökar tryggheten för sina medlemmar, lantbrukare och företagare.

– Den är ett exempel på hur man kan använda maskiner och kompetens för att öka lönsamheten, minska sårbarheten men också bidra till samhället vid inträffade kriser och i värsta fall krig, säger Jonas.

Tre saker som stärker

Om du skulle nämna tre saker som lantbrukare och företagare i länet kan göra eller gör redan idag för att stärka sin och länets robusthet, vad skulle det vara?

• Minska sårbarheterna, ta bort de delar där man är mest känslig.
• Förmåga till omställning. Att kunna börja göra mer av en sak och göra mindre av en annan.
• Bra relationer med sina grannar. Om man blir utsatt, vem är närmast och kan hjälpa? Det är nog grannen.

När det gäller sårbarhet inom resurser som el, bränsle och vatten handlar det enligt Jonas om att gå igenom sina produktionsled och se, var är jag mest sårbar? Vad kan jag inte ersätta?

– Det här behöver man göra på varje lantbruk och kanske hjälpas åt för att se, var är jag mest sårbar? Ska jag bygga upp ett diesellager eller ska jag skapa en batteribackup? Ska jag gå över på biogas? Och om jag gör det kan jag göra affär av det? Kan jag sälja el till någon annan? Kan jag sälja biogas? Det finns exempel i länet där man har gått ihop mellan lantbrukarna och har en biogasanläggning och tankställen, och så gör man affär på det också. Plus att man har minskat sin sårbarhet, säger Jonas.

Att ställa om produktionen kan bli aktuellt i händelse av kris, att man låter marknaden styra och ser vad behöver jag satsa på nu. Vad kommer vara efterfrågat i ett krisläge? Mer mjölk? Mer kött eller mindre? När det gäller klimatet är redan viss omställning på gång på sina håll. Vilken typ av odling gynnas eller missgynnas av ett förändrat klimat? Hur ser tillgången på vatten ut? Och så vidare.

Att träffas är huvudsaken

Det finns en skogsgård i släkten där Jonas brukar jobba. Där och i andra sammanhang stöter han på olika samhällsföreningar som blir viktiga för att man ska träffas och känna sina grannar i bygden. Det kan vara LRF, vägföreningen eller fiskeföreningen.

– Det kanske inte alltid är saken i sig som är viktigast, som hur man ska göra med fiskevattnet, utan det är att få träffas, utbyta erfarenheter och hjälpa varandra, säger Jonas.
I takt med generationsväxlingar och att yngre tar över gårdar kan andra mötesplatser behövas för att skapa samhörighet och få tillfälle att prata med varandra.

– Det är inte säkert att fiskeföreningen attraherar de unga, så då kan man skapa ett annat forum. Det kan kunna vara en spinninggrupp eller något sådant så man får med de yngre generationerna.

Sa du spinninggrupp? Som med cykel?

– Ja! Varför inte? Varför ska man behöva åka in till stan för att göra det här? Fler borde kanske ha ett gym eller träffas i en bygdegård och ha en spinninggrupp eller en yogaklass eller någonting. Kan man stimulera det så tror jag att det skulle göra mycket för tryggheten, robustheten och social närvaro.