Alltid redo att träffas på trygghetspunkten

Några kilometer ifrån Jönköpings länsgräns, i Asa socken i Kronoberg, bor Ingvar Lilja. Tillsammans tog Asa sockenråd beslutet att skapa en organisation om krisen eller kriget kommer.

Text Kristoffer Lidén

– Vår viktigaste insikt var att vi skapade så kallade trygghetspunkter dit invånare i socknen förhoppningsvis kan ta sig, om allt annat slås ut, berättar Ingvar Lilja.

Trygghetspunkter som begrepp finns både på myndigheters och kommuners agenda idag. Bland annat har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) haft ett specifikt projekt igång under de två senaste åren tillsammans med kommuner om trygghetspunkter. MSB skriver att ”Trygghetspunkter är särskilda samlingsplatser med funktioner som kommuner kan etablera för att ge stöd till människor i Sverige vid krissituationer och samhällsstörningar som till exempel naturkatastrofer. De fyller även en viktig funktion vid höjd beredskap och ytterst krig”.

– Det värsta läget är ju om all kommunikation slås ut. Att man varken kan lyssna på radio eller ha kontakt med varandra, resonerar Lilja.

”Vi behövde göra något”

I Asa socken är Fraggahults bygdegård alltid bemannad om något skulle hända. Med en karta som utgångspunkt har sockenrådet tagit fram en broschyr för invånarna som kompletterar MSB:s ”Om krisen eller kriget kommer”. I den lokala skriften står bland annat att även om det övergripande ansvaret i en kris ligger på statlig nivå så har ”var och en av oss dock ett eget ansvar för det egna hushållets beredskap och hur man klarar sig i kris”.

– I sockenrådet såg vi att vi behövde göra något, i ljuset av läget i omvärlden med klimatförändringar och politiska strömningar. Vi kallade till ett förutsättningslöst möte och många kom på det. I rådet har vi också upplevt att invånarna varit positiva till initiativet, när vi pratat med dem och delat ut broschyren, säger Ingvar Lilja.
Lilja själv har ett yrkesliv inom polisen bakom sig, bland annat som kommissarie. Där är man van vid att hantera kriser, och nu som boende på landet ser han att det även finns en generell beredskap i grannskapet.

– Bland annat ser lantbrukare ofta till att ha bränsle hemma och ett elverk. Samtidigt sker den beredskapen individuellt och vi ville försöka få till något för hela bygden. Vi tänker också kriser i första hand, men den här organisationen är även tänkt att kunna fungera i en krigssituation.

Undvik fallgroparna

Det finns många tänkbara fallgropar som gör att boende på landsbygden kanske tvekar på att skapa en liknande organisation som man har i Asa socken. Vanliga exempel är att en tryckt produkt snabbt kan bli inaktuell, att projektet startas av en eldsjäl och när den inte längre än delaktig så självdör det eller att det flyttar ut och in så pass många i området att det blir svårt att hålla en kontinuitet i arbetet. Men Ingvar Lilja tror på modellen man jobbar efter i Asa.

– Vi har sockenrådet i grunden, som inte är beroende av enskilda personer. Om någon lämnar rådet eller en områdesansvarig försvinner av någon anledning är vi snabba på att byta person. Vi är också medvetna om att vi behöver involvera fler än de 6–7 personer som finns i arbetsgruppen för när väl krisen kommer är det inte sannolikt att alla de kan ställa upp samtidigt. Vi har också sett att en nyckel är att ha en gemensam samlingsplats, där både krisledningen och invånarna kan träffas om något händer, avslutar Ingvar Lilja.