Jakob och Lars-Erik räddar mosippor

Jakob och hans morfar Lars-Erik förenas i sitt stora naturintresse. Tillsammans arbetar de för att ge den hotade mosippan en chans att åter spridas i vår natur.

Text Anders Hildingsson | Foto Jakob Wilhelmsson

Linné skriver från sin Dalaresa år 1734: ”Allestädes i den brända skogen växte den rara Pulsatilla apiifolio i otrolig myckenhet, att ingen ört fanns så mycket som hon”. Snart trehundra år senare kan vi konstatera att mycket har hänt med mosippan sedan Linnés dagar. Numer är den en fridlyst raritet som särskilt i södra Sverige för en tynande tillvaro.

De arbetar både på uppdrag och ideellt

Mosippan blommar vackert i april-maj och karaktäriseras av sina stora rosa-vita blomblad och mjukt håriga stjälk. Växtmiljöer som tilltalar mosippan är sandiga och grusiga marker, särskilt på solexponerade platser i öppen tallskog och på ljunghedar. Länsstyrelsen har i sitt arbete med ”Åtgärdsprogram för hotade arter” under några års tid anlitat Jakob Wilhelmsson som tillsammans med sin morfar, Lars-Erik Eknäs, genomfört naturvård vid ett antal växtplatser för mosippa för att hjälpa den till en ljusare framtid. När de inte har uppdrag från länsstyrelsen jobbar de ideellt med åtgärder för att gynna ovanliga växter.

Jag träffar Jakob och Lars-Erik på stiftets mark på en rullstensås i Björköby där de under åren gjort otaliga skötselinsatser för att stärka områdets bestånd av mosippor. Både Lars-Erik och Jakob har varit naturintresserade i hela sina liv. Deras nyfikenhet på naturen stannar inte vid blommor. Under den korta stund vi pratar diskuteras allt från fågelholkar till ovanliga svampar, geologi och lysmaskar. Jakob menar att det är roligt att ha en bred kunskap om natur och att det är fascinerande att upptäcka nya arter och företeelser även efter många år ute i naturen. Allra mest har dock duon engagerat sig i kärlväxter. De arbetar sedan många år tillbaka ideellt med naturvårdsarbeten i ett stort antal gräsmarker och mosippeskogar runt om i Jönköpings län.

Roligt att arbeta tillsammans

Vad är det då Jakob och Lars-Erik gör för att hjälpa mosippan på traven?

– Vi försöker att efterlikna en skogsbrand, förklarar Jakob. Det gör vi genom att först kratta bort mossa och lös humus. Därefter gör vi ett antal småbrasor i närheten av de mosippeplantor som finns i området. På så sätt tar vi bort konkurrerande vegetation och frilägger askanrikad mineraljord som gör det möjligt för mosippans frön att slå rot och trivas.

Man märker snart att Lars-Erik och Jakob står varandra nära och har ett vältrimmat samarbete. Lars-Erik var den som för många år sedan, när Jakob fortfarande var barn, la grunden för hans stora naturintresse. Numera är det ibland Jakob som drar med sig Lars-Erik ut i skogen på diverse inventeringar och naturvårdsarbeten. Båda parter är glada över det goda samarbetet och deras gemensamma intresse som gör att de har mycket att prata om och träffas ofta.

Små medel gör skillnad

Jakob och Lars-Erik är själva inte jordbrukare utan utför sina naturvårdsåtgärder på andras marker. De berättar att de allra flesta de är hos är nyfikna och intresserade av de ovanliga växter de har på sina marker. Lars-Erik säger att de har en bra dialog med markägarna och att det aldrig är några bekymmer när de kommer för att slå gräs, kratta bort mossa eller göra punktbränningar vid ovanliga blommor. En bra kontakt med länsstyrelsen har också underlättat arbetet.

Både Jakob och Lars-Erik är överens om att det är roligt att inte bara leta efter växter utan att också med relativt små medel kunna göra stor skillnad för att de ska kunna finnas kvar. Att på våren komma till en plats där man tidigare varit och arbetat och nu se välmående blommande mosippor är en härlig lön för mödan.