”Va’, har ni hittat en ny fornlämning?!”

De kunskapsunderlag som visar vilka fornlämningar som går att hitta i skogen är bristfälliga. Detta ställer krav på markägare och skogsbrukets aktörer att själva hitta lämningar för att på så vis kunna skydda dem mot skador. Det finns hjälpmedel, både för att hitta okända lämningar och för att skydda dem i skogsbrukets alla steg.

Text Moa Lorentzon

Frågan, om vi verkligen hittat nya lämningar, kom helt spontant från en mycket förvånad markägare i from förvissning om att tillgängliga kartunderlag är tillförlitliga och faktiskt visar alla fornlämningar som kan förväntas i skogen. Sanningen är tyvärr långt därifrån, särskilt då det gäller skogen. En grov uppskattning visar att endast 20–30 procent av alla lämningar i skogsmark är kända och synliga i tillgängliga kunskapsunderlag.

Skogsbrukets olika steg, röjning, gallring, avverkning, markberedning och plantering, medför alla större eller mindre risker att historiska lämningar skadas. Senaste inventeringen av skador på lämningar i skogen visar att nästan 27 procent av landets kända historiska lämningar var påverkade eller skadade. Skadenivåerna är i nivå med de senaste årens inventeringar. Hur de lämningar påverkas som inte är kända vet vi inte.

Lämningar i skogen och i kartorna

Dagens skog har brukats till mycket mer än bara virke och nyttjandet har varierat över tid. Spår av flertusenårig järnframställning och kolning liksom olika tiders färdvägar finns i länets skogar. Så också dessa brukares boplatser och gravar. Spåren efter boplatser ligger gömda under mark men förhistoriska gravar, som stensättningar, högar, rösen och domarringar, är mer eller mindre tydliga ovan mark.

Fram till för inte så länge sedan var mycket av dagens täta skog öppen mark som odlades och betades. Detta syns i dag som övergivna röjningsrösen, stenmurar och åkerterrasser. Övergiven bebyggelse, såsom torp, backstugor och i vissa fall delar av äldre bytomter, samt övergivna vägar, visar hur människor under olika tider bott och rört sig i landskapet.

De allra flesta spår efter äldre tiders människor ligger på de torra och lite högre platserna i terrängen. Genom att läsa terrängen i ett område går det därför att hitta lämningar som inte tidigare varit kända. Finns även tillgång till historiska kartor är de också bra hjälpmedel. Här behöver vi inte gå så långt tillbaka i tiden. Den ekonomiska kartan från mitten av 1900-talet visar hur mycket mer mark som då var uppodlad, jämfört med i dag. Det är en bra första indikation på var äldre odlingsspår kan finnas. Denna karta visar också äldre vägar och torp. I äldre kartor, till exempel i skifteskartor, finns ibland markeringar för kvarnar. Med tillgången till terrängskuggning går lämningar i många fall även att skönja som former och förhöjningar i terrängen. Spåren efter resmilor, kolbottnar, är ofta mycket tydliga och även äldre vägar. Stenmurar och odlingsterrasser är också lätta att hitta i terrängskuggningen.

Ökad kunskap ger lättare planering som ger färre skador

Våra skogar är som en historiebok om tidigare generationers brukande av landskapet. I skogsbrukets Målbilder för god miljöhänsyn ges praktiska tips på hur vi kan ta hänsyn för att minska skador på bland annat historiska lämningar. Målbilderna utgår från de lämningar som finns i tillgängliga kartunderlag och ger vägledning vid framför allt avverkning och föryngring.

Ny kunskap om lämningar kan med fördel planeras in i skogsbruksplanen. När en historisk lämning är känd redan inför den första gallringen kan planering för hänsyn göras redan i detta steg, vilket underlättar hänsynsarbetet vid de följande stegen i skogsbruket. Och förutom att underlätta hänsynsarbetet i skogen, vem vill inte kunna utropa ”Ha, jag har hittat en ny fornlämning!”?