Risk för skogsbrand i Jönköpings länLäs mer på SMHI:s webbplats om aktuellt meddelande.

Publiceringsdatum:

Senast uppdaterad:

Genom traditionell och bred kunskap förvaltar Staffan Linnér Åsens by

Med ena foten i 1900-talets början och den andra i 2000-talet med blicken framåt kan Staffan Linnér njuta av godbitar från både dåtid och nutid. Dels i sitt arbete på kulturreservatet Åsens by, dels i sitt moderna lantbruk på hemmaplan i Kabbarp utanför Gränna.

Text Johanna Petersson

Åsens by.

Åsens by visar ett småbrutet landskap som det såg ut runt år 1900.

Att vara lantbrukare i början av 1900-talet innebar hårt arbete där lön för mödan inte alls var densamma som i dagens lantbruk med den teknikutveckling som skett de senaste 100 åren. På kulturreservatet Åsens by i Aneby kommun kan man komma och se och uppleva vad det innebar att driva lantbruk för lite mer än 100 år sedan. Syftet med Åsens by är att bevara och visa en småländsk by som den såg ut och brukades runt sekelskiftet år 1900 vilket innefattar både byggnadsvård, kulturmiljö och landskapsvård. Så långt det är möjligt brukas landskapet med gamla metoder och djuren som betar i markerna representerar de raser som fanns under samma tidsepok. För att hålla allt detta rullande behövs det personal med god kunskap om lantbrukets historia och som tar sig an arbetet med stor glädje och entusiasm. Det är här Staffan kommer in i bilden.

Att starta från noll

Utöver arbetet med driften på Åsens by bedriver Staffan Linnér med familj nötköttsproduktion och avelsarbete på rasen limousin på den vackra gården i Kabbarp. Han berättar att han redan som 20-åring började med att arrendera gården med ett 5-årskontrakt. Att starta från noll säger Staffan var tufft, men med en stark vilja och drivkraft samt fina vänner och familj gick det vägen och efter sju år fick de köpa gården. Inledningsvis fanns både får och nöt på gården, men brist på både tid och lönsamhet gjorde att de mer och mer gick över till produktionen de driver idag. Att växa upp i en familj som bedriver turistverksamhet har nog bidragit mycket till Staffans förmåga att socialisera med alla typer av människor och att förmedla kunskap på ett lättsamt sätt. Egenskaper som utöver allt det praktiska är väldigt värdefulla i arbetet på reservatet.

Staffan Linnér står vid sidan om ett nyhamlat träd.

Staffan Linnér ansvarar för driften på Åsens by. Här vid sidan om ett nyhamlat träd. Foto: Johanna Petersson.

En driftig tonåring med moppe och lie

Staffan har alltid haft ett stort intresse i djur och natur. Flera äldre metoder att sköta landskapet fick han lära sig i ung ålder. Den första liekursen gick han redan vid 8 års ålder hos Kjell ”Liemannen” Gustavsson, och då fick han kämpa med orv anpassade till vuxna. Han minns att Kjell uppmuntrande sa:

– Orvet du har nu är kanske för långt idag, men det kommer en dag då du vuxit i det.

Den dagen kom så småningom och samma orv används glädjande nog än idag. Den tidiga introduktionen till lieslåtter gjorde att Staffan snart var en hejare på att hantera lien och som 14-åring tog han mopeden till Åsens by och slog blomsterängarna, som sommarjobb.

– Det var ett roligt jobb med bra klirr i kassan för en 14-åring, säger Staffan med ett leende när han tänker tillbaka och tillägger att de var mäkta imponerade av hans insatser.
Kanske var det denna sommar som gjorde att Staffan fanns i tankarna som lämplig kandidat då Åsens by behövde anställa någon för att ha hand om driften.

Djuren på Åsens by

Under vintern huserar de flesta djuren på Åsens by hemma hos Staffan och kommer först framåt våren till de gröna betesmarkerna i reservatet. De är alla av svenska lantraser som mer eller mindre är utrotningshotade och som fanns på gårdarna i början av 1900-talet. Här finns rödkullor, gutefår, dalapälsfår, ölandshöns, linderödssvin, mellerudskaniner och ardennerhästar. Genom arbetet bidrar man till att bygga upp genbanken och bevara raserna för framtiden. Om man tar rödkullan som exempel så fanns endast 18 kor kvar i Sverige år 1979. Idag finns det över 1 500 djur av rasen. Att kunna använda sig av flera djurslag i betesplaneringen underlättar skötseln av markerna då djuren hävdar markerna på olika sätt och äter varandras rator. Problem med oönskade arter såsom tuvtåtel och skräppor minskar, och fåren är duktiga på att ta hand om sly.

Bred kunskap av traditionellt brukande

Även om Staffans arbetsuppgifter började med djurhållningen utökades den fort med andra uppgifter såsom bygge av trägärdsgård, hamling av träd, gräsbränning, skötsel av ängar med allt vad det innebär med mera. Så med tiden har hans kunskaper om traditionellt brukande successivt byggts upp. Att han har bra koll på hamlingen syns på hans egen gård där han hamlar många träd, däribland en riktigt gammal ask med en omkrets över 5 meter. Staffan tycker att hamlingen bidrar till ett vackrare landskap, men påpekar också hur värdefullt det kan vara att hålla ett aktivt lövtäktsbruk igång, speciellt för mindre gårdar, de år som torkan slår till. Själv nyhamlade han ett träd under torråret 2018 bara för att rädda trädet från att annars torka ut. Nu är trädet livskraftigt och sprutar nya skott. Något annat positivt han ser med alla hamlade träd är att det skapas naturliga boplatser för fåglarna.

– Då slipper man sätta upp fågelholkar! Det ska gärna vara lättskött och smidigt samtidigt som man vet att man gynnar biologisk mångfald, menar Staffan.

Han understryker även hur viktigt det är med de miljöersättningar man kan få för det jobbet som utförs för att gynna natur- och kulturmiljön i landskapet som stort. Det är en av pusselbitarna i själva företagandet och ekonomin är alltid viktig, oavsett vilken typ av företag man driver.

Ökat intresse för vår historia

Även om ingen vill tillbaka till det fattiga 1900-talets början, när många hade svårt att överhuvudtaget få mat på bordet, så märks idag ett ökat intresse för vår historia i det landskap vi lever i. Man vill gärna lära sig att sköta sin äng, bygga en trägärdsgård, hamla sina träd och ta tillvara på fårens ull. Något som ligger i tiden är intresset att åter nyttja sin jordkällare, att lära sig lagra och konservera mat. Det sparar både energi och ger en bättre beredskap. Men även intresset att få rätt kunskaper i byggnadsvård för att på bästa sätt ta hand om ett äldre hus är stort. I många fall är kanske värdet av det stora intresset att kunskapen om vårt kulturarv kan få leva vidare till kommande generationer. Staffan har stora förhoppningar att många hantverkstekniker kommer tillbaka och används mer brett, till exempel tekniker för bättre hållbarhet i husbyggnationer.

Tillvarata det som finns och uppskatta det lilla

Som liten hade Staffan en nära vänskap med en äldre granne, Gunnar Palmgren, som introducerade och lärde honom många av de gamla metoder som idag tillämpas på Åsens by, inklusive hässjning och lieslåtter. Han har även tydliga minnen av den goda ”sputtesoppa” som det bjöds på (spottsoppa av körsbär). Det är lite svårt att konkretisera vad han tar med sig av det gamla brukandet till sitt moderna lantbruk idag. Det finns såklart många små knep och knåp som snappats upp med tiden och som idag är en självklarhet. Men något som Staffan tar med sig från grannen är nog ändå inställningen att ta tillvara på det som gården har att ge. Något han känner kanske förbises alltför ofta i dagens samhälle.

– Kanske behöver man inte gapa efter så mycket hela tiden, utan försöka se värdet i det lilla man har omkring sig, till exempel eget virke till en trägärdsgård!

Åsens by

  • Åsens by blev skyddat år 2000 och är spännande nog Sveriges allra första kulturreservat.
  • Reservatet omfattar tre gårdar på sammanlagt 35 hektar och 17 byggnader och drivs av stiftelsen Kulturreservatet Åsens by.
  • När området blev reservat var det så igenväxt att skogen nästan var inpå husen. Ett gediget arbete har gjorts för att restaurera markerna och återfå det gamla landskapet. Nu visar det spår av gamla strukturer i ett småbrutet landskap.
  • Åsens by presenterar småländska landsbygden vid sekelskiftet runt år 1900 och levererar en mängd evenemang, både för stora och små.
  • Tant Tekla var den sista invånaren i byn. Hennes hus är iordningställt i det skick hon lämnade det i 1989, utan el och vatten och med tidstypisk inredning.

Läs mer på asensby.se Länk till annan webbplats.

Kabbarps gård

  • Kabbarp består av 47 hektar egen mark, varav det mesta består av åker och betesmark.
  • Här bedriver Staffan med familj professionell nötköttsproduktion och det är limousine som gäller.
  • 120-150 nötkreatur finns på gården, varav 50 kalvande kor.
  • Man arrenderar 75 hektar åker och betesmark.
  • Totalt sett hålls 75 hektar naturbeten med höga naturvärden öppna av gårdens betande djur.

Kontakt

Länsstyrelsen i Jönköpings län

Besöksadress: Hamngatan 4, Jönköping

Dela sidan:

Landshövding

Brittis Benzler

Besöksadress

Hamngatan 4

Postadress

551 86 Jönköping

Organisationsnummer

202100-2288

Följ oss