Hur förbereder man sig för det otänkbara?

Beredskapsveckan handlar mest om vattendunkar, ficklampor och kontanter. Mörkret, hopplösheten och sorgen som följer med samhällsstörningar mäktar vi inte riktigt med. Vi har pratat med diakon Maria By på Sjukhuskyrkan, som dagligen möter människor som har råkat ut för just det där som inte får hända.

I ”Om krisen eller kriget kommer” finns det bara en halv sida om oro, och den ligger längst bak i skriften. Är placeringen ett tecken på att jobbiga frågor om ångest, depression och uppgivenhet får lägre prioritet i samband med samhällsstörningar?

Men ändå finns den där – den där gnagande oron för hur det ska bli. Hur gör man för att fortsätta fungera någorlunda normalt när allt plötsligt har vänts upp och ned?

Vi är rädda för att störa

Det vi behöver är medmänsklighet och någon som ser och lyssnar; någon som vågar stå kvar i det jobbiga, menar diakon Maria By på Sjukhuskyrkan vid Östersunds sjukhus. Ofta är vi för rädda för att störa, men även om man inte orkar eller vill svara, så kan det vara skönt att någon ändå frågar.

Alla är välkomna

Sjukhuskyrkan är i kristen regi men är en ekumenisk kyrka, vilket innebär att den är till för alla religioner och trosuppfattningar. I sjukhusets rum för ro och bön finns fyra altarskåp som representerar de fyra största världsreligionerna. De kan användas av personal och patienter på sjukhuset för att utöva sin egen religion. Rummet är öppet för alla att sitta ned en stund och bara vara.

Trossamfund, det vill säga olika kyrkor, är generellt vana vid att hantera tunga frågor om sorg och förlust, men för allmänheten kan det vara svårt att prata om det. Varför är det så?

Jag tror att vi är rädda för det okända och obekväma. När folk gråter vet vi inte vad vi ska göra. De jag träffar är också ofta i chock. Någon har fått ett dåligt besked, någon har hastigt gått bort, och så vidare. De flesta är inte förberedda på det.

Olika vägar till mental beredskap

Under åren har Maria By lärt sig vissa knep för att stärka sin mentala krisberedskap.

Vi har lite olika sätt att hantera detta, men styrketräning, sport och vistelse i naturen är det vi som arbetar här använder.

Att lära känna sig själv är också ett bra skydd mot stress och andra påfrestande situationer, menar hon. Vanligtvis har vi svårt att veta hur vi fungerar när vi blir pressade. Vet man det är det ett bra stöd när krisen kommer.