Beredskapsveckan 2023:
Prata med varandra!

När organisationer samarbetar kan allt möjligt hända. Eller inte hända. Saker missuppfattas och feltolkas, datafiler kan inte läsas, och så vidare. Tricket för både myndigheter och privatpersoner är att öva samarbete innan krisen slår till.

Det är gassande hett på stranden utanför Sveg när de amerikanska militärfordonen kommer rullande genom skogen. Ett i taget närmar de sig vattenbrynet, saktar in en aning och kör sedan ombord på Trafikverkets vägfärja. Några minuter senare glider hela ekipaget ut på Ljusnan för vidare färd över till södra strandkanten.

Under de två senaste dagarna har marinkårssoldaterna lotsats genom Jämtland och Härjedalen, och idag har Trafikverket bett att få träna transport av trupp över vatten. Hundra meter uppströms passerar andra amerikanska militärfordon över en fullt fungerande vägbro, men här nere vid stranden handlar det om att ta färjan i stället. Bara för att bekräfta att man kan. Och öva.

– Det här var ett lyckat exempel på det som kallas värdlandsstöd, berättar Thomas Lindberg, biträdande beredskapsdirektör vid Länsstyrelsen Jämtlands län. Sedan 2014 har vi en överenskommelse med Nato om att stödja deras trupper vid till exempel övningar på svensk mark.

Vad var det som gjorde att den tillfälliga färjeförbindelsen över Ljusnan gick så bra? Svaret är både banalare och mer komplicerat än man kan tro.

Samarbete är nyckeln

Krigshistorien (och all annan historia också, egentligen) är fylld av exempel på relativt hanterbara skeenden som har urartat till fullskaliga katastrofer på grund av dåligt samarbete. Napoleons reträtt från Moskva 1812, landstigningen i Gallipoli 1915 och elfte september-attackerna i USA 2001 är bara några exempel. För alla organisationer som vill hantera samhällsstörningar effektivt är samarbete helt avgörande.

Vilket för oss tillbaka till strandbrynet i Sveg. Till att börja med var det inte det omotiverat goda aprilvädrets förtjänst att överskeppningen gick så bra. En stor del av förklaringen är i stället att organisationerna samverkade – före, under och efter övningen.

Förutom Trafikverket bidrog Försvarsmakten, Polisen, Åre kommun, Krokoms kommun, Östersunds kommun, Bergs kommun, Strömsunds kommun, Härjedalens kommun, Region Jämtland Härjedalen, Räddningstjänsten, Inlandsbanan och Länsstyrelsen. Insatsen från Länsstyrelsen Jämtlands län handlade som vanligt om samverkan. Det är det vi gör.

Värdlandsstöd ställer krav

Huvuddelen av militärövningen Aurora 2023 ägde rum i södra Sverige, men innebar som sagt en del värdlandsstöd i Jämtland och Härjedalen.

– Den här gången var det bara ett litet antal soldater som kom, säger Thomas Lindberg. Nästa gång kan det handla om femton tusen man och flera hundra fordon, och de kanske stannar i flera veckor. Då ställs det helt andra krav på de kommuner som ska skaffa fram boende, mat, uppställningsplatser och allt annat till en mindre stad.

Länsstyrelsen Jämtlands län höll ett halvdussin samverkanskonferenser med alla parter. Tack vare dessa sittningar nådde samma information alla samtidigt, ändringar i schemaläggningar spreds fort, kommunikation samordnades och en hel rad kostsamma missförstånd kunde undvikas.

Delar digitala kartor med Norge

Inom hantering av samhällsstörningar är det just det här som Länsstyrelsen spelar en så avgörande roll – i samverkan. Och det är sedan gammalt. Staffan Edler, tidigare försvarsdirektör vid Länsstyrelsen, berättar om samverkansmöten med norskt deltagande för att dela kartsystem över landsgränsen.

– Innan dess hade vi inga digitala kartor. Nu har vi infört ett system som heter gränsöverskridande geografisk information, eller GGT.

Mittuniversitetet och Trondheims universitet var också inblandade i projektet, som så här i efterhand känns som ett samarbete som borde varit självklart i årtionden. Den som behöver hjälp bryr sig ju inte om varifrån den kommer, om det är en norsk eller svensk ambulans som hämtar en.

Privatpersoner behöver också öva

Precis som myndigheter behöver också du som privatperson jobba ihop med andra. Tvärtom vad ordstävet säger är ensam inte stark. Det här gäller särskilt om krisen blir långvarig, något du normalt inte vet när den börjar.

Första känslomässiga prioritet för privatpersoner brukar i kriser vara den närmaste familjen – barn, föräldrar, syskon och så vidare. Och så ska det vara. Men om ens närmaste bor långt bort blir andra människor viktigare – till exempel dina grannar. Känner du dem? Vet du vad de heter?

Om du har koll på de sakerna tillkommer en rad mer specifika frågor:

• Vilka av dina grannar har öppen spis? Och gott om ved?
• Vem har en dieselgenerator?
• Vilka har vapen?
• Vilka har en extra frys full av älgkött?
• Vem har en grävmaskin ifall ni vill bygga en gemensam jordkällare?

Vad kan du bidra med?

Glöm inte heller bort en av de viktigaste frågorna: Vad kan du bidra med? Få människor skulle uppskatta en granne som plötsligt dyker upp och ska vara kompis, men inte kan något eller har med sig något till den gemensamma beredskapen.

Förresten behöver det inte vara grannarna som blir ditt nav i en långvarig kris. Det kan lika gärna vara en fotbollsförening, en arbetsplats, en hembygdsförening eller en mc-klubb. Det viktigaste är att de finns hyfsat nära dig och att du kan lita på dem.

Gemensam planering är vägen framåt

Bara dagar innan den amerikanska marinkåren skulle ta sig över Ljusnan visade sig att den tänkta landningsplatsen på södra stranden nu var bebyggd. Inga problem. Tack vare god samverkan hittades en alternativ plats, nya anslutningsvägar röjdes och kartor uppdaterades.

Utan kommunikation och en vilja att dra sitt strå till stacken i samverkan skapas ingen ömsesidig tillit, och då blir även små kriser svårhanterliga. Eller ohanterliga. En regel som gäller både myndigheter, familjer och mc-klubbar.