Åtgärd i naturmiljön

Vid passage förbi vattendrag bör en skyddszon sparas. Skyddszonens bredd beror på hur brett område runt vattendraget som har naturvärden kopplade till vattendraget, vilket vanligtvis är mellan två till tio meter. Inom skyddszonen bör ingen körning med arbetsfordon ske och lågväxande vegetation som aldrig kommer att nå upp i ledningshöjd inom ledningens säkerhetsområde ska lämnas orörd. Där ledningen korsar bäckar bör endast de träd som hotar ledningen tas ner. Träd inom eventuella forsområden i åar och bäckar bör inte tas ner alls utan beskärs om de hotar ledningen

Körskador bör undvikas. Detta är särskilt viktigt vid körning inom ängs- och betesmarker, skogliga nyckelbiotoper, våtmarker och vid vattendrag. Att bedöma körskada kan vara svårt, här är några exempel på vad en skada kan vara. Med körskada avses till exempel:

• Alla typer av spår som inte återställs av sig självt inom 1–2 år, på så vis att det inte längre går att se att någon kört på marken.
• Blöt mark – alla typer av spår som leder till att vatten tar en annan väg, risk för grumling och förändrat djup/läge av vatten räknas som en körskada.
• Gräsmarker – alla typer av spår som förstör grässvålen, skapar upptryckta kanter runt hjulspåret som i sin tur ligger lägre än omgivande mark. Spår som endast syns som en ”ruggning” i markytan räknas inte som en skada.

Om alléträd som omfattas av biotopskyddsbestämmelserna eller träd som klassas som särskilt skyddsvärda berörs av åtgärden kan den behöva anmälas för samråd. Döda grenar kan beskäras utan att anmälan för samråd behövs. Kan åtgärden skada träden och en samrådsanmälan behövs ska en avvägning ha gjorts om det finns alternativa åtgärder som innebär ett mindre ingrepp. Som särskilt skyddsvärda träd räknas:

• Jätteträd: Levande eller döda träd som är grövre än en meter i diameter på det smalaste stället under brösthöjd.
• Mycket gamla träd: Levande eller död gran, tall, ek och bok som är äldre än 200 år. Övriga trädslag som är äldre än 140 år.
• Grova hålträd: Levande eller döda träd som är grövre än 40 cm i diameter i brösthöjd med utvecklad hålighet i huvudstammen.

Avverkningsavfall/röjningsavfall ska inte läggas på fornlämningar eller dess närområde eller inom fornlämningsområde, i vatten eller våtmarker eller på skyddade småbiotoper som stenmurar och odlingsrösen. Om avverkningsavfall lämnas i betesmarker bör det samlas ihop i högar. Avverkningsavfall bör inte heller läggas på stigar eller vandringsleder.

Innan röjning påbörjas bör de fornlämningar som ligger i ledningsgatan märkas med tydliga markeringar i form av band eller stakkäppar som ska ställas 10 m ut från fornlämningens ytterkant och på så sätt markera fornlämningsområdet. Körning ska inte ske på fornlämningarna eller inom fornlämningsområdena. Uppläggning av material, virke eller grenar och toppar (grot) eller uppställning av eventuella maskiner och arbetsbodar bör inte ske för nära fornlämningar eller i fornlämningsområdet.

Om det vid rasering av luftledning ska tas upp stolpar inom fornlämningsområden ska samråd enligt 2 kap. 10 § KML ske. Om stolparna står inom reservat kan dispens krävas, se reservatsföreskrifterna för det aktuella området. En rasering av luftledning räknas inte som underhåll av ledningen

Om fridlysta eller rödlistade arter (VU, EN, CR) berörs behöver en anmälan för samråd göras, vissa åtgärder kan också kräva dispens från fridlysningsbestämmelserna

I områden med värden kopplande till rikt fågelliv (till exempel nyckelbiotoper, strandängar, våtmarker) och där artportalen ger observationer på artskyddade och rödlistade fåglar, får arbete inte utföras under vissa perioder för att undvika störning under fåglarnas häckningsperiod. Kontakta din Länsstyrelse för att få reda på vilka datum som gäller.

Vid körning av fordon kan skador uppkomma, särskilt inom våtmarker. Detta bör därför ske på sätt som gör att körskador inte uppstår. Detta kan göras genom att till exempel köra när det är tjäle, lägga ut ris eller geotextil samt genom att använda metoderna styrd borrning/tryckning under det känsliga området. Detta är särskilt viktigt vid körning inom ängs- och betesmarker, skogliga nyckelbiotoper, våtmarker och vid vattendrag.

Spår som endast syns som en ”ruggning” i markytan räknas inte som en skada.

Vid rasering av luftledning bör material från raserad luftledning tas omhand. Eventuella stålförankringar eller betongfundament i berg bör kapas längs med berget så att inget sticker upp. Rasering inom våtmarker bör ske på tjälad mark. När luftledningar tas ned kan kvarvarande rester, såsom stålförankringar, skada naturvärden och försvåra det fortsatta brukandet av marken.

Vid arbetet får inte odlingsrösen, öppna diken, våtmarker, åkerholmar och pilevallar i odlingslandskapet skadas eller förstöras, eftersom dessa omfattas av biotopskyddsbestämmelserna. Är det inte möjligt att utföra åtgärden utan att skada något av nämnda objekt krävs dispens för åtgärden. Dispens söks hos Länsstyrelsen.

• Biotopskyddet är ett områdesskydd som skyddar små mark- och vattenområden som på grund av deras särskilda egenskaper är värdefulla livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter, eller som annars är särskilt skyddsvärda. Biotoperna har också viktiga strukturer och funktioner såsom tillflyktsorter, restbiotoper och spridningskorridorer i ett storskaligt odlingslandskap. Passage av stenmurar i jordbruksmark ska i första hand undvikas, i andra hand bör passage ske genom tryckning eller borrning. Schaktning och grävning får inte ske så nära stenmurar att dessa riskerar att få sättningsskador. Är detta inte möjligt krävs dispens för åtgärden, dispens söks hos Länsstyrelsen.8
• Stenmurar i jordbruksmark är skyddade enligt biotopskyddsbestämmelsernat i 7 kap. 11 § miljöbalken och får därför inte skadas. Vid tryckning eller borrning under stenmurarna bedöms de generellt inte påverkas. För förläggning av markkabel längs med stenmurar behöver ett säkerhetsavstånd hållas för att undvika skador. Säkerhetsavståndet beror på platsens förutsättningar, såsom jordens bärighet och schaktets storlek. Förläggning i betesmarker som ingår i ängs- och betesmarksinventeringen (undantaget de som klassas som ej aktuell eller restaurerbar) bör undvikas. Där det inte är möjligt bör grässvålen grävas av i större stycken för att sedan läggas tillbaka överst med grässidan uppåt efter att åtgärden är utförd. Kabelskåp/nodhus bör inte placeras i betesmarker med undantag för kultiverad fodermark.
• Betesmarker har ofta höga naturvärden kopplade till flora, vilken riskerar att skadas vid kabeldragning. I de fall som kabeldragning behöver ske genom betesmarker, blir påverkan på floran mindre om grässvålen tas bort och läggs tillbaka uppvänd efter att åtgärden är genomförd.

Försiktighetsåtgärder träd Vid passage av alléträd som omfattas av biotopskyddsbestämmelserna eller träd som klassas som särskilt skyddsvärda bör grävning, körning eller uppläggning av massor inte ske innanför en radie av 15 gånger stammens diameter.

Arbetet bör utföras så försiktigt att trädens rötter, bark och grenar inte skadas av maskiner och redskap. Vid tryckning/ borrning under särskilt skyddsvärda träd bör kabel förläggas så djupt att trädets rötter inte skadas.

Som särskilt skyddsvärda träd räknas:

• Jätteträd: Levande eller döda träd som är grövre än en meter i diameter på det smalaste stället under brösthöjd.
• Mycket gamla träd: Levande eller död gran, tall, ek och bok som är äldre än 200 år. Övriga trädslag som är äldre än 140 år.
• Grova hålträd: Levande eller döda träd som är grövre än 40 cm i diameter i brösthöjd med utvecklad hålighet i huvudstammen.

Om det inte går att undvika att särskilt skyddsvärda träd berörs behöver åtgärden anmälas för samråd. Om den planerade åtgärden ändå riskerar att skada träd som klassas som alléträd och därmed omfattas av biotopskyddsbestämmelserna behövs dispens för att utföra åtgärden. Även skador på trädens rotsystem, exempelvis genom körning med tunga maskiner nära träden, strider mot biotopskyddsbestämmelserna. Trädens rotsystem sträcker sig ungefär 15 gånger trädstammens diameter från träden.

Döda grenar kan beskäras utan att anmälan för samråd behövs. Det är därmed även olämpligt att trycka/borra direkt under träd, då även framtida reparationer av ledningen avsevärt försvåras.

• Eventuellt länsvatten bör samlas upp i ett slutet system eller tömmas över en vegetationsklädd yta där vattnet kan infiltrera ned.

Länsvatten som hälls i ett vattendrag eller på en yta som inte är klädd med vegetation, riskerar dels att sprida föroreningar och dels att leda till erosion och grumling.

• Vid passage förbi vattendrag bör en skyddszon sparas. Skyddszonens bredd beror på hur brett område runt vattendraget som har naturvärden kopplade till vattendraget, vilket vanligtvis är mellan två till tio meter. Inom skyddszonen får ingen körning, grävning, upplag av massor eller uppställning av fordon eller tankar ske.

Utmed vattendrag finns ofta naturmiljöer på land som hör ihop med vattendragen, såsom sumpskog, svämplan, rasbranter, med mera. Åtgärder inom dessa miljöer påverkar vattendraget i stor utsträckning, exempelvis genom att skuggande vegetation tas bort, erosionskänslig jord hamnar i och grumlar vattendraget, områdena ofta är blöta och känsliga för körskador och liknande.

• Vid tryckning/ borrning under vattendrag bör kabel förläggas minst en meter under vattendragets botten.

Vid tryckning eller borrning under vattendrag finns det risk att vattendraget kan påverkas. Därför behöver ett säkerhetsavstånd under vattendragets botten hållas. 1 meter bedöms vara tillräckligt för att minimera risken i de flesta fall.

En del vattendrag och diken i jordbrukslandskap är skyddade enligt biotopbestämmelserna i 7 kap. 11 § miljöbalken. Vid risk för skada krävs dispens.

Om fridlysta eller rödlistade arter (VU, EN, CR) berörs behöver en anmälan för samråd göras, vissa åtgärder kan också kräva dispens från fridlysningsbestämmelserna.