Markavvattning

Ska du ta bort vatten från din mark genom dränering eller dikning eller skydda mot vatten genom invallning? Det kan räknas som markavvattning. För att få utföra markavvattning behöver du alltid söka tillstånd, och i vissa fall behöver du även söka dispens.

Vad är markavvattning?

Markavvattning innebär att man genomför åtgärder som permanent ändrar markens vattenförhållanden. Åtgärden genomförs för att marken ska bli lämplig att använda för ett visst ändamål. Markavvattning är åtgärder som

  • tar bort oönskat vatten genom dränering eller dikning
  • skyddar mot vatten, till exempel invallning.

Det är alltid syftet med åtgärden som avgör om den räknas som markavvattning eller inte. Om syftet är att permanent ändra markens lämplighet för ett ändamål, som till exempel för odling, bebyggelse eller torvtäkt, räknas det som markavvattning.

Om syftet med åtgärden är att tillfälligt ändra markens egenskaper räknas det inte som markavvattning. Det räknas alltså inte som markavvattning att anlägga en slamgrop i ett dike eller skyddsdika i skogsmark i samband med avverkning. Vid skyddsdikning rör det sig om grunda tillfälliga diken som inte ska underhållas. Om du ska skyddsdika ska du göra en anmälan till Skogsstyrelsen.

Tillstånd och dispens för markavvattning

Du behöver alltid ansöka om tillstånd för att få utföra markavvattning. Ibland behöver du också ansöka om dispens från markavvattningsförbudet. Ansökan om tillstånd och dispens för markavvattning prövas av Länsstyrelsen. I vissa fall ska Länsstyrelsen överlämna tillståndsprövningen till mark- och miljödomstolen.

Dispens behövs där det är markavvattningsförbud

På vissa platser i Sverige är det markavvattningsförbud. Bland annat i stora delar av södra och mellersta Sverige. För att få utföra markavvattning på dessa platser räcker det inte att ansöka om tillstånd. Här behöver du också ansöka om dispens från markavvattningsförbudet. Du behöver med andra ord göra två ansökningar.

Områden där du behöver dispens från markavvattningsförbudet

Markavvattning är förbjudet i områden där det är särskilt viktigt att bevara våtmarker och skydda det unika djur- och växtliv som finns där. Syftet med förbudet är att kraftigt begränsa eller sätta stopp för markavvattningen eftersom många våtmarker har försvunnit till följd av utdikning och uppodling.

Tillstånd och dispens kan behövas för åtgärder i befintliga diken

I vissa fall kan åtgärder i befintliga diken räknas som markavvattning. Du kan alltså behöva ansöka om tillstånd för markavvattning och eventuellt ansöka om dispens från markavvattningsförbudet för åtgärder i befintliga diken. Till exempel kan det räknas som markavvattning om du vill

  • bredda eller fördjupa ett befintligt dike för att leda bort mer vatten
  • börja underhålla ett dike som inte har underhållits på länge.

Ett dike som inte har underhållits på länge kan ha förlorat sin ursprungliga funktion vilket gör att ett nytt naturtillstånd har uppstått. När ett nytt naturtillstånd har uppstått behövs oftast ett nytt tillstånd för markavvattning. Om du känner dig osäker på om en åtgärd i ett befintligt dike räknas som markavvattning, rådgör med Länsstyrelsen.

Skogsägare och skogsbolag kan ansöka via Skogsstyrelsen

Via Skogsstyrelsens e-tjänster kan du skicka in ärenden som hanteras av olika myndigheter med koppling till skog. Skogsägare och skogsbolag kan därför ansöka om tillstånd för markavvattning och eventuell dispens från markavvattningsförbudet via e-tjänsten hos Skogsstyrelsen.

Via Skogsstyrelsens e-tjänster kan du även anmäla om skyddsdikning och dikesrensning.

Kontakt

Per-Olof Nystrand

Naturvårdshandläggare